Svenska
Blog

Jag är Monster-sugen #2

Skrivet av Jonas den 7 oktober 2012 kl 01:13

Så har jag hunnit lyssna in mig ordentligt på nya Kiss-plattan "Monster". Och är faktiskt positivt överraskad, det här är definitivt bästa Kiss-plattan på väldigt länge.

Många har till och med dragit till med bästa sedan "Destroyer", vilket jag dock personligen inte riktigt håller med om, men bästa sedan "Creatures of the Night" är det alla gånger - vilket i klartext betyder bästa Kiss-skivan på 30 år.

Det som får mig att ändå inte bli helt lyrisk är det faktum att den inte riktigt har de där absoluta topparna. Jag hittar inga låtar som platsar bland Kiss 10 bästa, och kanske inte ens bland de 20 bästa (vi snackar dock om en grupp som spelat in över 200 låtar, så det finns att välja bland).

Däremot finns gott om väldigt habila verk samtidigt som det heller inte finns några dåliga låtar, och som helhet är detta därmed i slutändan en njutning att ha i lurarna. Jag håller därför med Skid Rows gitarrist Dave Sabo som twittrar: Heard the new KISS record yesterday & its very good!! For real!

Nog svamlat, här är mina omdömen om respektive låt.

1. "Hell or Hallelujah" - Många menar att detta är skivans starkaste spår och det är även den första singeln. Jag håller inte med. Paul Stanley bräker på och det låter som ett anonymt spår från skivan "Asylum". Fullt godkänt, men alltför anonymt.
2. "Wall of Sound" - Här börjar det lyfta lite. Inte direkt klassikermaterial, men nog är detta en härlig Simmons-dänga alltid med bra Kiss-gung som för tankarna till 70-talet.
3. "Freak" - Skivans näst svagaste låt. Var är refrängen, vad händer? Jag kommer på mig själv med att inte komma ihåg hur låten går ens efter fyra genomlyssningar, och det är inte ett gott tecken.
4. "Back to the Stone Age" - Skivans första riktigt bra låt. Det är ju såhär Kiss ska låta. Det svänger, det gungar och får mig att titta mig om kring efter en luftgitarr (med plast-strummer) att plinka på.
5. "Shout Mercy" - Redan vid introt känns det som 70-tals-glam och allt från refränger till gung känns klassiskt Kiss. Härligt!
6. "Long Way Down" - Skivans enda låt som gränsar till ett underkänt betyg. Den här skulle ha behövt jobbas om rejält. Eller varför inte bara plockas bort.
7. "Eat Your Heart Out" - Oh herrejösses så bra. Simmons i sitt esse. Det är ju precis såhär Kiss ska låta. "Eat Your Heart Out" hade kunnat platsa på nästan vilken Kiss-skiva som helst.
8. "The Devil Is Me" - Text, refräng och sång får mig att tro att Gene Simmons velat göra en ny God of Thunder. Vilket är en Kiss-låt jag faktiskt inte är överdrivet förtjust i. Men för Gene Simmons-fans är detta julafton. Demonen blir inte mycket elakare än såhär.
9. "Outta This World" - Det bär mig emot att erkänna, men Tommy Thayers låtskrivande påminner faktiskt en del om Ace Frehleys och hur jag än vänder och vrider på det är det här en kalaslåt som för tankarna till ett bra Kiss på 80-talet. Mycket svängigt.
10. "All for the Love of Rock & Roll" - Det finns inget i Eric Singers röst som är ens i närheten av vad Peter Criss hade. Med det sagt så har han en grym rockpipa som ofta får mig att tänka på punk. Hans "All For the Glory" på Sonic Boom var en av mina favoriter på den skivan, och minsann om inte "All for the Love of Rock & Roll" för mig är det bästa spåret på "Monster".
11. "Take Me Down Below" - Ett till riktigt bra spår, förmodligen det nästa bästa "Monster" har att erbjuda. Det är en låt med bredbent attityd, bra tempo, bra driv, bra ös och så klassiskt Kiss som det någonsin kan bli.
12. "Last Chance" - Många recensenter har hakat upp sig på vad de anser är Paul Stanleys egen syn på Kiss situation med den sista chansen och textrader som "...this is your last chance to get it right..." Oavsett hur det är med den saken är det en till bra låt och en bra avrundning av en i slutändan riktigt bra Kiss-skiva. Jag hoppas verkligen de kommer till Sverige för att framför mycket av det här materialet live. Så bra är det faktiskt.

Jag är Monster-sugen #2

Precis som flera recensenter redan slagit fast så är det här den bästa Kiss-skivan på mycket, mycket länge. Rent av den bästa de släppt utan originaluppsättningen.

HQ