Drömma går ju...

När det utannonserades att Wii skulle få stöd även för urgamla Nintendo-spel via Virtual Console kunde jag inte annat än jubla. När det sedan blev känt att Mega Drive också skulle lanseras som format och att även Neo-Geo skulle komma blev jag ännu gladare. Underbart. Men redan då funderade jag över hur det skulle bli med licensspelen.

Ni vet, de där titlarna som har en licencierad figur i huvudrollen. På den gamla goda tiden var de faktiskt utmärkta och jag hade synnerligen kul med spel som Batman till NES (och även Commodore 64), Moonwalker, Chip & Dale, Hook till Game Boy och mycket annat (inte minst James Bond 007: Golden Eye). Och mycket riktigt har de heller inte dykt upp.

Nästan ingen faktiskt, undantaget Teenage Mutant Ninja Turtles: The Arcade Game där Konami och Ubisoft lyckades enas i samband med lanseringen av den nya filmen och släppte det till Xbox Live Arcade för en billig penning. Men trots att det blev en stor succé har det inte hänt något mer.

Ingen vill pynta upp för gamla licenser igen, licenser som ofta bytt ägare och inte sällan är det även ett rättighetsvirrvarr som i ovan nämnda James Bond 007: Golden Eye där Nintendo har rätten till spelet, Rare/Microsoft har rätten till banorna och Activision har rätten till Bond. Rörigt värre, och även om alla skulle vilja ge ut spelet gäller det att slåss om vem som ska ha hur stor del av kakan. Och på så gamla spel är det helt enkelt inte värt ur ekonomisk synvinkel.

Vilket gör att en hel del gammal kultur för alltid är försvunnen, annat än på de kassetter de ursprungligen lagrades på och som sakta men säkert förstårs av tidens tand. Tragiskt, naturligtvis, för alla som vill uppleva spelhistorian i sin helhet.
Jag tänkte iallafall passa på att hylla dessa gamla lir genom att rangordna mina fem favoritlicensspel, som vi aldrig lär se röken av. Häng med (som Aschberg skulle ha sagt). Observera nu att jag efterfrågar spelen i dess ursprungskick och inte remaker, därför platsar exempelvis inte James Bond 007: Golden Eye, det har helt enkelt inte åldrats särskilt bra.

5. Aladdin (Mega Drive, 1993) - Ett av Virgins absolut främsta team bestod av flera personer som sedan skulle bryta sig ur och bilda utvecklaren Shiny. Däribland fanns bland annat David Perry som på tre ynka månader kodade vad som skulle komma att bli ett av tidernas bästa Disney-spel (får inte blandas ihop med Super Nintendo-titeln med samma namn). Aladdin var snabbt, hade sällsynt bra animation, grym spelbarhet och fångade på ett perfekt sätt både filmens sköna humor och känsla. Det är ett typiskt sådant spel som inte åldrats en dag och skulle vara precis lika kul som när det begav sig.

4. Robocop vs Terminator (Mega Drive, 1993) - Det rådde versus-hysteri i mitten av 90-talet. Batman var iväg och hälsade på Judge dredd och fick även fint besök av Punisher, Stålmannen drabbade samman med Aliens (något även Predator gjorde), Ninja Turtles vägar korsades med Savage Dragon och Gröna lyktan slog sig ihop med Silver Surfer. Bland mycket annat. Det kanske mest spännande för min egen del av dock att människorna fick hjälp av ingen mindre än Robocop för att slåss mot Terminator. En match på lika villkor för en gångs skull. Om vi hoppar över den bedrövliga och censurerade Super Nintendo-versionen, så var mega Drivie-diton en riktig Probotector-utmanare med svärta, slafs, action och blytung musik. En verklig favorit.

3. Ghostbusters (Commodore 64, 1984) - När man tänker tillbaka på det är det nästan ofattbart hur mycket Ghostbusters till Commodore 64 innehöll. Vi snackar grym musik, enastående grafik, strategiska moment, action, bilkörning och en riktig fruktsallad av olika speltyper. Att bygga på Ecto-1 till en riktig toppkärra, fånga alla spökena och till slut möta Stay Puft Marshmallow Man är rysligt svårslaget än idag. Jag tvivlar på att ens nya Ghostbusters som kommer i sommar kommer rå på denna klassiker (även om Ghostbusters-spelen generellt sett faktiskt varit bra genom åren), och det skulle definitivt hålla än idag.

2. Duck Tales (NES, 1990) - Spelet vi nyligen utnämnde till tidernas bästa Disney-spel i nummer 64 av Gamereactor, utvecklades av två av nyckelpersonerna bakom de första Mega Man-spelen. Vilket märks direkt på det olinjära upplägget där man kunde ta banorna i den ordning man ville och gå överallt. Man studsade sig smidigt fram med farbror Joakim, letandes skatter och träffade andra personer från TV-serien. Inte minst Gizmokvack som behövdes för att man skulle kunna ta sig vidare på månbanan. Duck Tales var ett mästerverk som till och med överträffade den sköna serie det baserades på.

1. North & South (Amiga, 1989) - Allra bäst av licensspelen var nog trots allt North & South, ett spel baserad på den belgiska serien Blårockarna om amerikanska inbördeskriget. Det bästa med det var att spela 1 mot 1, sydstatare mot nordstatare, och se sitt imperium växa, fatta strategiska beslut, ha våldsamma sammandrabbningar över enorma bergsklyftor eller på stora grässlätter, tampas med indianer, råna tåg på bästa plattformsmanér och ta över andras fort. Rysligt bra, lättsamt och som gjort för att spelas än idag. North & Soutch kom till alla format av rang vid tidpunkten (minus Segas) och gemensamt för dem alla är att de är riktigt bra. Allra bäst är dock Amiga-diton.

North & South var långt före sin tid spelmässigt och är faktiskt om möjligt ännu bättre än den ursköna serien Blårockarna det baseras på. En serie som för övrigt fortfarande ges ut och är väl värd att kolla upp.