Jonte91ns Historiablogg 13-"Karl XI"

Detta kommer inte handla om Karl XI egentligen, utan en mycket specifik grej som han låg bakom. Den kanske viktigaste händelsen i Sveriges historia efter Gustav Vasas maktövertagande, nämligen Karl XI:s reduktion. Det är intressantare än det låter. Den här historiabloggen är en något redigerad variant av ett skolarbete jag gjorde för länge sedan, därav kunde jag lägga upp den snabbare än vanligt. Den kommer vara olik mig på flera sätt. Dels hyllar den en kung (är mot monarkin egentligen) och dels så handlar den om Sverige! Börjar från början och i slutet kommer det en tes. Nämligen att denna reduktion räddade Sverige från att bli en öststat. Men början först!

Under drottning Kristinas och Karl X Gustavs styre så låg Sverige rent maktstrukturellt sett närmare Ryssland än någon av västländerna. Jag tänker då främst på högadelns stora makt, som i praktiken var större än kungens/drottningens, bedrövlig ekonomi och ett folk i misär. Problemet var att nästan allt kapital i Sverige kom ifrån plundringar av omkringliggande länder då det var intensivt krigande och stormaktsdrömmar på den tiden då Kristina satt på tronen. Övriga pengar drogs in via höga skatter vilket orsakade stort missnöje hos folket. Pengarna som man fick in gick till högadelsmännen, som tex fältherrarna som var med i kriget. Problemet i detta var att hos högadelsmännen stannade pengarna, eller gick till dyra lyxartiklar som nästan aldrig kom ifrån Sverige utan från utlandet. Utländska saker är ju såklart mer exotiska och exklusivare (och antagligen bättre kvalité). Detta gjorde att pengarna kom från ett annat land, till adelsmännen och sen vidare utrikes igen eller i högadelns ficka. Pengarna gick inte runt inuti landet, utan utanför det, skulle kriget sluta så skulle man få in mindre pengar.

Redan Kristinas pappa Gustav II Adolf hade insett att man var tvungen att ta pengar från högadeln för att få det att gå runt och gjorde därför så att högadeln var tvungna att bidra med lite ekonomisk hjälp. Men när han dog så togs makten över av en förmyndarregeringen till den då omyndiga Kristina. Förmyndarregeringen bestod då såklart av högadeln som inte var sena med att ta tillbaka det som de förlorat. När då Kristina tillträde verkar det inte som hon gjorde någonting för att ta pengar från adeln till och börja med, tvärtom så tog hon pengar från de som inte tillhörde adeln med hjälp av fler höga skatter. Det är mycket troligt att det var adeln som låg bakom det beslutet då de hade enormt mycket makt då. Det ledde såklart till upprörd befolkning som inte blev gladare heller när även sjukdom slog till i landet och dödade dem. Kristina lovade visserligen på slutet av sin tid på tronen att hon skulle se till att högadelns makt sänktes till förmån för majoriteten av folket om de hjälpte henne att avgå- en konstig förfrågan som faktiskt inte fick nån effekt alls. Men avgick gjorde hon. Efter Kristinas abdikation kom Karl X Gustav som verkar ha förstått finansproblemen, det stora problemet var att han dock jämt och ständigt var ute i Europa och krigade. Hemma var då en förmyndarregering som återigen bestod av högadeln. Så en planerad reduktion av adelsinflytande uteblev till hans son Karl XI kröntes. Även om han också hade haft en förmyndarregering så var det första han gjorde när han blev kung att han samla ihop ett nytt gäng rådgivare som var kritiker av den tidigare regeringen.

Karl XI lyckades med hjälp av lågadeln och de ofrälse göra sig själv till diktator, för de lovade att ge honom fullständig makt om han reducera högadelns tillgångar. Karl XI tog bort lite under 70% av högadelns gods som gav honom tillräckligt med kapital för att fixa ett program som han och hans rådgivare tänkt ut. Programmet gick ut på att högadelns pengar skulle gå till att förbättra det civila och militären. Mycket mark gav han då till knektar som fick bostad och åker att odla på samt vapen i utbyte mot att de skulle vara redo för krig. Rotesystemet kallas det. Detta gav bönderna som arbetade för knekten möjligheter också. De kunde t.ex slippa skatt i utbyte mot att de skötte knektens häst om han var med i kavalleriet. Större andel inom folket blev nöjda och risken för inbördeskrig eller revolution minskade.

Stora delar av Europa hade samma sätt att styra eller liknande, stämmningen hos folket var relativt stabil som det nu i och med Karl XI blev i Sverige. För Frankrikes del var det kanske inte riktigt så med tanke på revolutionen 1789 (då var dock inte problemet att någon adel hade mycket mark utan att kungen hade det, utan att han brydde sig det minsta om folket). Men i stora delar. Lite av det kan nog bero på att Sverige var stormakt och hade mycket mark utomlands som då reformerades med Sverige. Hade inte den här reformationen kommit så hade högadeln behållit sin makt och om de gör det länge så skulle till sist pengarna ta slut inom landet och befolkningen skulle bli missnöjd. Ett mäktigt exempel på vad som händer då ser man österut, nämligen i Ryssland.

Att Rysslands maktstruktur lyckades hålla fram till den Ryska revolutionen 1917 (eller 1989 då revolutionen i praktiken inte ändrade maktstrukturen så mycket för folket var fortfarande fattigt och förbannat medans makthållarna fick alla pengar) är en gåta egentligen. Jag tror att det är därför att Ryssland alltid har varit en bra bit utanför Europa helt enkelt, västs idéer nådde inte riktigt dit. I Ryssland såg det ut ungefär likadant som i Sverige under 1600 talet, adeln hade makten och styrde samt tog alla pengar och de andra ständera var missnöjda. Usel ekonomi och bönderna hade det brutalt dåligt ställt och så gick det ju som det gick. Den här feodalliknande strukturen tror jag, personligen beror på Digerdöden i mitten av 1300-talet. När väst drabbades av den så dog oerhört många, vilket ledde till att de överlevande blev viktiga resurser vilket gjorde att de kunde ställa krav på sina furstar. Detta hände inte i det glest befolkade Ryssland som inte drabbades lika hårt. Antagligen för avsaknaden av stora handelsrutter, eller för att det var glesbyggt som sagt. Det här hamnar i en senare blogg för det är så många faktorer å tänka på. I vilket fall, systemet var kvar.

Tills majoriteten av befolkningen i Ryssland fick nog och starta en revolution. Det tror jag kunde ha hännt Sverige till sist. Vi skulle ha usel ekonomi som endast fylldes på av krig, vi skulle även ha missnöjd befolkning och orättvisa förhållanden i Sverige på alla plan, det skulle utmynna i en revolution. Efter revolutionen skulle det inte vara bättre; Frankrike hade skräckväldet efter sin revolution och Sovjetunionen var ingen höjdare precis (Stalin är en idiot). Såklart kunde vi fått en senare regent som löste problemet, låtit oss inspireras av andra länder men man får tänka på att Sveriges närmsta granne på den tiden var just Ryssland och oddsen är höga för att adeln hakat på dem, då det ju ledde till ökad makt och kapital för dem. Det kunde kanske lösts senare som sagt, men varför chansa?

Därför tycker jag att Karl XIs nya maktstruktur och reduktioner borde räknas som en av Sveriges absolut viktigaste händelser som troligtvis räddade oss från mycket elände. Det här dock bara en tes som behöver finslipas. Dessutom var det länge sen jag skrev den!