En framflyttad gräns

Konsolspelare och PC-spelare lever i vitt skilda världar. PC-folket ligger alltid i absoluta framkant vad det gäller prestanda och hur avancerat onlinespelande än blivit via Xbox Live, ligger man fortfarande efter PC-världen. Samtidigt är PC-folket vana vid ett stort community som alltid ser till att utveckla moddar, egna applikationer och liknande helt gratis.

Vad som däremot inte är lika hippt och tillika det som många konsolspelare använder som främsta argument genemot PC-världen är hur oanvändarvänligt det är. Även om mycket hänt där med, krävs det ofta micklande med både hårdvara och mjukvara för att få igång nya titlar. Detta medan konsolspelarna tar sitt spel, stoppar in i sin konsol och spelet startar upp.

Eller. Så har det iallafall varit och så har argumenten sett ut. När Microsoft förra generationen gav sig in i det så kallade konsolkriget var folk livrädda att de skulle föra med sig de sämsta delarna av PC-världen och förvandla konsolvärlden till det sämre. Alltså med spel som alltid behövde patchas och spel som skulle installeras.

Nonsens, svarade Microsoft och mycket riktigt fortgick nästan hela förra generationen utan speciellt mycket sådant. Spelen fungerade finfint i de absolut flesta fall och även om de installerades på hårddisken till Xbox så skedde det i smyg och filerna var bara temporära.

Man ska komma ihåg att det här var en mycket het debatt som rörde upp stora känslor vid den här tiden. En konsol skulle vara en konsol och ett vanligt skällsord var att kalla Xbox för en PC.

Vi spolar fram drygt fem år och hamnar där vi är idag. Vad har hänt? Jo, det finns knappt ett enda spel som man startar i sin Xbox 360 utan att det finns någon form av patch som måste laddas ned. Assassin's Creed fick bättre bilduppdatering och Elder Scrolls IV: Oblivion fick mängder av buggfixar.

Samtidigt finns Playstation 3 där alla demos man laddar ned måste installeras, en tidskonstant som ibland tar lika lång tid som demot faktiskt varar. Ja, eller ta skräckexemplet Devil May Cry 4 som måste installeras i runt 20 minuter innan man får spela, vilket i gengäld resulterar i sekunden snabbare laddningstider.

Ja, till och med Wii sitter lite i samma båt och Mario Kart 64 har minsann fåt en patch den med och en betaversion av Opera fanns tillgänglig när enheten lanserades och fick senare uppgraderas. Samtidigt som det finns gott om multimediafunktioner och ett internt flashminne som det måste hushållas med.

Man ska vara en idiot för att förneka att det som spelare världen över på diverse spelforum förfasade sig över för bara några år sedan idag fullt ut är en realitet. Spel till konsoler patchas, uppgraderas, får expansioner, installeras och filhanteras.

Dessutom finns framför allt Playstation 3 och Xbox 360 i så många olika utföranden (hur stor hårddisk behöver du, vilka utgångar vill du ha, har du SD-minne eller USB-minne och hur viktig är bakåtkompatibilitet?). Och ingen höjer egentligen rösten, annat än möjligen vid fanboykrig där andras nackdelar ska framhållas mot fördelar med egna formatet.

När hände egentligen detta, hur kunde något folk var helt rabiata över för fem år sedan idag vara en fullständig självklarhet? Det väcker såklart flera andra frågor. Är det negativt om spel patchas? Buggar kan ju onekligen minskas på detta sätt, men det medför ju också att spel släpps innan de är färdiga.

Och är större möjligheter värt det extra omaket med det nya pillrandet? Och varför ska man egentligen ha en konsol om det är samma sak som att koppla upp sin PC mot en TV, särskilt i dessa tider då alla PC-spel fungerar utmärkt med en Xbox 360-handkontroll? Har enkelheten med konsolerna gått förlorad?

Jag har inga svar på alla dessa frågor annat än mina egna åsikter. Men de tänkte jag spara med tills senare och först lämna ordet fritt. Vad tycker egentligen just du om den utveckling som varit de senaste åren?

Den allra första PC-konsolen eller bara ett helt vanligt TV-spel?