Guitar Hero till... Commodore 64?

Jag antar att jag inte är den enda som älskar spelmusik på Gamereactor. I spelhyllorna trängs otaliga skivor med musik från spel som Final Fantasy, Halo och såklart Shenmue. Bland mycket annat. Och det har gjorts en hel del bra genom åren, men frågan är om inte Commodore 64-eran är den som bjöd på absolut flest riktigt slagkraftiga melodislingor och skönt sound som verkligen satte sig som en smäck.

Kom att tänka på just detta när jag nyss blev rekommenderad att kika på följande Youtube-video där en händig hemmapulare har gjort sin egen version av Guitar Hero... till Commodore 64. Smått otroligt naturligtvis och även om det inte är grafiskt på samma nivå som originalet, så är det ett smärre mirakel hur väl han har fåt till det.

Men ljudet. För guds skull. Ljudet. Lyssna på de otroliga tonerna från Commodore 64 vars Sid-chip spyr ur sig spelmusik som ligger ungefär ett ljusår före vad exempelvis NES någonsin kunde klämma ur sig. Något slags svårdefinierat elektroniskt ljud som blev så populärt att det än idag släpps hela skivor baserat på det. Nu senast använde exempelvis Timbaland det i någon låt.

Det har förut spekulerats att det skulle ha varit på grund av den extrema minnesbristen som utvecklarna tvingades göra enkla snärtiga melodier med primitiva medel. Något det säkerligen ligger en hel del i, för i nästan samma sekund som minnet upphörde att vara något problem ersattes den vanliga spelmusiken av orkesterade toner och vanlig musik.

Jag kan väl inte egentligen säga att det faktiskt var bättre förr med spelmusiken, för det var det inte. Men jag är glad och tacksam att ha fått vara med såpass tidigt i spelvärlden så jag har fått springa runt med en svart ninja i The Last Ninja ackompanjerad av den underbara musiken som Ben Daglish skrivit. En typ av spelmusik som inte längre görs och som jag gärna vill tipsa andra om.

Kolla in denna Youtube-video så får ni höra den ljuva Last Ninja-musiken, remixad av svenska mästaren Instant Remedy. Där visas samtidigt mängder av sköna demos och grafikeffekter man kunde göra med den gamla legendariska speldatorn som blev världens första försäljningssuccé och på så vis banade väg för resten av spelbranschen. Ja, och fick mig att börja spela spel över huvud taget.

Ren nostalgi och även om det grafiska har passerat bäst före-datumet för länge sedan känns musiken och det speciella soundet från Commodore 64 som något helt odödligt.

The Last Ninja, spelet med ett av de bästa soundtracken jag vet överhuvudtaget. Lyssna själva i länken ovan. C-64 regerar.