Wii har inte förändrat spelvärlden

Egentligen känns det fel att ge Wiin all cred för att ha förändrat spelvärlden när det faktiskt var Nintendo DS som gjorde det. Och då snackar jag om att den bröt vallarna. Plötsligt fanns det inte längre spelare och ickespelare, utan alla kunde ha kul med Nintendo DS. Det var ett genidrag från Nintendo som idag känns som ett jävulskt väl uttänkt genidrag, men som i själva verket nog nästan var mer av ett sista hopp.

För jag antar att många har glömt hur världen såg ut för bara fem ynka år sedan. PSP ansågs vara ett seriöst hot mot Nintendo, vars Game Boy Advance var hopplöst föråldrad vid en jämförelse. Och Sony hade då uteslutande stora framgångar i bagaget (minus den svindyra lyxversionen PSX som dock bara släpptes i Japan) och inget talade egentligen mot att Sony, som en gång knäckte Nintendo, skulle kunna göra det igen.

Det insåg även Nintendo själva som i all hast slängde ihop Nintendo DS. Exakt vem som bestämde vad, saknas det förteckning på eftersom Nintendo är rysligt hemlighetsfulla, men man hann både utannonsera sin nya burk efter PSP och ändå släppa den före densamma. Här någonstans hade Nintendo nog bestämt sig för att satsa på med casual. Kanske hade de sett hur bra det gick för Sony och ville göra det i ännu större omfattning.

Lösningen blev de så kallade "ickespelen". Spelen som inte var spel. Kanske lösa lite matteproblem i Brain Training, ta hand om en hund i Nintendogs eller matlagningsspel som Cooking Mama. Spel som inte stängde ute den som saknade bra reaktioner, erfarenhet av spel eller som faktiskt inte gillade att peppra rymdvarelser fulla med futuristiskt bly (jodå, det finns sådana människor).

Att dessa spel kom var nog ett resultat av flera orsaker snarare än en nogrant utstuderad strategi. Dels är inte Nintendo DS speciellt kraftfull. Och när den lanserades var det med typiska Nintendo-spel som Super Mario 64 DS, Wario Ware Touched och ett demo på Metroid Prime Hunters. Och kollar man på spelen som man såg fram emot vid lanseringen så hette de Pokémon, Mario Kart och Final Fantasy.

Gamer-spel, de titlar Nintendo-fans alltid vill spela. Nintendo DS var utan tvekan tänkt att bli en ganska vanlig Nintendo-konsol. Faktiskt var det först med Nintendogs, en vidareutveckling av de en gång så sjukligt populära Tamagotchi, som det första ickespelet blev rysligt stort. Runt den här tiden talades det även om något kallat Brain Training som gjorde rent hus på listorna i Japan men som få hade testat.

Det släpptes faktiskt först sommaren 2006 i Europa, bara för drygt två år sedan. Men då small det till. Brain Training blev lika stort här som i Japan och Nintendos ord som ingen tagit på allvar om mindre, billigare spel som sålde under längre tid blev plötsligt påtaglig verklighet. Marknaden fullständigt svämmades över med hästspel, hamsterspel och alla möjliga tyuper av pussel och de sålde alla fantastiskt. En vall var bruten och spelen var för alltid förändrad.

Revolution (som senare blev Wii) visades första gången på E3 2005. Mottagandet var minst sagt svalt och de flesta, inklusiva Nintendo-fansen var djupt besvikna. När sedan Wii-fjärren visades hösten 2005 på Tokyo Game Show avfärdades den helt. Inte minst undertecknad har vid något tillfälle gjort bort sig under hösten 2005 genom att helt enkelt inte se den kommersiella potentialen i det som sedan bytte namn till Wii.

Men tittar vi på Wii rent objektivt är det ganska tydligt att den trots allt är en vidareutveckling av Nintendo DS. Nintendo hade planer på att släppa Wii-fjärren redan till Gamecube, men valde att avstå och istället släppa den till Wii. Ett lyckokast, för som ett tillbehör till Gamecube hade den sanneligen nte blivit någon succé och Nintendos totala comeback hade sannolikt inte hänt.

Nintendo har helt enkelt strävat efter att ta bort friktionen i spelandet. Genom att minimera (eller till och med eliminera) knappanvändandet och ersätta styrspakar med rörelser har man gjort det lättare att spela spel. För lätt för många hardcore-spelare som tycker att Wii ofta inte är annat än viftande utan precision. Precis lagom för den stora massan.

Men nästan alla sådana här idéer implementerades i Nintendo DS först. Det var den som bröt vallen och förändrade spelvärlden. Det är i förlängningen Nintendo DS som är orsaken till att Microsoft just nu anstränger sig som aldrig förr för att nå en ny publik och det är den som gett Wii så mycket av de fräscha idéerna. I Sverige är bärbart spelande en ganska obetydlig företeelse och på forum hörd ofta snacket om hur Wii antingen förnyat allt (Nintendo-fans) eller förstört allt (Microsoft- och Sony-fans). Men jag vill bestämt hävda att allt det förnyande vi se idag, inklusive Wii, kommer från Nintendo DS som otvivelaktigt har förändrat spelvärlden.

Storheten med Nintendos nuvarande produkter är att de verkligen passar alla.