En gång för inte allt för länge sedan så eliminerade min genomusla spanskalärare allt mitt intresse för språk. Vilket kan ses som en nackdel om man är intresserad av historia och arkeologi där möjligheten att tolka gamla språk och skrifter är rätt så bra.

Men nu jävlar blir det nya tag!

Kommer börja enkelt med tre former av runskrift. I det här fallet så behöver man bara kunna tolka runor till det latinska alfabetet för att göra det förstått. Eftersom det gamla nordiska språket inte är så olikt det nuvarande språket så är det ganska lätt gjort. Jag kan nu nästan den varianten som användes under vikingatiden (yngre futharken), mest för att den bara har 16 bokstäver. Medeltidsrunor eller den äldre futharken (som jag har på min bloggbaner) börjar ta plats med. Har haft en skaplig start, så det kommer nog gå kanon.

Den äldre futharken kommer väl till pass om jag ska tolka en god väns hemliga anteckningar, som hon skriver i runor (Varför? Jag är en nyfiken jävel!). Den yngre har redan kommit väl till pass då jag har en å annan runsten från 900-talet i närheten.

Stenen nedan till exempel är skriven via det yngre futharken och står alldeles i närheten av där jag bor. Direkt översatt står det: "IKUARSATISTAIN". Delar man upp det blir det "IKUAR SATI STAIN". K kan översättas som G. I kan översättas som E.

Det kan alltså stå IGUAR SATE STAEN, mer förståeligt betyder det INGVAR SATTE STENEN. Det här är då en oerhört lätt runa.

Det är roligt likt förbannat! I övrigt håller jag på att lära mig grundläggande latin av en kollega på LIU, mycket svårare- men roligt. Praktiskt om man vill kunna läsa skrifter från romarriket till nutid.