
Jag gillar korta spel
Det fanns en tid då sammanlagd speltid var det viktigaste för mig när jag skulle köpa ett spel. Titlar som Final Fantasy VII, Elder Scrolls III: Morrowind och liknande spel kunde med lätthet hålla i hundra timmar. Ett spel som Suikoden med kanske 20 timmars speltid ansågs vara en riktig lättviktare och när jag första gången spelade igenom Chronicles of Riddick: Escape from Butcher Bay var den knappa längden på runt 10 nästan chockerande magert.
Bara något år senare, idag alltså, är jag extremt tacksam över kortare spel. Jag njuter mig igenom Halo 3 på sju timmar samt Gears of War 2 och Killzone 2 på ungefär lika mycket. Jag hinner bli klar med dem, jag hinner njuta av dem så som de skall njutas och kan ta vara på varje liten superactionpackad sekund.
Att däremot starta upp Last Remnant ger mig nästan (nåja) panik. Jag har 50 timmar framför mig av långsamt berättande, långa transportsträckor, återanvändande av grafik och söligt berättande. Här påpekar naturligtvis vän av ordning att det minsann är skillnad på actionspel och rollspel, och så är det ju naturligtvis. Men även där kan man inflika att jag föredrar spel som Fallout 3 eller Fable II.
Jag vill ha kortare och mer kompakta rollspel där jag kan skapa mina egna äventyr och framför allt spela och ha kul i små doser utan att behöva tappa några trådar. Jag vill ha snabbare berättande och jag vill kunna känna att jag kommer hinna avsluta det jag påbörjar. Men nu snackar jag alltså inte om rollspel, utan om spel generellt.
Jag förmodar att det är tidens anda som gör det. Tiden för den moderna människan blir knappare och knappare och det blir allt viktigare att kunna ta upp och spela i små doser. Och då ska den lilla dosen vara riktigt kvalitativ. Då är jag tacksam över att jag hinner ta ett spel och klara det på 1-2 dagar och verkligen känna mig nöjd efteråt, känna att det var kvalitativ underhållning som blir ett minne jag kommer ta med mig efteråt och göra mig sugen på uppföljaren som kommer om tre år.
"Men du jobbar ju med spel" kanske någon, ytterst befogat, tänker. Jo, visst gör jag det, men även jag har fritid och den fyller jag mer än gärna med spelande och det har jag alltid gjort (har trots allt skrivit om spel i tio års tid) och det här är en förändring som kommit successivt. Och jag tror verkligen inte bara att det är jag som resonerar på samma sätt heller.
Det räcker med att titta på hur rollspelen faktiskt har förändrats ordentligt, hur inte ens japaner i någon större omfattning längre köper extremlånga japanska rollspel och hur Bethesda satsat på allt mer följsamma rollspelsupplevelser som i Elder Scrolls IV: Oblivion som stundtals gränsar till action där folk tror att de spelar Grand Theft Medieval istället för ett tokdjupt rollspel. Mer casual, fördummande och sämre?
Nej, jag tycker faktiskt inte det. Berättandet i spel har tagit stormsteg framåt. Det sker i mycket högre grad inbakat i spelandet numera via quick time events, med in game-grafik, med röster och liknande. Förrenderade filmer håller på att försvinna liksom Full Motion Video som en gång var så populärt också försvunnit.
Berättandet är effektivare, mer medryckande och alla trista partier har tagits bort. Slumpmässiga strider har slopats, möjligheten att teleportera sig har lagts till, man hoppar över transportsträckor och allt som är repetitivt har reducerats. Skulle Square Enix berätta Final Fantasy VII-historien idag skulle man galant få med allt på under en tredjedel av tiden det tog i originalet och man skulle ändå göra det med mer punch utan att hoppa över något väsentligt.
Hellre fler kortare och intensiva historier än en väldigt lång och utdragen är summan av detta, och vill jag ha mer speltid ur en titel än vad storyn erbjuder så finns förhoppningsvis en välgjord multiplayer-del att njuta av.

Så kom den till slut. Pressreleasen om att Halo Wars nått en miljon sålda spel, vilket enligt Microsoft gör det till det snabbast säljande strategispelet hittills. En bra siffra, även om jag personligen nog trodde det skulle gå betydligt snabbare. Inatt kommer de amerikanska siffrorna för februari, då får vi äntligen veta hur det gick för Killzone 2 vid premiären.
- Playstation-spel och Xbox-spel
- Om Mäki själv får välja
- Så... vart är skrytet?
- PSP fortsätter fascinera mig
- Att synas i spelbutikerna
- Lite goa Wii-anekdoter
- Mina fem favoritkämpar
- Syndaflod utan synd
- Biten i baken av egen snällhet
- Att återanvända en halv miljard
- En titt på januari
- När Wii krånglar till det
- Glädjeruset fortsätter
- Yes och jippieee!
- Du är en konnässör
- Svårutvecklade genrer
- Världens största sportspel
- Sentimentalt slask
- Nu kan Rare bli viktiga
- Alla kopierar och det var bättre förr
- Allt i tid och hela spelupplevelsen
- En titt på december
- Wii har inte förändrat spelvärlden
- Mina förväntade 2009-floppar
- Så hur gick det för mina floppar?
- Bärbar Xbox under 2009?
- En nostalgisk sträckläsning
- När blir man odödlig?
- Business as usual
- En liten nostalgisk topp 5
- Mest efterlängtat 2009
- Smolk i glädjebägaren
- Letandet efter obetydliga bagateller
- En titt på november
- Playstation 3 handikappas av Xbox 360
- Slagsmål över gamla rester
- Vill Microsoft ha Blu-ray?
- Därför säljer Playstation 2 fortfarande
- Denna generation är fantastisk, men...
- Vilka sömnpiller
- Den ekonomiska krisen
- Vill Nintendo ha en dålig höst?
- New Xbox Experience-betyg
- En titt på oktober
- Allianser och konstellationer
- Att känna igen dödar'n...
- Hur starkt är Halo egentligen
- Bortglömda spel #6
- Från frö till ax
- Märkligaste formatet någonsin
- Såhär blir årets julhandel
- "När kommer Saints Row 2 till PC?"
- Ähhh, vafasen, mer floppar...
- Liten stor försening
- Nytt sätt att marknadsföra sig
- Prenumerera på spel
- En ny bock i listan
- Spruckna förväntningar och drömmar
- Slutet för billiga spel?
- Världens sämsta sportspel
- Var har Bungie i kikaren
- En liten bekännelse
- Tempen på Japan
- Välskötta serier
- Konstruerad av grobianer i våt papp
- Inatt smäller det igen
- Uppgraderingshysteri i konsolvärlden?
- Drömmen som blev en mardröm
- Vild jakt på poäng och troféer
- "Nej, vänta ett halvår till"
- Trodde det skulle ta längre tid
- Har Sony också trillat dit?
- Leipzig Games Convention i veckan
- Ombytta roller
- Kopiera eller förlora kriget
- Rare tar det Nintendo gör...
- Rätt sak till rätt pris
- Två strategier och en mittemellan
- Geometry Wars 2 i 1080p
- Har PSP någon framtid?
- Fel spår Nintendo
- Missing in action
- Sen till festen... #2
- ...så vem vann då?
- Trött men lycklig
- Dyraste generationen någonsin?
- Att bygga efter en mall
- Ny hårdvara på E3?
- En rejäl omgång nostalgi
- Virtuella dumheter
- Något att ladda hem
- Skillnaden på ett TV-spel
- Nintendo für Alles
- Gnäll på japansk spelutveckling
- Att leva i ett spel
- Ett angenämnt dilemma
- En otacksam uppgift
- Framme i Tokyo
- Tack för kaffet, Itagaki-san
- Förkyld hemma
- Slutet för plattformsspelen
- Förra generationens finaste #2
- Förra generationens finaste #1
- Riktigt bra spelkäk
- Sulfit står på min monitor
- Gnällig pessimist eller krass realist?
- Nästa generations lagringsmedium
- Vilken blir nästa kioskvältare?
- Ge mig allt på en gång, tack
- Bortglömda spel #5
- Mästerlig handkontroll, men...
- En mycket trist utveckling
- Tempen på rykten då och nu
- Gör Nintendo för bra spel?
- Wii ligger efter Xbox
- Playstation 3 är inte nog kraftfull?
- Barnsliga och vuxna spel
- Riktigt underhållande bilar
- Wii är ingen konkurrent?
- Dags för sänkta spelpriser
- Korsa inte strålarna
- Paus från Smash Bros-bossar
- Mikrotransaktioner är bra
- Mobilsmakråd från Jesper
- Väntan på ett mirakel
- Slut på maskotmisshandeln?
- Fuskande skitbossar
- Tankar om Grand Theft Auto IV
- Jag gillar Sega-fruktsallad
- Guitar Hero till... Commodore 64?
- Priskrig under viktiga 2008
- Dyrare spel i framtiden
- Jag satsar på en annan häst
- Don't mess with Texas!
- Gammal spelmagi rostar aldrig
- Stor blir ännu större
- Installationer och Lost Planet
- Sen till festen...
- Inget slår mässor
- På onsdag startar GDC
- Hatar Konami pengar?
- Händer det ikväll?
- En rejäl överraskning i år?
- Hatade/älskade förstaperson
- Vad händer med Halo?
- En framflyttad gräns
- Vad händer i vår?
- D-padens död
- En apa på dekis
- Shikaakwa i Illinois
- Rätt väg att gå
- Topp 5 till Virtual Console
- Nintendo agerar ostört
- Att använda extralivet
- Damma, putsa och polera mera
- Topp 5 till Live Arcade
- Det våras för fighting
- GPS i PSP
- Sälja mest eller tjäna mest
- Bortglömda spel #4
- Livet är orättvist
- Spelföretagens nyårslöften
- Mina floppar 2008
- En riktigt grön jul
- Nintendo äger mig
- Rare suktar oss
- Det perfekta spelet
- Vad hände med succéflopparna?
- Hemma igen med intrycken
- Jag drar till Frankrike
- Så när händer något nytt?
- Våra kära fanboys
- Spektakulära uppköp på gång?
- Fem grymma stressterapier
- Bakåtkompatibilitet är överskattat
- Hur mycket är lagom?
- Capcom visar vägen
- Ny taktik från nästan alla
- Färdiga ofärdiga spel
- Matchmaking är livet
- Jag står över Altaïr
- Gears of War var för snyggt
- Den nya Xbox 360-funktionen
- Skämta inte om spel
- Överraskningarnas lista
- More than meets the eye...
- Är smärtgränsen nådd?
- Frivilligt höjda spelpriser
- Dyra, dyra november
- Nintendo lyssnar inte på fansen
- Spel som inte åldras
- Klar med Call of Duty 4
- Hur fan tänkte Microsoft
- Vad gör Cool Spot idag?
- Taxi eller tunnelbana?
- Bättre Achievements på gång?
- ...så vad händer nu Microsoft?
- Framtiden för Elder Scrolls
- Resident Evil 5 till Wii
- Kommer ni ihåg Virtual Boy?
- Bungie på egna ben
- Mitt recept på framgång #2
- Väntat oväntad lista
- Mina bästa co-op-spel
- Bortglömda spel #3
- Smått och gott om Halo 3
- Vad sysslar ni med Nintendo?
- Glad för det lilla
- Jag älskar delad skärm
- Xbox är Halo
- En sjua, varken mer eller mindre!
- Mitt recept på framgång
- Senaste amerikanska försäljningen
- Grym Tokyo Game Show
- Nu får det faktiskt vara nog!
- Helt fel krig
- Wii till Playstation 2?
- Avstämning i den nya generationen
- Krigets verkliga vinnare
- Om Microsoft och Sony samarbetade
- Mindre än en månad kvar
- Jag och Pachter hade fel
- Jag avskyr honom verkligen...
- Allt råare spelvåld?
- Beredda på hårda diskussioner?
- Jag är fast i USA
- Ett hårt liv
- Uttråkade betraktelser
- Amerikanska talk shows
- Handkontrollsbödeln slår till
- Allt om Team Ninja
- Jag tror på Uncharted
- Ett fuktat finger i luften
- Läs- och köpvärt
- Döda mig inte Petter
- Nu startar priskriget :)
- Bortglömda spel #2
- ...så när kommer nästa generation
- Vilken är lead version?
- Alla spelare förlorar
- Mer om höstens succéfloppar
- Succéflopparnas höst?
- Jag älskar Mario Party
- En fantastisk tjänst
- En krattad manege
- Fem riktiga vattendelare
- Jag kan inte sluta spela
- En snabbare spelupplevelse
- Abstinensen slår till
- Amerikanska iaktagelser
- En välförtjänt (?) semester
- Billigare spelkonsoler
- Achievement Unlocked
- Shinji Mikami är död?
- House of the Dead 4
- Halo 3 med några läsare
- Naruto, en västerländsk japan
- Bekvämt att vara tysk
- Dags för Playstation 2,5?
- Gamecube vann igen
- Square Enix spelar högt
- Ken Kutaragi hade nog rätt
- Småspel blir storspel
- Njuta av en medelmåtta
- Japan är förlorat
- Ett riktigt bra demo
- Xbox Live Arcade topp 5
- Vad du ska köpa till Wii
- Vad är ett rollspel?
- En bloggares comeback
- Tankar om Xbox 360
- Tankar om Wii
- Tankar om Playstation 3
- En riktigt ljus framtid
- Mina favorittillbehör
- Shenmue - En riktig favorit
- Gamereactors härliga läsare
- Räkna med Keiji Inafune
- Bortglömda spel #1
- Det verkliga priset
- Prestandakriget är över?
- Min favoritkonsol
- En skadad tjänst
- Nintendo kan allt
- När helvetet frös till is
- Två helt olika genrer
- Nintendos bärbara hot
- Digitala brädspel regerar
- Åtta är ett bra betyg
- En kulturkatastrof
- Att lura sig själv
- Därför misslyckades Gamecube
- Mina egna fördomar
- Övertro på namnet Playstation
- Varför inte mer reklam?
- Nintendo tar betalt
- Handkontroll eller mus?
- Grafiskt snyggaste genren
- Rykten, rykten och rykten
- Fort, tryck på A-knappen
- Min Virtual Console-debut
- Så när kommer Playstation 3?
- Länge leve Sonic
- En oerhörd utmaning
- Digitala slagsmål regerar
- Glöm aldrig Dreamcast
- Skandal Microsoft!
- Sony tappar exklusiviteter
- Final Fantasy och jag
- Nintendo DS säljer för bra
- Transformers, robots in disguise
- PSP bättre än någonsin
- Världens bästa partyspel
- Den märkliga försäljningen (1)
- Den märkliga försäljningen (2)
- Åldras som fint vin
- Jag älskar fribrottning
- Nintendos comeback
- Vill du ha ett helt eller halvt spel?
- "Vilken konsol ska jag köpa?"
- Massor av bra spelmusik
- Tro inga siffertrollkarlar
- En riktig jultradition
- Drömma går ju
- Gammal kärlek rostar aldrig
- Världens bästa premiär
- Lika delar vemod och glädje
- Ändrade planer - igen
- Att ta sig fram på E3
- På väg mot Playstation 3
- Gears of War provspelat
- Laddad för dag två
- Prylmani på E3
- Jag har spelat allt...
- Nu är uppvärmningen över
- Första mässbesöket avklarat
- E3-veckan har börjat
- Någonstans ovanför Kanada...




Gamereactor since 1998 - Published by Gamez Publishing A/S Strandvejen 72 st. mf, 2900 Hellerup, Denmark









Jag själv tror inte att det gick så där jätte bra för Killzone 2,tror det gick bättre i EU
Jag håller med dig till viss del, men ibland är det skönt att kunna plocka upp ett rollspel och börja där man slutade sist, levla upp lite, klara några quests och sluta för att sedan återvända igen lite senare.
Jag älskar kortare spel, generellt sett.
Bra blogg. Absolut, jag ser det inte som något negativt när folk säger att ett spel är kort längre. Kvalitet före kvantitet liksom.
Jag håller med dig helt här Mäki. Jag föredrar kortare spel för då vet jag att jag kan ta mig igenom på en helg, om jag liksom låser in mig.

Det kan verkligen kännas som en jättetröskel att ta sig över innan jag kickar igång de stora rollspel jag har liggandes. Jag köper dem, men de blir ofta ospelade rätt länge och det är för att jag vet att jag har så många många timmar av nötande framför mig. Den att jag har en förkärlek för att hitta allt och ta alla achievements med, det gör ju inte den där tröskeln mindre. Blue Dragon låg nog i 2-3 veckor innan plasten åkte av, Infinite Undiscovery säkert en månad och än fast Eternal Sonata är kort, med JRPG-mått mätt så har jag inte lirat det en sekund trots att jag har ägt det i över ett halvår.
Däremot har jag hunnit igenom Gears of War 4-5 vändor och är inne på tredje varvet på Resident Evil 5.
Grand Theft Medieval? Grand Theft Hourse borde vara den rätta titeln.
När jag var yngre och bara hade råd att köpa några få spel om året så ville jag att de skulle vara så långa som bara möjligt. Kommer ihåg att jag läste någonstans att Skies of Arcadia var hela 60 timmar långt, och tänkte genast att "det måste jag skaffa!"
Nu köper jag oftast fler spel på en månad än vad jag förut gjorde på ett helt år, så jag får ut mycket mer av kortare intensiva spel nu.
Mycket sant, dock föredrar jag längre spel, om det är så att jag verkligen tycker om dem. Spel som Gears of War, till exempel, som är helt otroligt roliga, vill jag avnjuta länge, och när slutsekvensen rullar in, och jag vet att spelet är slut, vill jag tillbaka till tiden jag hade med det otroligt roliga spelet, då ganska många spel är allra roligast första gången.
Jo, ett kort spel tar ju slut snabbt, men lockar desto mer till en omspelning. Man vill ju hellre kunna spela ut spelet under kvällen än att behöva nästa dag (som du skrev), vilket gör att korta spel stundvis kan bli mycket mer tilltalande.

Najs blogg!
Bra inlägg Jonas!
Jag har alltmer också börjat föredra kortare spel. Hellre att ett spel är kort och bra än långt och bra. Finns för många bra spel och för lite tid för att man ska kunna spendera hur många timmar som helst med ett enskilt spel.
Orkar verkligen inte spela klart Mass Effect. Det är för långt för mig.
Håller verkligen med. Föredrar korta spel som Fahrenheit och Half-Life 2 (med episoder) framför långdragna diton. Undantagen skulle väl isåfall vara TES IV: Oblivion och Rome:Total War.
Jag håller inte med dig alls. Allt har sin plats tycker jag, det ena behöver inte utesluta det andra. Spelar jag ett fps är jag nöjd med 5-10h. Men inget slår känslan av att slå på ett nytt Final Fantasy, Suikoden eller liknande och veta att man har allt mellan 20-200 timmar framför sig (beroende på hur mycket sidequests man gör). Saknaden av sådana spel har tom på senaste tiden blivit så stor att jag börjat gräva fram gamla PS1- och snes-jrpgs att spela... dom håller än.
Däremot har jag aldrig fastnat för dom västerländska rollspelen där berättande får ta steget bak för frihet. Jag känner mig mest borttappad och trött över att veta att jag får gå vart jag vill o göra vad jag vill. Ge mig en superlinjär spelupplevelse där utvecklaren konstant tar mig i handen och säger: Kom här Kekkonen, hit ska vi. - Men gör den spelupplevelsen till ngt alldeles underbart genom välskriven story, dialog, bra karaktärer, musik etc och jag är såld.
Men visst har man mindre tid nuförtiden... jag brukar generellt vänta med sådana spel tills jag vet att jag kan ta mig tiden (förutom när det släpps ett nytt FF för då får fan allt annat (nästan) stå åt sidan). =)
Håller med.
Bra skrivet. Jag har inget större problem med att actionspel är korta (som Halo 3, CoD4 osv) då det ofta finns ett matigt multiplayerläge. Men om det däremot bara är 4-6 h spel, utan multiplayer (storyläget i Mirror's Edge, time trials har ju obegränsad speltid) tycket jag det känns magert.
Jag älskade att GTA IV tog över 30 h för mig första gången (då gjorde jag mycket annat också).
Jag håller med.
Som sagt beror nog lite på genren, Mass Effect hade gärna kunnat få va längre än mig, själv huvudstoryn då, ja e för otålig för å köra mindre spår utan ja vill hela tiden se vad som väntar bakom nästa hörn..

Gears vart ja besviken på ja å poolarn co-upade å så tog det slut där det gjorde vi typ vafan vill ju lira mera
Korta spel är min melodi! Jag är så gammal så har varken tid eller ork att spela lika mycket som på yngre dagar, 1 level max 2 per dag är lagom så ett vanligt FPS på runt 1 vecka så är jag nöjd!
wico: lite nyfiken bara, men hur gammal är man när man bara orkar med att spela i ett sånt tempo? Är 25 själv och känner inga tendenser att man inte orkar med maratonspelande längre (sålänge spelen håller mig intresserad storymässigt, onlinespel har aldrig varit för mig) så hade varit kul att veta ungefär när man kan förvänta sig att en sådan ändring möjligtvis börjar infinna sig =)
Det dåliga med rollspel är att de är svåra att ta upp om man inte har spelat på ett tag, så man känner sig tvingad att börja om

annars så skulle jag gärna vilja ha, som du säger, mer kompakta spel men som samtidigt är längre
Oj, vad lustigt. Jag skickade precis iväg en fråga till redaktionen om precis detta ämne och strax därefter såg jag att du skrivit det här blogginlägget. Nästan lite kusligt
Jag vill tycka om längre spel som Mass Effect och GTA IV och har ett flertal gånger försökt spela igenom dem men tröttnar fort då de faktiskt är så långe. Föredrar även jag kortare spel som Gears of War och Halo-spelen. Även om jag egentligen vill tycka om längre spel också..
Varför titta på vem som har mest sålda spel
.
Nja, jag gillar långa spel, men naturligtvis ska spelen suga in mig. Annars kvittar det. Nu tyckte jag iofs att Oblivion var ett långt spel så det beror väl på vad man jämför med.
Det kostar alldeles för mycket (600- 700 kr) för ca 10 timmars speltid. Det kan ju vara över på en- två kvällar om man vill. Dessutom släpps inte tillräckligt många bra spel i en strömmande takt så att man kan förgylla sina vardagar med nya spelupplevelser om inte spelen räcker en bit.
Jag gillar korta spel, med bra multiplayer stöd.
"Men inget slår känslan av att slå på ett nytt Final Fantasy, Suikoden eller liknande och veta att man har allt mellan 20-200 timmar framför sig (beroende på hur mycket sidequests man gör). Saknaden av sådana spel har tom på senaste tiden blivit så stor att jag börjat gräva fram gamla PS1- och snes-jrpgs att spela... dom håller än."
Helt klart att det är lite av kruxet. Kommer inte alls lika många bra Japanska RPG:n nu som vid den underbara PSX tiden.
Förstår inte hur man kan tröttna på ett spel som GTA IV. Jag tröttnar på spel för att de är tråkiga, enformiga, eller möjligtvis alldeles för svåra. Men inte för långa.
Jag håller inte med alls faktiskt, jag tycker att så gott som alla nya actionspel är för korta, minst 15 timmar vill jag ha åtminstone. Nu för tiden börjar alltid på en hög svårighetsnivå så att det ska ta så lång tid som möjligt.
Jag älskade varje sekund av Mass Effect, men grät en skvätt när jag klarade det på ynka 16 timmar. Det hade kunnat vara minst dubbelt så långt.
Själv skulle jag påstå att mer speltid inte är något negativt. Jag bedömer nästan ett spel efter dess längs när jag ska köpa det, min ekonomi är begränsad och eftersom jag köper minst åtta filmer i månaden har jag endast råd med max fem, sex spel om året. Därför föredrar jag att köpa upplevelser som räcker längre. Det handlar dock inte bara om ekonomi. Om ett spel är långt ska det självklart ha motivation till att vara det. ett spel som anstärnger sig för att vara drygt är bara pretentiöst och äckligt, ett spel ska vara så långt att man känner sig lagom mättad. Inte hungrig, inte ont i magen. Sn bryr jag mig inte nödvändigtvis hur långt spelet är, snarare sektioner i spelet. Okami var inte för långt enligt mig, för det hade något att berätta och det var inte fullproppat med världar för att det ville det. Andra spel, som inte är alls lika långa kan vara minst lika bra, för att speltiden matchas med vad man vill berätta och ge till spelaren.
Just därför kommer jag inte köpa Resident Evil 5 och vänta tills Mafia 2 och White Knight Chronicles. Jag kommer få mycket speltid, där det känns som om allt har en anledning att vara där.
Trodde jag var dum som oxå gillade korta spel. I alla Recensioner på GR står det ju att det har en bra speltid och så. Av 10 eller 40 timmar så väljer jag 10 timmar och hoppas på ett bra återspelningsvärde ist. Tror att jag vill ha kortare för att jag då kan säga att jag har klarat det och lyfter en tung börda från mitt hjärta
Jag håller med dig, så länge spelet har bra gameplay och bra story så behövs det inte vara så långt. Jag tycker inte om att spela en för lång campaign.
Bra blogg Jonas!
Jag är helt ärligt inte intresserad av siffrorna för Februari, då jag hellre vill se hur mkt den sålde efter en månad i hyllorna, Killzone 2 menar jag då.
Intressant vore också om den sålde mycket hela tiden eller om det blev en seg säljningsrunda för Killzone 2 efter premiären.
Bra inlägg!
Om variationen är bra så får de vara hur långa som helst.
Jag håller med, fast man behöver ha det där spelet som man ibland kan plocka upp och alltid ha ågot att göra om man har klarat Killzone 2, Resident Evil 5 flera gånger om som Fallout eller Elder Scrolls som du nämner.
Hehe, nej jag orkar inte spela rollspel längre. Senast var TES4 men det är ju lite action i det.
Som liten kunde jag sitta klistrad framför playstationdemot av Legend of Dragoon i timmar.
Rollspel klarar jag numer bara under riktigt seeeeega dagar. Som under en förkylningsvecka.
Mitt favoritspel Snake Eater klarade jag ut på 23 timmar vilket jag tycker var en perfekt längd. Jag var så trollbunden att jag spelade det från början till slut med endast mat- samt toaletpauser
Jag gillar korta actionspel. Men jag gillar långa RPG. Att kunna sjunka ner i en värld och verkligen kunna spendera 50+ timmar med att utveckla min karaktär.
Håller med. Jag köpte Final Fantasy XII när det kom, och älskade det. Men jag har aldrig haft tiden att ens komma nära slutet, tyvärr.
Mitt favoritspel Snake Eater klarade jag ut på 23 timmar vilket jag tycker var en perfekt längd.
Håller även med här, helt klart. MGS3 känns varken för långt eller för kort, och har ändå en väldigt stark story.
För min del för de gärna skippa online-delen för en längre story. Men det ska inte vara längre bara för att vara längre...
Håller med, men det får inte bli för kort heller. Killzone 2 kändes exempelvis allt för kort. Tre timmar till och något som faktiskt liknat en story man brydde sig om hade inte skadat.
Lost Odyssey ligger dock kvar som dåligt samvete. Det tar ju aldrig slut! Man tycker att spel som det skulle ha en funktion där man får möjligheten, efter att det gått en viss tid från det att man startade det första gången, att helt enkelt fuska. Typ få levla upp dubbelt så snabbt eller så för att få se slutet istället för att ge upp spelet och missa upplevelsen. Eller kort sagt en möjlighet att välja en "Really really easy"-svårighetsgrad mitt under spelet. Skulle betala för det som DLC.
Klart en recensent vill ha korta spel, det går ju lättare att bedöma ett spel om man hinner spela igenom hela spelet på några timmar. De värsta spelen för recensenter måste ju vara mmorpg som inte kommer till sin fulla rätt förrän hundratusentals människor spelar det och du själv spenderat hundratals timmar i det.
Bra synpunkter. Håller delvis med, då långa spel ibland kan te sig repetetiva och sega. Å andra sidan vill man känna att man fått valuta för pengarna, och ibland räcker inte ett onlineläge för att jag ska bli nöjd. Personligen föredrar jag oftast ett välgjort kampanjläge framför ett underhållande onlineläge. Därför kan det kännas lite snopet, då äventyret och storyn man så engarerat flätats in i abrupt tar slut efter 7-8 timmar. Nä, jag tycker att utvecklingen delvis har gått åt fel håll, och rent generellt föredrar jag längre spel för ett mer bestående intryck.
Många timmar är ett måste... annars är det ju kazz...
Valuta för pengarna får man ju nästan alltid när man köper spel. Pengar/timmar fördelningen är ju betydligt bättra hos vilket spel som helst mot film.
Jag hatar att ha tråkigt när jag spelar, orka sitta och hacka fiender om och om igen för att levla upp så att man kan klara en viss boss.
Håller med om att MGS3 var perfekt i förhållande till dess intensivitet. Det blev aldrig tråkigt och hade växlande spännande, avslappnande (filmerna) och knepiga perioder. Har kärt igenom det några gånger, första varvet (hard) tog 17 h om jag inte minns fel.
Det var 2005 och jag var 15, så jag kan ha blivit ännu mer jäktig av mig nu.
Mest valuta för pengarna ger dock onlinespel - om man fastnar. Har kört oändligt mycket cs1.6, tf2, quake, ut och framför allt graw2.
Jag skulle (kanske) hållit med dig om jag var jävligt rik och hade råd att köpa typ tre spel i månaden. Personligen föredrar jag långa spel, men som ändå är roliga att spela (jag älskar Kingdom Hearts och Star Ocean 2 för att de både har intressant story och sköna stridssystem) och där det finns massa extra att göra när man klarat spelet.
Det beror på genren, höll på att somna flera gånger om när jag först spelade igenom Half Life 2. Men när det gäller spel som Den längsta resan...
Håller fullständigt med dig. Efter ha upplevt Mass effect fick jag nog. Det var för långt och som du säger långsamt. Korta spel äger. Runt 12 timmar ska de vara.
Nej, korta spel är inte så bra.
Och varför inte föredra ''långa'' spel? Det är klart man vill fortsätta köra spelet om den är kul.
Håller helt med! Framförallt om den kortare speltiden medför en intensivare spelupplevelse.
Det är ju lätt för dig att säga som får gratis-spel hela tiden. Vi andra vill ha mycket för pengarna