Jag älskar fribrottning

Bland de som följt min framfart här på Gamereactor, kommer det väl knappast som någon nyhet att jag är wrestling-fantast. Kan helt enkelt inte få nog av denna ganska snälla och akrobatiska form av underhållning där två karlar iförda trikåer bankar vettet ur varandra med förutbestämda och ofta livsfarliga manövrer. På låtsas, säger många och avfärdar därmed det hela - utan att ens skänka det en tanke att även film är på låtsas, för att inte tala om teater, romaner och serietidningar.

Nåväl. Det finns iallafall ett område där ingen kan beskylla wrestlingen för att vara på låtsas, nämligen när det kommer till TV-spel. Det är också ett område där de flesta brukar ha roligt med wrestling, oavsett om de följer fenomenet på TV eller ej.

För min egen del blev den första kontakten med digital fribrottning Pro Wrestling till NES (1987). Ett fantastiskt spel från ett Nintendo som då fortfarande inte hade snöat in på kulörta familjevänliga spel. Pro Wrestling framtsår än idag, trots primitiv grafik, som ett av de bästa spelet i genren. Anledningen till att det håller så bra trots åldern är att det är så njutbart och lättspelat.

Det är ingen konst att ta Starman och göra hans grymma voltspark genom att trycka nedåt + A-knappen, eller göra King Slendles ryggknäckare från klinch med ett enkelt tryck på A-knappen. Utöver detta finns olika sorters hopp från hörnstolparna, flera varianter på springande attacker, grymma möjligheter att slåss utanför ringen samt spektakulära inslag som att man lätt kan slänga sig över topprepen mot en motståndare utanför arenan.

Och wrestling ska vara kul, det är inte kärnfysik utan ren och skär underhållning. Andra exempel njutbara, roliga wrestlingspel som alla kan älska är WWF Wrestlemania: The Arcade Game och japanska Fire Pro Wrestling samt naturligtvis flera av WCW-spelen till Nintendo 64. Därför finner jag det lite bekymmersamt med den utveckling wrestlingspelen tagit de senaste åren åren.

Istället för att vara snabb, skön underhållning har WWE-spelen blivit alltmer simulatorlika med onödigt tillkrånglade spelkontrollslösningar. Jag har roligt med spelen ändå, men den som inte verkligen gillar wrestling kan omöjligt ha kul med dem. Spelkontrollen har blivit otroligt tillkrånglad och det som tidigare bara krävde ett knapptryck till NES, kräver idag minst tre gånger så mycket insats.

Värst är dock att tempot tagit stryk. Wrestlingspelen idag är ganska långsamma historier med klumpiga brottare som liksom masar sig fram i den fyrkantiga ringen. Lyckligtvis verkar dock WWE själva ha insett detta och har faktiskt stämt utgivaren THQ för att få bryta deras kontrakt som sträcker sig flera år in i framtiden, trots väldigt god försäljning av WWE-spelen. Nu lockar istället EA med ett fläskigt kontrakt, där de ska låta rutinerade Aki göra spelen om WWE lyckas.

Det skulle vara till gagn för alla. Aki har kompetensen som krävs för att återigen göra de årliga WWE-spelen till riktigt njutbara historier där glada knapphamrande amatörer kan ha lika roligt som inbitna wrestlingfantaster (eller marks, som vi själva gärna kallar oss), och därmed återta sin självklara plats som ett givet inslag på alla spelfester.

Rekommenderar för övrigt alla wrestlingintresserade att dyka in i forumets eminenta wrestlingtråd där Sebbe, Mourad, Prodigy och undertecknad snackar om allt som rör just wrestling. Inte minst spelen.