Helt fel krig

Call of Duty 4 både ser skitgrymt ut och tycks faktiskt även bli skitgrymt. Det har mångder av intressanta inslag, bra action, coola uppdrag och inte minst mycket inslag av taktik. Men ändå. Likt förbannat. Jag saknar tyskarna och deras tigertanks.

Jag var hos Activision året innan Call of Duty släpptes och provspelade det. Killarna är desamma som gjorde det första Medal of Honor så grymt, men blev osams med EA av oklar anledning och grundade Infinity Ward istället. Det blev dödsstöten för den serien som sedan dess aldrig varit bättre än max hyfsat igen.

Infinity Ward var noga med att poängtera att Medal of Honor (på grund av sitt namn, för er som inte kan sin krigshistoria) är helt bundet till andra världskriget. Visserligen var det första Call of Duty också ett andra världskrigsspel, men Call of Duty är ett namn som inte är knutet till ett specifikt krig och därför alltså kan handla om precis vad som helst.

Och så skulle det bli, sade man. Efter det första Call of Duty så skulle det bli annat. Ödet ville dock annorlunda och Microsoft ville så gärna ha ett exklusivt grymt andra världskrigsspel till lanseringen av Xbox 360 och medfinansierade Call of Duty 2, som enligt min ringa mening är seriens stolthet. Kort därefter utannonserade ytterligare ett spel om andra världskriget med ny utvecklare medan Infinity drog sig tillbaka.

Jag anade tidigt vad som var på gång, att de till det fjärde spelet skulle få göra vad de drömt om ända sedan de hoppade av EA och bildade eget - nämligen ett spel som inte baseras på det andra världskriget. Och mycket riktigt, Call of Duty 4 blir något helt annat.

Jag vet att flera av er läsare, och jag själv också ibland, fnyst åt alla andra världskrigsskjutare som till synes bara vällt ut de senaste åren. Men när jag blickar bakåt är det ändå så att nästan allt varit medelmåttigt eller skräp, och jag skulle vilja gå så långt som att säga att Call of Duty-serien är den enda riktigt bra och därmed den enda som räknats på riktigt för min del.

Och med tanke på att det bara finns en serie som verkligen erbjudit enorma kickar från världens absolut största och hårdaste krig som satt i särklass mest spår i historien, så känns det inte som att det är för mycket ändå. Medal of Honor: Airborne duger, men är långt ifrån Call of Duty-klass, Brothers in Arms: Hell's Highway känns lite samma sak (även om det är en annan typ av spel) och sommaren Hour Victory sög på något alldeles grymjävligt.

Det finns mängder av spännande historia kvar att berätta från andra världskriget, gärna ur Call of Duty-perspektiv. Hela Asien är orört och jag skulle gärna ha hårda strider på japansk mark. Det vore kul att få ta del av världens största pansarslag vid Kursk, kanske spela som finnarna i Vinterkriget, slåss i Grekland mot tyskarna i sköna lummiga omgivningar och slåss mot tyskarna i Italien. Sedan finns hur mycket agentliknande uppdrag som helst där små förband sattes in för blixtoperationer för att arbeta mer ostört.

Och så finns såklart kronan (och då har jag inte ens nämnt andra stora händelser som Opertaion Market Garden). Slaget om Berlin. En enorm västerländsk storstad som fick erövras gata för gata under sinnesjukt hårda strider. Ett helt spel i sig som kunde göras enormt kymigt med hängda kroppar i lyktstolpar, kanske rent av med små skräckinslag. Dessutom skulle den nya generationens konsoler kunna ha magnifik förstörelse med gigantiska byggnader som kunde ta stryk av flygbombardemang och tungt artilleri.

Kort och gott. Jag saknar andra världskriget och blir inte lika känslomässigt involverad i ett spel som baseras på en framtida fiktiv konflikt, trots att spelet i sej ser lysande ut. Jag hade velat ha all den där kraften i grafikmotorn för att göra ett riktigt läckert andra världskrigsspel istället. För även om det finns för många sådana, finns det sannerligen inte för många bra.

Spock, Lan och Lilith. Tre av de roligaste små vänner jag någonsin haft nöjet att känna har gått ur tiden. Spock dog förra hösten, Lan i våras och Lilith idag. Nu har jag inga illrar kvar längre men kommer leva på minnet av dessa små härliga krabater länge.