Lite amerikanska reflektioner

Det är en svårdefinierad känsla att stiga av planet i USA. Det spelar ingen roll hur trött jag just varit eller hur stressad jag är, jag blir omedelbart på gott humör och får den där brännande ivern att sätta igång att hitta på tokigheter som bara ett litet barn på julafton får. Sagt och gjort hann jag knappt stiga av planet på en stor flygplats där jag skulle spendera två timmar i väntan på mitt flyg som skulle ta mig vidare.

Så hur slår man bäst ihjäl två timmar på en stor amerikansk flygplats då? Ja, dels har jag ju vissa ritualer som måste fixas omgående. Således stövlade jag in på närmaste Hudson News och köpte en liten påse Twizzlers och en beef jerky med pepparsmak. Till det en flaska Pepsi Vanilla/Cherry och ett nummer av den alltid lika charmiga Paula Deens matlagningstidning. Magen skrek dock efter näring, och är man på en stor amerikansk flygplats finns det två hungersläckare jag rekommenderar framför alla andra: Wolfgang Puck och Chili's.

Förstnämnda kedja drivs av den österrikiska motsvarigheten till Gordon Ramsey, som ville visa att snabbmat inte alls behöver vara dålig. Följaktligen serveras pizzor som är nästan ger en försmak av hur det är att befinna sig i Valhalla (eller valfritt annat religiöst paradis). Chili's serverar däremot hamburgare med lite smak. De är väl tillagade, stripsen sanslöst bra och i kombination med bra bröd, ost och välsmakande tillbehör i övrigt får man fantastisk valuta för pengarna.

Den här gången föll valet dock inte på någon av dem. De var båda fulla nämligen, och jag var inte sugen på att vänta en kvart på käk. Lösningen blev därför en sportbar istället. Två varmkorvar med extra allt (ni anar inte hur mycket tillbehör amerikanerna tycker man kan klämma ner i ett korvbröd) fick bli lösningen. Amerikaner är ett socialt folkslag och snabbt blev jag inbegripen i en sportdiskussion om NFL, UFC, wrestling och... Foppa. Mycket trevlig matkonversation, men jag var fortfarande lite sugen och letade upp en Auntie Anne's där en redig kringla med lite lemonad inhandlades.

Satte mig i gaten för att vänta, och halade upp min nya notepad som jag köpte härom veckan (Asus 1015PEM som jag bad datorubutiken klämma in en extra gigbyte RAM i, sjukt nöjd) för att kolla in American Dad volym 5. Ett fynd från New York för två veckor sedan, sedan Family Guy helt tappat styrfart senaste åren är denna min favorit från Fox Animation Domination, tätt följd av Bob's Burgers som dessvärre inte visas i Sverige ännu. Har sett två avsnitt i USA som lovar mycket gott.

Ungefär här sätter en obeskrivlig trötthet in. Håller på att tuppa av. Kommer på att jag ju såg en Starbucks längre bort, så jag tar mitt pick och pack och drar iväg. Beställer en storlek Trenta, det största de har och belönas med en kaffe på närmare litern. God bless det här jävla landet tänker jag för mig själv och fortsätter med American Dad.

Dags att hoppa på planet för att flyga mot slutdestinationen, där jag möts av en flygvärdinna med den grövsta sydstatsdialekt jag någonsin hört. Hela resan lyckas jag knappt lista ut vad hon ens säger och ber innerligt att flygplanet inte ska krascha, inte just den här gången när jag för första gången fascinerat lyssnat på säkerhetsdemonstrationen men inte begripit någonting. Jag vet faktiskt inte hur flytvästen fungerar och var exit-dörrarna finns.

Flygvärdinnan visas sig ha ett jäkla temperament och skäller ut passageraren bredvid mig för att han inte stängt av mobilen trots tre tillsägelser. Irriterad gör han som hon säger och lutar sig över gången och viskar till mig att det är val om två år. Om han ska rösta på "trevligare flygvärdinne"-partiet, rösta för att förbjuda just detta flygbolag eller om han hoppas på en president som tänker bedriva frågan att man ska få ha sin mobiltelefon på längre innan start förtäljer dock inte historien.

Nåväl, nu sitter jag på hotellet och poppar Taylor Swift. Snart väntar restaurangbesök där feta stekar utlovas. Jag siktar på att få dem serverade nästan helt blodiga och dränka dem i A1-sås. Ikväll (tidsskillnaden, ni vet) siktar jag på att länsa varumaskinen i korridoren på snask och läsk och kika på amerikansk TV. Det är ett hårt jobb, men någon måste ju faktiskt göra det!

Nya Starbucks Trenta (klicka på bilden för större illustration) innehåller närmare litern kaffe, för alla oss som tycker sex deciliter stora Venti är på tok för liten.