Uppföljarna jag vill ha

Shenmue. Sådär. Nu har jag skrivit det nog alla som klickade på länken trodde att jag skulle skriva. Men faktiskt inte. Jag tänkte inte alls skriva om Shenmue, även om det självfallet är ett spel jag vill se en uppföljare på, kanske mest av allt dessutom. Men i Shenmues fall är det bara önsketänkande, det blir aldrig något och serien är död och begraven. Dessutom är spelet för gammalt.

Det finns fler, betydligt nyare och mer aktuella spelserier som bara skriker efter uppföljare. Uppföljare vi heller aldrig lär få se. Så här är de fem spel från denna generation jag helst av allt vill se uppföljare på, trots att jag innerst inne vet att sannolikt inte en enda av dem kommer att få det.

5. Saboteur (PC, PS3, Xbox 360) - Att smyga runt i ett nasse-ockuperat, grått Paris var en höjdare. Pandemics ambitiösa, men inte helt finslipade, äventyr gav en härlig variant på andra världeskriget som inte bara bestod av en massa skjutande och lät spelaren bekämpa förtrycket med list och mot istället för flinka avtryckarfingrar. Men Pandemic blev uppköpt, därefter nedlagt, och Saboteur liksom slumpades bort. Räkna aldrig med att se mer av denna pärla igen.

4. Outfit (Xbox 360) - Xbox 360 var inte gammal när Relic släppte underskattade The Outfit. Ett helskönt actionspel som egentligen var ett förklätt strategispel. Outfit hade en underhållande kampanj, var galet kul i multiplayer och kändes rakt igenom unikt. Någon försäljningsframgång blev det dock inte och man ska ha tur för att lyckas snubbla över Outfit i någon begagnataffär. Men om du gör det så slå till, för något Outfit 2 är bara att glömma.

3. Civilization Revolution (PS3, Xbox 360) - Strategi till konsol är en hutlöst svår historia. Det blir liksom bara inte samma sak utan mus och tangentbord när det finns en muspekare med i bilden. Firaxis fick dock till en riktigt bra formula för konsoldebuten av sin bästsäljande Civilization-serie. Spelarna var dock ganska kallsinniga och spelade hellre annat och mer av den här varan lär vi därför tyvärr aldrig se igen.

2. Mario Party 9 (Wii) - Varje ny del i Mario Party-serien sålde multum. Det bara haglade in pengar för Nintendo och fansen jublade. Jag har själv spelat varenda del i Mario Party-serien mer än någon annan förmodligen ens tror är mänskligt möjligt. Men efter Mario Party 8 tog det tvärstopp. Nintendo släpper istället Wii Party och knepiga varianter till Nintendo DS (även om det också var länge sedan), men något Mario Party 9 lär vi aldrig se.

1. Naruto: Broken Bond (Xbox 360) - Ubisofts båda Naruto-spel til Xbox 360 var skitbra. Bland de bästa licensspel som någonsin gjorts. Istället för att göra som Namco och Tomy gjort med Naruto till Playstation 2/3 och Gamecube/Wii (det vill säga en hel radda fightingspel), valde Ubisoft att leverera en riktig Naruto-simulator där man faktiskt fick utforska Konoha med omgivningar och verkligen prova på livet som knallorange gapig ninja. Efter Naruto: Broken Bond ville man bara ha mer, men sedan det kom har det varit tyst och att få se Ubisoft tolka Shippuden förblir nog bara en dröm. I fortsättningen lär alla Naruto-spel vara fightingspel oavsett format, och Naruto-simulatorerna är ett avlägset minne blottt.

Ubisofts grymma Naruto-spel lär vi aldrig se igen. Nästan som man är avundsjuka på alla er som ännu inte hunnit testa, ni har verkligen något att se fram emot.