PSP fortsätter fascinera mig

Alla konsoler och TV-spel har sin historia, sina fördelar, sina nackdelar och annat som gör dem unika. Men som i fallet Playstation 3 och Xbox 360 är de egentligen mer lika än olika och Wii i allt sitt unika jag är ändå en försäljningssuccé av samma kaliber som Playstation 2 en gång var. PSP däremot. Den är ett kapitel för sig och fortsätter leva i något slags limbo med helt sinnessjuka försäljningssiffror av hårdvara och det motsatta av mjukvara samt fullständigt tomma release-listor.

Sånär som på Japan har spelen slutat komma för länge sedan. Och såhär har det sett ut i över ett år nu. PSP borde vara död och begraven. Och tittar man på det vid en snabb första anblick kanske man hinner snudda vid det där gnälliga ordet som börjar på "f" och slutar på "lopp". Men det vore absolut inte sant.

PSP är en braksuccé. PSP har sålt i över 50 miljoner exemplar, fler än alla andra bärbara Nintendo-utmanare genom historien tillsammans och ungefär lika mycket som Playstation 3 och Xbox 360 tillsammans (och lägger man ihop tiden de båda varit ute har de också funnits på marknaden lika länge som PSP). Det som däremot hänt är att spelen inte säljer, inte ett jota.

Det hela började bra då Sony hade Playstation 2 som var störst och mäktigast. Ville man utveckla till den konsolen (där man tjänade pengar), fick man vackert även utveckla till PSP sade Sony. Ett bra påtryckningssätt som gjorde att alla satsade på PSP. Problemet var bara att alla satsade på Playstation 2-konverteringar. Spel som är gjorda att spelas flera timmar i stöten. Spel som har långt mellan sparpunkter och spel som är alltför avancerade för det "pick up and play" som Nintendo är så duktiga på.

Därför sålde spelen dåligt. PSP blev en bärbar Playstation 2, och en Playstation 2 hade man ju ändå hemma och spelen var roligare till den. Så när Playstation 3 kom och började så extremt söligt som den gjorde, vågade inte Sony behålla kravet på PSP-utveckling. Tänk om tredjepart skulle avkrävas att göra PSP-spel som ingen köper för att få utveckla Playstation 3-spel som ingen köper.

Jag överdriver lite, men poängen framgår säkert (beggars can't be chosers, som de säger i engelsktalande länder). Eftersom ingen har kommit sig för att utveckla riktiga bärbara PSP-spel har kulturen att köpa spel aldrig infunnit sig. Och PSP har blivit världens bästa konsol utan spel. Till det ska man lägga en omfattande piratverksamhet som överskrider det mesta som drabbat spelvärlden. PSP-spel köper man inte. De stjäl man.

Ingen har väl missat det faktum att det de senaste dagarna bara regnat rykten om nästa PSP. Och flera riktigt bra källor säger bensäkert att UMD-porten är på väg bort, något som skulle göra konsolen mer homogen, mer stryktålig, batterisnålare, mindre stödkänslig och allmänt mer stabil samtidigt som man utan vidare kan designa om den totalt. Spelen ska laddas ned, heter det enligt ryktena.

Tittar vi på PSP så är den alldeles för kraftfull. Det skiljer en generation mellan PSP och Nintendo DS i teknik. Vad ska Sony göra om man vill bygga en ny bärbar konsol? Uppgradera prestandan? Tja, då är nästa steg Playstation 3 och Xbox 360. Låter det rimligt? Tekniskt går det garanterat att lösa, men tänk prislappen och hur stora spelen skulle bli.

Sony vill nog gärna bygga en ny PSP, men precis som Nintendo gjorde med Wii återanvända den senaste generationens hårdvara. PSP håller kort och gott för en sväng till. Lätt. Och nu finns ju PSN på plats med ett åtminstone hyfsat innehåll av bra spel som skulle lämpa sig för bärbart spelande. De spel vi vant oss vid att ladda ned har ju ofta precis samma karaktär som liren Nintendo gör succé med. De är enkla, snabba och roliga.

Därför tror jag på ryktena som säger att Sony har en ny PSP på gång som bygger på samma hårdvara som sist, men som designats om helt för att kännas ny och som baseras på just nedladdade spel. För vad är egentligen skillnaden mellan att tillverka en portabel konsol utan lucka för spel och att tillverka en portabel konsol med lucka för spel som ingen använder?

Dessutom kan jag ju tillägga det faktum att spelpress numera får de extremt få PSP-spel som kommer i kodform. Bara att mata in på Playstation 3, ladda hem och föra över till PSP-enheten. Själv var jag idag och köpte en Memo Stick på 8 gigabyte för att ladda hem Resistance Retribution som ska recenseras inom kort. Infrastrukturen för det här är alltså sedan länge klar. Det ska jämföras med tidigare då vi alltid fick PSP-spel på antingen debug (en laserskadad tingest som påminner om Darth Vaders hårtork) eller promo-UMD-skivor.

Som jag skrev i min förra blogg är det viktigt att synas i spelbutiker. Om Sony tar bort UMD-luckan kommer PSP-utrymmet i spelbutikerna att krympa rejält eftersom inga spel kommer att stå framme. Man vill heller inte sponsra enheten som riskerar att utplåna spelbutikerna med nedladdning, vilket kan kosta ytterligare hyllutrymme.

Det är en helt annan historia och en helt annan blogg dock. Men tills dess fortsätter PSP att dominera försäljningslistorna och att den ska slå NES tids nog, Nintendos genom tiderna största stationära spelkonsol, är nog att räkna med. Och man märker att Sony vill satsa lite mer på sin bärbara konsol och lät nyligen utannonsera bland annat Motorstorm och glädjepillret Little Big Planet till den. Vilket tillsammans med alla rykten får mig att tro att vi inom kort kommer få en dräparöverraskning kring enheten som kombinerat succé och flopp på ett sätt som inget format tidigare lyckats med.

Toksuccé eller tokflopp. Vilket av dem du än hävdar har du faktiskt alldeles rätt.