För det första är det svensk film, jag klarar inte av alla oändligt tjatiga å träiga polisdeckare. "Komedier" som inte en jävel skrattar åt. Det är mest Fares filmer Jalla jalla, Zozo och Kopps som har vart sevärda.

För det andra är det barnskådespelare. Ofta fullständigt talanglösa- förståeligt eftersom de är så unga och inte har nån sorts utbildning för det. Förebrår dem inte.

För det tredje är det vampyrfilmer. Ingen har väl undvikit Twillight-seriens framgångar. Börjar bli tjatigt att poängtera hur våldtagen genren har blivit av dem. "All kritik är befogad" säger jag bara och fortsätter.

Att kombinera dessa tre borde alltså vara en katastrof. Men "Låt den rätte komma in" gör det och gör det väldigt bra. Eftersom den fick 10/10 här på GR så gav jag den en chans (sent, jag vet) å är inte besviken alls. Den är kanon, bortsett från en lättförlåten CGI-scen, rakt igenom. Mycket bra berättad, grymma skådespelare, galet snygga kontraster och varje scen är egentligen ren och skär poesi. Gillar även alla diskreta saker som relaterar till old school-vampyrer. Jag vet dock att den här kan vara för seg för många. Även jag som actiongalning trodde det med. Men den här är enligt mig Sveriges bästa film, det kan ändras dock då jag har lite Bergman å ta igen (understatement). Ärligt talat har jag inte förstått än vad som är bra med gubben.

Grym film!