Bortglömda spel #13

Ni känner såklart till Saints Row-serien. Ja, och Red Faction. Volition har kort sagt lyckats göra sig ett namn i spelvärlden med kvalitativa och nyskapande spel. Men förutom dessa då? Kan ni er Volition-historia? Några av er kanske känner till att de gjort Punisher, och ytterligare en liten skara läsare är möjligen bekanta med Summoner. Men sedan är det antagligen stopp.

Det första spelet Volition gjorde var dock Descent: FreeSpace - The Great War (Conflict: FreeSpace - The Great War i Europa), och i och med den titeln kan man få en fingervisning om hur allt startade. Volition grundades nämligen när Parallax Software delades upp i två. De båda grundarna Matt Toschlog och Mike Kulas kunde inte längre hålla sams och bestämde sig för att starta varsin studio, nämligen Outrage Entertainment (Toschlog) och Volition (Kulas).

Vem av de båda som var mest talangfull råder det väl idag inget tvivel om, men vi har ändå de båda att tacka för Descent. Spelet som satte Parallax på kartan och var bra och populära nog för att få två riktiga uppföljare. Det unika med Descent var upplägget med nollgravitation och fri rörlighet. Begrepp som upp och ned existerade inte och det gick utmärkt att flyga var som helst i de labyrintliknande banorna.

Det här ställde precis allt på ända eftersom man aldrig hade någon uppfattning om var fienden skulle slå till härnäst. De kunde komma från vilken riktning som helst och gav upphov till hisnande jakter sedan man fått en fiende i bakhasorna och tvingades fly så gott det gick.

För min egen del har jag alla minnen från Descent från gymnasiet. Spelet släpptes 1995 och 3D-korten hade inte slagit igenom ännu. PC var fortfarande inget som var man hade hemma i lägenheten och tills alldeles nyligen hade Amiga varit en spelare att räkna med. Vi hade en ganska seg 486:a hemma och att spela Descent på den var bara att glömma.

Lyckligtvis läste jag el/data på gymnasiet och hade tillgång till en lektionssal fylld med hopkopplade datorer, en trave haxxorz-kunniga klasskamrater och i slutändan lyckades vi få Descent att flyta på riktigt bra. Descent var dessutom smart genomtänkt för just multiplayer med bra system för drop-in så det blev snabbt ett populärt tidsfördriv medan vi väntade på våra respektive lektioner. Eller rent av sket i dem för prestigefyllda dödsmatcher i noll gravitation.

Descent var extremt vanebildande och förmodligen lite före sin tid. Den primitiva tekniken gjorde inte riktigt konceptet rättvisa, och när det kom bättre vanliga förstapersonsskjutare och 3D-korten gjorde sitt intåg så blev det omodernt. Vid den här tiden var mus och tangentbord fortfarande det absolut enda tänkbara alternativet för förstapersonsskjutare, trots att det inte alls var särskilt fiffigt för just Descent. En handkontroll med två analogspakar hade i slutändan fungerat betydligt bättre. Intresset försvann, Interplay som gav ut spelen fick ont om pengar och de båda grundarna startade som bekant egna studios.

En spelserie gick därmed i graven och sedan dess har det varit väldigt tyst om vad som är en av PC-spelhistoriens stora kärleksaffärer. Spelet som på allvar visade att en rejäl dator är det självklara valet om man vill ligga i framkant när det kommer till det rent grafiska. Sedan Descent 3 släpptes 1999 har Interplay i två omgångar förnyat rättigheterna till serien, senaste gången så sent som 2008. Hoppet om en uppföljare lever alltså, men tills vidare så befinner sig Descent i en trist bortglömd vrå i något slags limbo. En limbo med noll gravitation till råga på allt.

Mina tidigare "Bortglömda spel"-bloggar:
Bortglömda spel #1
Bortglömda spel #2
Bortglömda spel #3
Bortglömda spel #4
Bortglömda spel #5
Bortglömda spel #6
Bortglömda spel #7
Bortglömda spel #8
Bortglömda spel #9
Bortglömda spel #10
Bortglömda spel #11
Bortglömda spel #12

När jag berättade för PC-gurun Oskar Nyström om Descent och hur lite gravitation man har att spela med skrek han spontant: "Hur fan kan man få noll?"