Är sju gånger dyrare rimligt

Nintendo har i omgångar förklarat krig mot indieutvecklare, bland annat har amerikanske bossen Reggie Fils-Aime förklarat att man inte gärna vill jobba med garageutvecklare. Samtidigt har högste hönset Satoru Iwata deklarerat att billiga mobilspel är ett hot mot hela branschen. Nintendo är ett konservativt företag och vill gärna få behålla sin modell där spel ska kosta 500 kronor och köpas fysiskt i butik.

Feågan är om det är möjligt att hålla fast vid en sådan "kärringen mot strömmen"-attityd i en tid när smartphones flyger ur hyllorna och man kan köpa riktigt underhållande spel för en billig penning. Själv fyndade jag nya Emissary of War till Android för under sju spänn igår och fick ett välgjort actionrollspel från ett gäng Bioware-avhoppare som sysselsatte mig under kvällen.

Jag köper fortfarande bärbara spel mellan varven (i synnerhet i anslutning till långa resor), men jag har full förståelse för att den som får spel som Emissary of War för 6,67 kronor inte är så sugen på att köpa ett annat portabelt spel för 500. Och då får man dessutom fysiska spel. Har du inte kassetten med dig så kan du heller inte spela, bara att släppa med sig alltihopa om lusten skulle falla på.

Det här har Nintendo också kommit till insikt med och Reggie gjorde senare en pudel om indieutvecklare och Iwata har tonat ned retoriken om billiga spel. Nu vill man istället ha dem till Nintendo 3DS och man har förstått vikten av att ha spelen folk vill spela. Bara det att Nintendo är Nintendo. Konservativa. Redan när jag hörde om deras strategi så vågade jag inte vara helt optimistisk.

Nintendo har ju i tre generationer vägrat dela med sig av hårdvaruhemligheter med tredjepartsutvecklare, försvårat för dem och fått dem att fly hals över huvud till först Sega, sedan Sony och nu även Microsoft. Nintendo-enheter designas för Nintendo-spel och därför behöver man aldrig ta minsta hänsyn till tredjepart och det finns många berättelser om hur de snarare betraktats som konkurrenter mer än livsviktiga partners.

Och ikväll kom beviset jag fruktade. Nintendo har verkligen inte förstått vad som gäller numera. I veckan kommer nämligen superpopulära och underhållande Cut the Rope till Nintendo 3DS och Nintendo DSi. Ett spel som kostar 6,49 kronor i vanliga fall. Bara det att Nintendo tycker det är rimligt att ta 500 Nintendo-poäng, alltså runt sju gånger dyrare till format som kommer erbjuda ganska exakt på pricken samma spelupplevelse. Något som gör det direkt smärtsamt vid en direkt jämförelse.

Jag vet att det kommer andra spel också som en 3D-versione av Twinbee, vilket säkerligen kommer vara roligt. Men även i det fallet känns prissättningen tveksam då det också kostar 500 Nintendo-poäng. Är det verkligen ett gångbart pris för en gammal pixelklassiker idag? Sony har lyckats bra med att attrahera utvecklare av billigare spel och satsar hårt på att erbjuda båda delar med PS Vita, och i viss mån redan PSP.

Det känns dock inte som att Nintendo alls förstått att det är nya tider och att det därmed måste till något nytt. Man kan inte bara köra på som förut på den bärbara marknaden. Då finns det en stor risk att man kommer förlora det viktigaste man har. Smartphones är en formidabel motståndare att möta då det handlar om en halvt nödvändig pryl från ett tiotal utvecklare med mäktig och kontinuerligt ökande prestanda. Men man måste gilla läget och anpassa sig efter det.

Att försöka sälja smartphone-spel för sju gånger mer pengar än vad de kostar till just smartphones kommer bara få folk att tycka att Nintendos bärbara är något de inte behöver. Och det om något är i sin tur vad Nintendo inte behöver.

Cut the Rope är välgjord underhållning för sexåfemti . Ja, eller 50 kronor om du vill ha det till Nintendos bärbara.