Gamecube vann igen

Hoppade på tåget tidigt imorse med destination Linköping. Ska hälsa på mina båda yngre bröder (trogna Gamereactor-besökare minns kanske Tomas Mäki som tidigare var nyhetsankare här på sajten) samt några goda vänner. Jag är som jag är och trivs bäst bland digitala spel och självfallet packade jag ned ett helt gäng. En spelkväll är inplanerad hos en gammal barndomsvän, Johan B, och därför ombads jag plocka med lite godbitar ur samlingen, som i ärlighetens namn är rätt diger vid det här laget och ändå ständigt växande.

Nå, jag kikade mig omkring hemma. Vad ska jag ta med som är fräscha och/eller roliga partyspel som passar alla lika bra oavsett om de lirat dem tidigare eller ej. Playstation 2 är en fin konsol med många sköna spel, inte minst Singstar och Buzz. Men i övrigt är det ganska magert på partyfronten om man vill spela fyra samtidigt och dessutom har min bror en egen Playstation 2 så jag behöver inte släpa med min.

Xbox å sin sida har också ett gäng spel, men inga direkt überhöjdare och fortfarande är det nog gamla Halo 2 på delad skärm som håller ställningarna till det formatet. Men Halo 2 fungerar ju utmärkt till Xbox 360, som i sin tur sedan har flera sköna Xbox Live-spel installerade på hårddisken, däribland Ultimate Mortal Kombat 3 samt Street Fighter 2 Turbo. Och till Xbox 360 finns ju även Virtua Tennis 3. Inga superba partyspel direkt, men det håller oss sysselsatta en stund så boxen packades ned.

Funderar en stund till innan ögonen faller på min oansenliga lila lilla fyrkantiga plastkub som alltid står mitt på vardagsrumsgolvet, vilket det finns två anledningar till. Den första är förstås Nintendos alltför korta sladdar som gör att man måste dra fram konsolen om man vill kunna sitta bekvämt i soffan och spela. Men anledning nummer två är långt viktigare, nämligen den enkla och absoluta sanningen att Gamecube är en helt fantastisk partykonsol som en sann gamer aldrig någonsin kan stuva undan.

För det roligaste är såklart att spela fyra samtidigt, eller gärna ännu fler. Och till Gamecube hittar vi smått oslagbara spel som Mario Party 4, 6 och 7. Vi hittar Wario Ware i sin absolut bästa inkarnation med stöd för upp till tolv deltagare i ett hiskeligt minispelsrace. Här finns en superb version av Soul Calibur 2, här finns Mario Kart och här finns Marios alla sköna sportvarianter. Ändå är det bara en bråkdel av alla bra spel och det bara dräller av titlar som Smash Bros Melee, F-Zero GX samt Donkey Konga. Då har jag ändå inte snuddat vid det japanska utbudet av spel, inte minst Naruto: Gekitô Ninja Taisen 3, som fyller på det redan överfyllda havet av partyspel till Gamecube ännu med.

Kanske inga optimala spel för den som spelar ensam, men så snart man bjudit över några goda vänner och matat in fyra handkontrollen vaknar vilken spelfest som helst till liv och alla är de sådär föredömligt Nintendo-enkla att alla kan vara med. Så alla nya spel och konsoler till trots så är det alltså Gamecue samt en handfull trave spel som utgör kärnan i den spelupplevelse jag tänker bjuda Linköpingsfolket på under lördagskvällen. Visst hade jag kunnat ta med en Wii istället, men i ärlighetens namn är flera av mina spel från olika regioner, vilket alltså gör kuben till ett måste.

Gamecube blev, efter Virtual Boy, Nintendos största misslyckade som egen separat spelkonsol. Och visst har den ett alldeles för smalt spelutbud. Det tar den dock igen med råge i partysegmentet där den istället sannolikt är den bästa konsolen någonsin.