Tjocka släkten

Har spenderat trettondagsafton och helgen i något avlägsna Kiruna hos tjocka släkten. En stad jag gissar att allt för få har besökt, trots att den är så exotisk att det motiverar både tåg- och flygbiljett flera gånger om. Eller vad sägs om en enorm krater som sakta äter upp hela staden som därmed på allvar ska flyttas, det faktum att hela staden skakar nattetid av kraftiga underjordiska sprängningar och såklart det extremt bistra klimatet långt ovanför polcirkeln.

Med den knappa tiden (många släktingar som ska besökas) fick sightseeingen denna gång inskränka sig till ett besök i Jukkasjärvi ishotell. En djupfryst upplevelse i is och snö, stramt skandinaviskt designad och lika mäktig varje gång. Hade dock inte varit där på säkert 10 år när min kusin tog med mig och bror dit för ett besök, vilket var värt varenda minut.

Ser att flera av er PM:at om att jag inte bloggat på flera dagar, vilket såklart känns väldigt roligt. Imorgon är ordningen återställd och jag tänkte ventilera mina tankar kring ett av nästa generations till synes stora dilemman, nämligen den fragmentering i tekniken hos nästa generations konsoler som nästan garanterat gör att minst en konsoltillverkare inte kommer överleva.

Kusin Magnus till höger var en suverän värd som vanligt, kusin Mats till vänster gillar Twilight.