Åldras som fint vin

Övervägande ofta, men inte alltid, är de spel som framstår som mest njutbara efter en konsolera de enklare och mindre grafiskt imponerande. Tittar man exempelvis på NES är spel som Excite Bike, Life Force Salamander och Super Mario Bros fortfarande precis lika bra idag som de var när de kom. Senare spel, som då ansågs vara oerhört bra och framför allt snygga, som Battle Toads och Teenage Mutant Hero Turtles känns däremot näst intill ospelbara.

Sådär håller det på, generation efter generation. Super Mario World känns klart vassare än Donkey Kong Country på alla områden trots att sistnämnda ansågs vara det snyggaste spelet någonsin, och gamla Wipe Out till Playstation är många gånger bättre än Gran Turismo.

Som jag skrev i bloggens allra första mening så finns det givetvis undantag. Men jag vidhåller ändå att det man under en konsolera upplever som de bästa spelen, inte alls är de bästa spelen när man kollar i backspegeln och faktiskt ska spela om dem. Så vad beror det på egentligen, att till synes superba spel plötsligt förvandlas till ålderstigna och svårnjutbara spelupplevelser?

Ofta handlar det om att de spel som släpps under en konsols generation alltid håller sig väl inom de ramar för vad konsolen kan tänkas klara av. De flyter på fint, de har tydlig grafik och ganska enkel spelkontroll. Bara något år senare till samma konsol har spelutvecklarna plötsligt lärt sig alla möjliga finesser och börjat skrämma ur den stackars apparaten alla möjliga saker den inte visste att den klarade av, och andra har hittat på helt nya varianter att använda handkontrollen på.

Det kommer till ett pris. Samtidigt som man lever med att det för tillfället är den bästa grafik som går att få till sin konsol, drabbas ofta bilduppdatering och liknande, samt att grafiken gärna blir mindre tydlig. Bara några år senare när en ny konsol lanserats, ser det tidigare toppspelet ut som överkokt havregrynsgröt och de som inte spelade spelet när det kom kan bara inte begripa varför äldre spelar tjatar om det eller det spelet.

Men som sagt, för tredje gången nu, det gäller inte alla spel. En del titlar undviker elegant alla fällor och lyckas prestera på alla områden. De känns imponerande när man än spelar dem och tidens tand rår inte på dem. Tyvärr är de rätt få, men exempel på sådana spel från de senaste åren är exempelvis Team Ninjas Ninja Gaiden som även om tio år kommer se groteskt bra ut, samma sak med Legend of Zelda: Wind Waker och Super Smash Bros Melee till Gamecube. De är typiska spel med fint flyt, tydlig grafik och klockren spelkontroll. Sådant blir aldrig gammalt.

Allt detta leder ändå till intressanta spekulationer om vilka av de spel vi ser idag som kommer att uppfattas som snygga när vi sitter med vår Xbox 720 eller någon annan konsol ur näst-nästa generation. Vissa känns helt givna. Fight Night Round 3, idag overkligt snyggt, kommer kännas groteskt primitivt. Det tror jag vi får uppleva redan innan den nuvarande generationen ens är äver. Andra givna förslag är Resistance: Fall of Man, Call of Duty 3, Test Drive Unlimited, Elder Scrolls IV: Oblivion och Virtua Fighter 5.

Men allra mest intressant är väl förstås de verkliga exklusiva storspelen. Hur kommer vi egentligen se på Gears of War och Metal Gear Solid 4 när nästa generations konsoler är ute? En fråga som vi dessvärre inte lär få något svar på förän om några år, men om framtiden kunde berätta det för oss tror jag att vi i många fall skulle bli väldigt förvånade över vilka spel som åldrats som ett fint vin - medan andra istället bara blivit gamla.