Misskött Dreamcast-comeback

Jag var strålande glad när jag hörde att Sega tänkte börja skämma bort oss med Dreamcast-spel till PSN och Xbox Live Arcade. Sonic Adventure och Crazy Taxi har varit först ut, två av de absolut roligaste spelet till just Dreamcast som båda dessutom passar bra för det nedladdningsbara formatet.

Efter att ha spelat de båda ordentligt är jag dock inte lika glad längre. Alls. Sega har varit inne och pillat i de båda där nästan allt som gjorts varit till det sämre. I Sonic Adventure ser spelet mer ut som DX-versionen som kom till Gamecube. Färgerna är fel och samma sak med Sonics och alla andras utseende. Man har heller inte lagt till widescreen-stöd.

Däremot ansåg tydligen Sega att den usla kameran och alla buggar gott kunde få vara kvar, och lämnade därför dessa utan åtgärd. Sonic Adventure är en av få Sonic-ljusglimtar i 3D någonsin, men det hindrar inte Sega från att lite valhänt bara försämra det i samma anda som man lagt krokben för Sonic så många gånger förr de senaste 15 åren.

Crazy Taxi då? Jo, det är fortfarande helt fantastiskt. Men här har man valt att inte förnya några licenser från originalet. Därmed ska man inte längre skjutsa någon till Levi's Store, KFC eller Fila, och musiken är utbytt mot något helt annat. Soundtracket i originalet bestod av fyra ynka låtar, vilket absolut borde ha gått att lösa. Och om man inte kunde få med de gamla kedjorna, så borde man ha försökt fixa några nya.

Nu finns det mindre variation på vad passagerarna säger, musiken saknar rätt intensitet och utan de välkända logorna har världen blivit lite tråkigare. Dessutom går det inte undgå att märka att ljudet blivit sämre, och att spelkontrollen faktiskt inte är riktigt lika vass. Till Crazy Taxi har man dock lyckligtvis fixat till widescreen-stöd, men det räcker inte på långa vägar för att kompensera för andra tillkortakommanden.

Jag väntar fortfarande på klassiker som Jet Set Radio, Space Channel 5, Cosmic Smash, Virtua Tennis och Daytona USA. Men inte alls med samma intensitet. Att Sega inte längre haft samma kvalitet på sina japanska spel har varit uppenbart länge, men att man inte ens klarar av att fixa re-releaser av tio år gamla spel utan att dabba till dem är inget annat än anmärkningsvärt.

Crazy Taxi är fortfarande roligt, men den som kan gör bäst vid att hålla sig till originalet istället, något som för mig är en djup besvikelse.