Tio år och fem år

Det har varit dubbla födelsedagar senaste veckan. 24 november fyllde Playstation 2 modiga tio bast och kör på som aldrig förr. Världens genom tiderna överlägset mest framgångsrika format som har åtskilliga miljoner kvar att sälja och spel att få innan det är dags att kasta in handduken. Och tack vare framgångarna förmodligen också den konsol som har det största spelutbudet av alla.

Och idag fyller Xbox 360 fem år. En konsol som också tickar på bra och är som mest framgångsrik just nu, trots att det med normala spelregler vore dags för pension. Xbox 360 förde med sig massor av nytänkande som förändrat spelvärlden och tack vare kontinuerliga uppdateringar och ompackningar, kostar en Xbox 360 fem år efter lanseringen bara en tusenlapp mindre än vi premiären.

Med dessa båda festföremål tänkte jag ta och lista mina favoritspel till båda formaten, spel som kanske inte nödvändigtvis är de bästa, men som av olika anledningar blev mina favoriter. Spel jag spelat perverst mycket, har underbara minen från och haft brutalt kul med, helt enkelt. Alltså inte nödvändigtvis sådana som brukar frekventera sådana här listor. Jag börjar med Playstation 2.

5. SSX Tricky (2001) - Valet förvånar till och med mig själv. Jag är helt ointresserad av extremsport, har nästan aldrig spelat Tony Hawk och absolut aldrig något snowboardspel. Jag var inte ens speciellt impad av SSX. Men när Tricky kom var det klippt. Halva kompisgänget jagade topptider som besatt och det utvecklades till grym prestige att sätta de där invecklade hoppen och få till de perfekta movesen. För ni vet... it's tricky.

4. Transformers (2004) - Det var i och med Transformers Armada (fortfarande en riktigt bra serie) som mitt Transformers-intresse vaknade till liv igen. Men bäst av alla var Transformers-spelet från Melbourne House. Det hade enorma världar, var sinnessjukt ursnyggt, hade några av de bästa boss-fighterna jag varit med om och massor av hemligheter. Dessutom var möjligheten att förvandla sig perfekt invägt i spelbarheten. Det här är ett av få spel där jag verkligen gjort exakt allt, in till minsta hemlighet. Något som hade gett mig en platinumtrofé 2010, men som 2004 "bara" gav ljuvlig underhållning.

3. Timesplitters (2000) - Kompisgänget spelade Perfect Dark till Nintendo 64, ett spel jag aldrig kunde ta till mig. Lyckligtvis kom Timesplitters till Playstation 2, vilket tvingade mig att hamstra på mig drivor av extra Dual Shock 2 och en svindyr multiplayer-adapter. Men det var värt varenda krona och i ett års tid spelades Timesplitters så gott som varje kväll innan Halo: Combat Evolved fick oss att uppgradera.

2. Baldur's Gate: Dark Alliance (2001) - Playstation 2-spel hade nästan alltid jaggie-problem, än idag lider nästan alla titlar av det. Och så finns det Baldur's Gate: Dark Alliance, så mjukt och behagligt att det framstår som ursnyggt än idag. Jag hade skadat knäet i Östersunds laserhall, jobbade natt på Ericsson och satt hemma sjukskriven två månader. En av mina arbetskamrater kom förbi varje kväll för lite co-op-ösande med massor av lootande i vad som kom att bli ett av mina absoluta favoritspel.

1. Devil May Cry (2001) - Det var Capcom som på allvar nystartade subgenren tredjepersonsaction med Devil May Cry. Ett spel som senare fick efterföljare som God of War och Ninja Gaiden. Och man gjorde det bra. 2001 var Devil May Cry det snyggaste, coolaste och hårdaste man kunde spela med ett härligt nyskapande koncept och en skön blandning av närstrid och krutvapen. Devil May Cry gjorde Dante till superstjärna och mig till en mycket lycklig spelare.

Dante visar medelst puffror var skåpet ska stå.