Mina tankar om Nintendo 2DS

Innan jag säger något om Nintendo 2DS, vill jag börja med att lite osvenskt slå mig för bröstet. Tänker främst på mitt blogginlägg Dags för en ny Nintendo 3DS. Den postade jag för en månad sedan och den var fylld med mina spekulationer som jag då tyckte kändes rimliga. Som att det var dags för en ny Nintendo 3DS. Att den inte skulle få någon ny analogspak denna gång heller. Att den skulle vara billigare. Och framför allt - att Nintendo skulle slopa 3D-skärmen och satsa på vanlig 2D.

Inte så illa pinkat. Även en blind höna och allt det där. Och efter den självgoda ryggdunken tänkte jag kolla lite mer på prylen i sig, som på typiskt Nintendo-manér överraskar. Till att börja med är det inte direkt någon skönhet. Nu är det Nintendo vi snackar om, så vi kan räkna med bra materialval och fin byggkvalitet, men utifrån de bilder som släppts känns det nästan som någon billig asiatisk Android-leksak fylld med piratkopior.

Dessutom har den nu två skärmar intill varandra och man kan undra vad fördelen med det här är kontra att ha en större skärm. Den hade ändå kunnat delas på två men även kunnat användas just som en större enhet utan en mycket smal avgränsande plastremsa. Dessutom går den inte ner i några fickor och risken för repor om man försöker ökar såklart ordentligt.

När man börjar fundera över vilka som ska köpa den, blir det mer lättförståeligt dock. Dels är det här en billig pryl att tillverka, dels har den inga rörliga delar. Nintendo har gjort den här för yngre spelare. Vi som är äldre är tänkt att ha råd med en 3D-skärm och vi är förmodat nog försiktiga för att kunna hantera en vikbar konsol i lite bräckligare material. Nintendo 2DS kommer att tåla en hel del stryk och är perfekt lämplig för de föräldrar som varit oroliga för att deras barn ska bli blinda av Nintendo 3DS.

Det är därmed ingen slump att Nintendo 2DS släpps tillsammans med Pokémon X/Y. Nu är jag lika mycket Pokémon-jägare som någon annan, men det är framför allt en serie för yngre gamers. Så för att summera så gillar jag Nintendo 2DS, trots allt. Den är inte för mig, kanske heller inte för dig, men den fyller ett enormt glapp för Nintendo som nu har enheter för alla.

Vill avrunda med att få spekulera lite och slå fast en grej. Spekulationerna är att jag tror vi just fått en smak av framtiden från Nintendo. Även Nintendo 3DS kommer att få en uppföljare tids nog och är nu 2½ år gammal. Ge den lika mycket mer tid så är det dags för något nytt. Och då kan vi lugnt utgå från att 3D kommer att slopas helt, men jag tror även att Nintendo kommer lämna sitt vikbara koncept. Till nästa enhet tror jag man dammar av Game Boy-varumärket igen och släpper något som påminner mer om PS Vita. Fast på Nintendos egna lilla fiffiga vis, naturligtvis.

Det jag vill slå fast är att ingenting är heligt. Hela grejen med Nintendo 3DS är ju att den har tredimensionell grafik. Det hörs till och med i namnet. Nu är Nintendo 2DS som en PS Vita. Ja, fast större, mer otympligt utformad, har två skärmar istället för bara en som ändå är mindre totalt än PS Vita-diton och prestandamässigt svagare. Nintendo räknar med att de inte behöver särskilja sig från PS Vita längre, folk köper deras enhet ändå, nu förmodligen mer än någonsin. Och jag kan bara hålla med dem.

Men det visar också vad som kan hända. Om Wii U fortsätter sälja knackigt kan jag absolut tänka mig en mycket billigare variant av Wii U Gamepad, kanske rent av utan skärm. Och att Xbox One kan komma att släppas utan Kinect på samma premisser har jag slagit fast tidigare. Ingenting är i slutändan heligt om det är bra business.

Nope, inte världens bildskönaste enhet. Men sälja, det kommer den!