Märkligaste formatet någonsin

Gjorde, som många säkert sett, en nyhet idag om Sonys hårdvaruförsäljning. Toppar och dalar. Playstation 2 är en ständig källa till glädje för Sony och tuffar fortfarande på i ett högre tempo än Playstation 3. Förmodligen den mest prisvärda konsol som går att köpa med i runda slängar drygt riktigt 100 köpvärda spel.

Playstation 3 lär inte Sony skratta riktigt lika gott åt. Eftersom speldivisionen gjorde tre miljarder minus tyder det på att något blöder riktigt kraftigt, och det ligger nära till hands att tro att det beror på Playstation 3. Ganska uteslutande till och med.

Ja, och så är det PSP. Världens mest levande döda format. Och jag begriper ingenting. Totalt har den på kort tid sålt 44,5 miljoner enheter. En helt otrolig siffra som gör den lika framgångsrik som Super Nintendo. Visst, Nintendo DS ligger på det dubbla, men det spelar ingen roll. 44,5 miljoner räcker lätt för att det ska vara värt att fullt ut supporta formatet flera gånger om.

För mig har PSP varit min givna resekamrat den senaste tiden. De sköna Nintendo DS-spelen från Nintendo själva kommer med allt mer ojämna mellanrum och de arkadperfekta konverteringarna av gamla klassiker fördelade på diverse samlingar avgör saker för mig. PSP it is.

PSP skulle ha kunnat vara en framgångsaga utan dess like, det slutgiltiga beviset för Playstation-varumärkets inneboende kraft som visar hur den kan bryta ny mark och lyckas oavsett vilken konkurrens som råder. Men så blev det aldrig. För PSP känns praktiskt taget död sånär som på obskyra japanska titlar som aldrig letar sig över hit och lite konstgjord andning från Sony själva.

Det kommer helt enkelt inga spel. Men det stoppar inte försäljningen det minsta som rullar på med förminskat kraft och över en miljon PSP-enheter får nya hem varje månad. Jag begriper som sagt ingenting. PSP är en braksuccé som ingen bryr sig om att nyttja.

Ett stort problem för enheten är den oerhört omfattande piratverksamheten. De som köper en PSP vet hur man enkelt moddar enheten och tankar sedan hem spel för brinnande livet. Till och med i Japan som ofta uppfattas som ett ärligt land, helt öppet, marknadsförs piratade PSP-enheter. Hur stort detta problem är, är svårt att svara på exakt, men när PSP av ibland beskrivs som den mest piratdrabbade spelenheten någonsin så hör jag till dem som tror att det stämmer.

Men det är naturligtvis inte bara det. PSP tror jag främst har nått fel publik. Jag tror att unga män i 20-årsåldern är största målgruppen för PSP, vilket händelsevis dels betyder den mest piratande gruppen spelare och den där flest hardcore gamers finns. Därmed har charmiga spel som Locoroco och Patapon helt ratats till förmån spel som mest känns som de hör hemma på Playstation 2.

PSP har blivit en bärbar enhet utan bärbara spel, och spel som skulle kunna kallas bärbara som mina spelsamlingar, grymma lir som remaken av Mega Man eller nya Space Invander Extreme ratas totalt. De som skulle kunna tänkas vara intresserade har för sällan en PSP, piratar spelen istället eller tycker helt enkelt att det inte är nog grafiskt imponerande för att dra nytta av enheten.

Resultatet har blivit att det idag knappt säljs några PSP-spel. När såg du sist några PSP-spel i topp på topplistor utanför Japan (och även där är det alldeles för få)? Kom ihåg att det sålts betydligt fler enheter än Playstation 3 och Xbox 360 sammanlagt. Och utan försäljning kommer det inga nya spel.

Idag längtar folk till det riktigt ostdoftande Resistance: Retribution. Det största exklusiva spelet på väg till formatet. Jag upprör knappast någon när jag säger att jag tror att ointresset är så kompakt att det kommer brakfloppa.

En negativ sammanfattning. Men PSP-fan, oroa er inte. Den säljer som smör i solsken, drygt en miljon per månad som sagt och i jul lär det gå ändå mycket bättre. Men några spel ska vi inte räkna med att det säljs. För PSP fortsätter vara en fantastisk framgång nästan helt utan spelförsäljning. Och jag förstår som sagt ingenting alls.

En braksuccé av sällan skådat slag eller flopp? Jag har faktiskt inte en aning om vad jag ska tycka.