När andra världskriget tog slut #2

Det var 2011 som jag slog fast att jag började sakna andra världskriget i spelvärlden. Efter att i början av förra generationen ha dränkts i sådana spel, upphörde de nästan över en natt efter att Call of Duty 4: Modern Warfare lanserats. Men medan jag i mitt nu snart tre år gamla blogginlägg saknade förstapersonsskjutare på temat, har jag nu börjat känna att det vore ännu roligare med något annat.

I exempelvis Saboteur fick vi en försmak över hur flexibelt det går att göra WWII-spel. En free roam-titel med mängder av originella inslag som var så olikt Call of Duty det överhuvudtaget kunde bli. Varför inte låta oss uppleva fasorna ur andra synvinklar. Kanske prova på att vara hemlig agent i ett Sam Fisher-doftande stealth-äventyr? Släppa ett rollspel där man väljer medlemmar till sin trupp, beväpnar dem och levlar upp dem? Varför inte ett Hitman-inspirerat äventyr där man ska ta viktiga nasseledare av daga. Kanske fortsätta på Saboteur-konceptet och låta oss förgöra Tredje riket inifrån självaste Berlin.

Den verkliga drömmen vore dock ett spel med fler spelmoment liknande Band of Brothers där vi verkligen kunde få tillgodogöra oss en lång story och komma krigarna inpå skinnet och få veta mer om dem. Rätt skött och med bra berättande och skådespel tror jag inte det finns någon hejd för hur bra ett sådant spel skulle kunna bli, även om det såklart skulle krävas en 18-årsgräns som aldrig förr.

I brist på annat tar jag dock gärna även en förstapersonsskjutare. Som jag skrev i min blogg för snart tre år sedan är jag faktiskt sugen på det med, även där skulle man kunna göra spännande och fräscha grejer (saker som inte inkluderar det sedvanliga oeftertänksamma svenska tjatet om att få spela nassar).

Tiden är definitivt inne för nya AAA-spel om andra världskriget igen.