Letandet efter obetydliga bagateller

Jag minns hur alla höll andan när Playstation 3 lanserades. Trots det fasansfulla E3 2006 var det många som väntade sig att den direkt ur lådan skulle leverera grafik ingen sett maken till tidigare. Eller åtminstone i alla lägen smiska Xbox 360-versionerna av alla spel rätt upp och ned, särskilt som de fått extra utvecklingstid.

Så blev det inte och spel efter spel såg märkbart sämre ut till Playstation 3 och en kombination av dålig uppbackning från Sony gentemot tredjepartarna, svårprogrammerad konsol och det faktum att det fanns så få Playstation 3 ute på marknaden gjorde att många tredjepartsutvecklare inte ansträngde sig ens.

Jag förmodar att alla rapporter om att spel efter spel såg bättre ut till Xbox 360 var en av de faktorer som mest bidragit till all negativ buzz kring Playstation 3. Varför köpa en konsol som kostade så mycket mer om man inte fick något bättre, utan snarast ofta något direkt sämre?

Observera att jag skriver i då-form (preteritum). För det här är inte särskilt sant längre och när jag startar ett Playstation 3-spel idag är de ofta mer eller mindre lika bra som sina Xbox 360-motsvarigheter. I undantagsfall är de till och med bättre.

Brukar ibland spana in Eurogamer eller Gamespot som lockar drösvis med trafik med (visserligen välgjorda) artiklar om vilken version av ett spel som är bäst. Och häpnadsväckande ofta förvånas jag över hur man kan skriva spaltmetrar om att kanterna på skuggorna till en version är lite fnasigare om man detaljgranskar, medan den andra i helt extrema situationer kan tappa en eller två frames bilduppdatering (vilket kanske aldrig ens inträfffar om man inte provocerar grafikmotorn).

Rena bagateller. I de flesta fall slutar det fortfarande med att Xbox 360 koras som den bästa, men det är med sådana motiveringar att jag inte för mitt liv kan begripa hur det kan vara viktigare än den konsol man trivs bäst med, vilken onlinetjänst man föredrar eller var man har flest/bäst onlinevänner. Det känns som rent fanboy-bränsle där folk sitter och diskuterar sådana obetydligheter på ett sätt att man knappt tror det är sant.

Älskar de här människorna verkligen spel? Hur ser de skillnaderna som jag (som spelat i 25 år) inte kan se? Går de och gnider sina näsor mot alla väggar i förstapersonsspel medan de inspekterar texturer, saktar ner från 300 knyck till 0 i Race Driver: Grid för att granska publiken ordentligt och promenerar runt i Soul Calibur IV för att spana in blommorna ordentligt istället för att slåss?

Ofta när jag recenserat ett multiformatspel dyker frågan upp: "Är det någon version som är bättre än den andra?". Jag måste säga att jag inte alls är speciellt förtjust i att svara på den frågan, för det känns som att de som frågar är så barnsligt förtjusta i totala bagateller att de missar vad spelet handlar om. Därför brukar jag, när jag recenserar spel, medvetet hoppa över det hela om det är så totala bagateller som skiljer att man faktiskt måste veta om dem för att hitta dem.

Numera väljer jag att endast skriva ned vilken version som är bäst om där faktiskt finns några verkliga skillnader som man märker genom normalt spelande. Det känns annars lite som att ge en film olika betyg om man ser dem på biograf Sergel i Stockholm eller Draken i Göteborg beronde på var man fick den bästa skärpan, bästa ljudet, godast popcorn och minst långa personer i stolarna framför sig. Spela spelen istället, det viktiga är innehållet och de påstådda skillnaderna är ofta inte i närheten av lika viktigt som frågan om vilken handkontroll man egentligen föredrar.

Vilken version är egentligen bäst? Numera skiljer oftast så löjligt lite att helt andra faktorer borde avgöra vilken version du satsar på.