När andra världskriget tog slut

Det är inte speciellt länge sedan folk bönade och bad om att få slippa spel baserade på andra världskriget. De sågs som gråa, trista och alltför snarlika. Faktum är att Infinity Ward berättat att de fick kämpa både länge och väl för att Activision skulle ge dem tillstånd göra Call of Duty 4: Modern Warfare, då man inte alls trodde på konceptet. Enligt uppgift så fick man det bara clearat till slut för att Treyarch gjorde Call of Duty: World at War året därpå med mera andra världskriget.

Det känns som jag skriver om en annan, svunnen generation, trots att World at War fortfarande är ett av de 20 mest spelade spelen på Xbox Live. Andra världskriget var verkligen så hett som något kunde vara och spelen vällde ut. Förutom Call of Duty matades vi med Medal of Honor-serien, Brothers in Arms, Battlefield-spelen, Day of Defeat, Hour of Victory, två History Channel-spel, ett otal flygspel, sandlådeäventyr som Saboteur, stealth-spel som Velvet Assassin och mycket annat.

Frågan är väl ens om det någonsin funnits en så tydlig trend för actionspelen som mellan 2003 och 2008 ungefär. Fem år då vi fick ett hyfsat stort spel baserat på andra världskriget praktiskt taget var och varannan månad.

Idag är andra världskriget över. Visst kommer det fortfarande spel, ofta östeuropeiska med relativt små budgetar och dålig marknadsföring baserade på kriget, men annars tycks det vara slut med satsningarna. Idag vet vi inget roligare än att skjuta med moderna vapen och höra raspig militärlingo väsas över intercom samt ta del av så kallad modern krigsföring. Och som i ett trollslag har allt från Call of Duty till Medal of Honor och Battlefield förvandlats till moderna krigsspel, samt att vi nu istället får en massa svansspel baserade på samma grej istället för att slåss mot nassarna.

Nästan som mellan 2003-2008... fast mer modernt då. Call of Duty 4: Modern Warfare hör fortfarande till ett av mina favoritspel. Infinity Ward fick äntligen göra spelet man drömt om och och bjussade på ett actionäventyr som gick utanpå det mesta. Det kändes aktuellt, det kändes fräscht och twisten med atombomben kändes ända in i maggropen. Idag vet vi att tio världskända monument ska rivas under spektakulära former i alla Call of Duty, men då var det första gången plus att huvudpersonen till råga på allt strök med.

Bara det att... jag börjar sakna andra världskriget igen. Insåg det när jag nyss satt och spelade lite Call of Duty 3 och det plötsligt slog mig att de spel som en gång uppfattades som så gråa i själva verket var extremkulörta jämfört med vad vi har idag. Något som fick mig att ladda hem senaste Brother's in Arms till Steam för att prova det med. Jodå, samma sak. Färg i överflöd. Vilket i sin tur fick mig att sätta mig vid datorn och gå igenom gamla pressreleaser, och japp, färg... De spel som upplevdes så makalöst gråa och uttjatade när vi var leds på andra världskriget känns idag faktiskt lockande.

Det enda stora andra världskrigsspelet som jag kan komma på är under utveckling just nu är något slags lättsam spinoff på Brothers in Arms-serien, men i övrigt är det stiltje. Vilket är helt okej. Men nu när nästa generation faktiskt står för dörren hoppas jag att någon utvecklare vågar sig på att göra ett högbudgetspel baserat på andra världskriget igen.

När man spelar Call of Duty 3 inser man att det har hänt otroligt mycket både spelmässigt och grafiskt till konsolerna sedan dess. Skulle man samla allt i ett riktigt (riktigt) bra spel baserat på andra världskriget med vapen som smäller så det ringer i öronen, helvetiska pansarslag, självmordsattacker bakom fiendens linjer, grymhet bortom det tänkbara och mycket annat tror jag resultatet skulle kunna bli precis hur bra som helst.

Andra världskriget må vara slut för stunden, men för att sammanfatta skulle jag faktiskt inte ha något emot om det kunde dra igång igen. Åtminstone i digital form.

De här spelen kallades gråa och tråkiga för några år sedan. Idag handlar allt om modern krigsföring istället. Där snackar vi grått.