Regionskyddens tid är förbi

Jag vet ju att många av er brukar reagera negativt på förbättrade piratskydd, hatar DMR och upprörs något alldeles oerhört varje gång ni får höra talas om nya rykten som säger att Sony tänker försvåra delande av nedladdade spel. Jag har dock inga som helst problem att förstå de här aspekterna av spelvärlden.

Det är inte som att alla utgivare är enorma vinstmaskiner där alla anställda kör vräkiga tyska lyxbilar medan pengarna bara sköljer över dem. Sanningen är snarare att oroväckande många utvecklare går med förlust och ofta behandlas som slit och släng-varor. Och detsamma gäller för utgivarna som har svårt att få vinsten att motsvara omsättningen, i den mån det överhuvudtaget blir någon vinst.

EA har länge haft ekonomiska problem, Sony likaså och självaste Nintendo hade ett rött kvartal under 2010. Jag säger inte att man inte kan bli rik på spel, för det är det åtskilliga som blir, men att stirra sig blind på 600-kronorsprislappen på ett nyspel och tro att speltillverkning är en enkel väg till oändlig rikedom är så fel det kan bli.

Jag har alltså inga problem med att förstå att man vill öka på intäkterna. Och ofta gör man ju faktiskt det genom mervärden, exempelvis nedladdningsbart extramaterial eller samlarutgåvor. "Men...", säger vän av ordning, "...förut fick man ju hela spelet när man köpte dem!"

Ett argument jag aldrig riktigt har lyckats förstå. Ungefär som om man köpte halva spel nu. Den som handlade exempelvis Mass Effect 2, Elder Scroll IV: Oblivion eller Forza Motorsport 3 var knappast missnöjda med innehållet. För 600 kronor fick man mer än man någonsin kunde begära, även om det sedan gick att bygga ut. Det var hela spelet. Att det sedan kommer ytterligare expansioner är ju för att möjligheten numera finns. Det gör att kunderna behåller sina spel längre (mindre begagnathandel) samt att man får mer betalt för dem.

Hade Sony kunnat hade de gladeligen krängt fler bilar till första Gran Turismo, Microsoft hade utan att blinka sålt på oss nya banor till Halo: Combat Evolved, Nintendo hade tveklöst gett oss mer Goldeneye 007-material och Square Enix skulle ha lanserat fler saker till Secret of Mana. Men tekniken fanns inte förr.

Men nog om det. Det finns en sak jag har svårare att förstå, nämligen regionskydd. Piratkopiering till konsoler har alltid funnits, och även om jag med handen på hjärtat kan säga att jag inte kopierat sedan Commodore 64-eran, så har jag skaffat mod-chip och micklat med praktiskt taget varenda konsol jag äger. Varför? Jo, för att jag vill kunna spela importspel.

De pengar jag har bidragit med till denna undre värld, som trots allt har pirater som största kunder, har alltså varit för att kunna få spela originalspel jag betalat fullpris för. Under förra eran hade jag en modifierad Gamecube som kunde spela både amerikanska och japanska spel. Eftersom jag alltid haft en liten slagsida för japanska produkter var det en självklarhet. Utan spel som Dream Mix TV World Fighters och Naruto: Gekitô Ninja Taisen hade kuben inte alls varit lika rolig som den nu blev.

Och då ska vi bara inte tala om Super Nintendon (Secret of Mana var ju mer eller mindre det enda rollspel av rang som kom till Europa, inte ens Final Fantasy dög) eller Playstation. Vi lever i allt globalare tider, vi reser mer och mer och tack vare nätet är det lika enkelt att beställa en bok från USA som från grannkommunen. Att i det läget försöka bibehålla regioner är bara att reta upp folk, inte minst eftersom alla faktiskt inte ens är medvetna om dem. Många köper glatt ett spel till barnen på Florida-chartern, handlar något lir på Singapores flygplats under affärsresan eller skaffar ett bärbart spel till sig själv från kryssningsfartygets ombordshopping.

Lägg dessutom till att våra nuvarande regionsfria konsoler tycks ha mindre problem med piratkopiering än tidigare (baserat på att det helt enkelt säljs fler spel per konsol). Dels finns inte samma intresse att betala för moddning, för dem som vill spela importerade originalspel. Det finns absolut utrymme att diskutera till vilken grad det här gäller, men att fler spel säljs per enhet är ändå ett faktum, liksom att folk som även vill spela importerade original till Playstation 3 och Xbox 360 inte längre moddar.

Kort sagt är regioner en väldigt tveksam begränsning, som dessutom nästan alltid ofelbart leder till att Europa hamnar på efterkälken. Kolla bland nuvarande konsoler hur Wii (som är den enda icke regionsfria enheten) är den enda burken där vi i Europa får ett sämre utbud av nedladdningsbara produkter och framför allt hur vi kan få vänta ett halvår på ett spel som Kirby's Epic Yarn, trots att det sedan länge finns översatt och klart i USA.

Bland bärbara enheter har det alltid varit en absolut självklarhet att regionsfrihet måste råda. De följer lätt med på semestrar och man vill gärna kunna handla spel där man befinner sig. Så var det på gamla Game Boy, så var det på Nintendo DS och så är det på PSP. En självklarhet, som sagt. Men nu är det andra tider. För med Nintendo 3DS kommer Nintendo nu att lägga till regionskydd även till de bärbara enheterna.

Så medan konkurrensen gör allt friare och friare, går Nintendo åt rakt motsatt håll. Och samma argument jag använt för regionsfrihet, går såklart att använda mot Nintendo 3DS. Till exempel kommer det finnas åtskilliga människor som vill spela importerat. Dessa kommer gladeligen vara med och betala för bättre och bättre moddar för att göra enheten öppen. Därmed är de direkt och indirekt också med och betalar för att hjälpa den piratverksamhet som också kommer att nyttja ett hackat system.

Dessutom är Nintendo 3DS en bärbar enhet i en global värld. Frågan är inte om någon kommer råka köpa ett spel som inte fungerar till den egna enheten, utan när det händer. Det kan vara allt från den välmenande flickvännen som vill handla med något kul till sambon från en resa med arbetskamraterna till hardcore-spelaren som missat att enheten är regionsskyddad och köper ett spel till sig själv under backpack-vistelsen i Thailand.

Kort sagt, regionskydd är sannolikt att binda ris till sin egen rygg. Och det i ett läge då Nintendo DS börjat vika försäljningsmässigt, liksom Wii. Nintendo behöver en ny succé. Men att lansera en enhet som kan komma att kosta 3000 kronor, har en batteritid på tre timmar, kan skada yngre barns ögon permament, ger sämre bilduppdatering när 3D-funktionen används, inte kan hållas på tvären som en bok utan att 3D-funktionen slutar fungera och dessutom dras med ett regionsskydd, då har man inte gjort det helt enkelt för sig.

Missförstå mig rätt. Jag tror som fasen på Nintendo 3DS och bokade min egen redan i höstas. Men medan allt bara skrek succé på E3 i somras, har praktiskt taget allt som kommit fram sedan dess varit begränsningar. Nintendo behöver den här framgången, men vi spelare behöver sannerligen inte regionskydd.

Medan alla andra öppnar sina konsoler allt mer och gör dem regionsfria, går Nintendo åt rakt motsatt håll. Något som åtminstone för min egen del är väldigt negativt.