Historiablogg 14- Korstågen, första

Hade tänkt å skriva ner om de första fyra korstågen i fyra delar. Tidigare var det planerat att jag skulle redogöra för romerska kejsare, men det får vänta då böckerna om dem inte anlänt. I övrigt har jag strykt "jonte91ns" från rubrikera. Annars hade det varit omöjligt att klämma in titlarna för saker jag planerat i framtiden. Kommer även varna för att jag kommer kalla korsfararna för barbarer så alla vet det. Det är för att jag gillar att lägga begrepp på folk som förtjänar det- trots de sällan gör det annars. Det kommer vara subjektivt. Min syn på det, säger inte att det är rätt- bara att jag tror det, öppet för diskussion!

Varför korstågen då? Dels för att det är ett ämne jag kan skapligt mycket om. Men den största anledningen är för att jag är fascinerad och förskräckt av dem. Det är där den religiösa fundamentalisten, okunnigheten och fullständigt sanslösa ondskan samlas under samma flagg- skämtsamt kallad för kristendomen. Märk väl att jag inte för det ger mig på dagens kristna- några av mina närmsta vänner är det. Det är fundamentalism jag avskyr vilket tyvärr blev extremt under korstågen- och nästan enbart från den kristna sidan. Något som gick ut över muslimer, judar och andra kristna i detta extremt mörka kapitel i mänsklighetens historia.

Bakgrund, ungefär under 1000-talet

Efter den stora folkvandringstiden till följd av västroms sönderfall så hade nya stater dykt upp över väst. Det största arvet från romarriket som band ihop dem var katolicismen med påven som den mäktigaste individen. I östra Europa fanns det mäktiga Öst-Rom eller "Bysantinska" riket med Konstantinopel som mäktigaste stad. I sydost fanns mellanösterns städer som nyligen konverterat till den relativt nya religionen Islam. Detta gällde även på de asiatiska stäpperna öster om Bysans där turkiska nomadfolk höll till. Dessa folk hade förlorat mark till den östromerske kejsaren Alexios och såg därför till att hämnas bäst de kunde via olika räder. Han begärde hjälp till Påve Urban II om att göra sig av med det muslimska hotet. Han förväntade sig att han skulle få hjälp med några hundra professionella soldater, men det skulle gå fullständigt överstyr.

Urban II hade maktdrömmar om att göra han och kyrkan mäktigare. För detta behövde han dock en armé och såg en möjlighet nu. Han behövde en gemensam fiende som Europas folk kunde enas mot- med han som högsta höns. Anledningen kom, bokstavligen, som ett brev på posten i.o.m. Alexios vädjan om hjälp. Urban II tog dock allting ett steg längre- det var inte bara turkarna som skulle försvinna utan alla muslimer. De besmittade ju trots allt Det Heliga Landet och framförallt Jersusalem. En ekonomisk aspekt är att han troligtvis ville vinna mark runt medelhavet och dess handel. En brännpunkt mellan Europa och de expanderande muslimerna i nordafrika och våra dagars Spanien. Utöver detta kunde han använda ett korståg som en legitim anledning för att ta över områdena vid den ökända Sidenvägen-porten till östs rikedomar. Med dessa anledningar (inte det sistnämnda dock) höll han ett brinnande tal i Clermont 27 november år 1095. Eller närmare sagt på ett fält utanför Clermont, de fick inte plats inne. Där avslutade han mötet med att förklara heligt krig mot kättarna i öst. Han förklarade att alla goda kristna borde gå i krig för Gud och Kristus (jag som trodde han var pacifist). Man skulle befria Jerusalem och i gengäld bli förlåten alla synder, bli martyr- samt om man överlevde- också tjäna en hacka genom plundring. Han lyckades få ett enormt bifall från publiken som skanderade "Gud vill det! Gud vill det!"

Hur lyckades man då få folk att gå med på detta?

På 1000-talet så var himmel och helvete lika verkliga som förnedrings-TV och Gamereactor är för oss idag. Prästerna var Guds språkrör så det gick snabbt fram bland de fattiga i Europa. De saknade den bildning som förser många med någorlunda kritiskt tänkande (lite en affärsidé från kyrkans sida) och svalde vartenda ord. Folk fruktade att hamna i helvetet och såg här sin chans att få en direktbiljett till himmelen. På det så fanns den ekonomiska aspekten med. Den stora majoriteten av folket var fattiga och kunde härmed kanske tjäna en fet peng på plundring av den orientaliska världen. Efter lite investeringar (de bekostade kalaset själva nämligen) så kunde man alltså bli rik. Den första korsfarararmén som samlades var faktiskt fattiga människor och ingen professionell armé. Detta skapade stort kaos, vilket resulterade till flera korståg som inte riktade sig till muslimerna alls.

Korstågen före första korståget

Man såg mängder av religiösa tecken på landsbygden nu, det var kristendomens stora tid. Tyvärr bestod man nu av den olycksaliga blandningen av nyfrälsta obildade bönder med vapen. Man saknade ledare och vid några tillfällen i Frankrike så finns det bevis för att man trodde att Gud talade till dem via djur. Där tyckte sig några soldater se Gud i en gås som vaggade runt- tydligen gudomligt upplyft. De följde därför efter den gåsen som de trodde skulle guida dem till Jerusalem. Jag skämtar inte! Detta var dock ett ofarligt exempel på hur det går när man tar religionen i egna händer utan att riktigt tänka sig för. Alla som inte var kristna skulle dö, därför ledde detta till omfattade massakrer i Tyskland där man gav sig på judar. Man hade alltså inte ens tagit sig utanför Europa innan man började döda folk. På vägen till Konstantinopel- första anhalten där arméerna skulle samlas så blev det problem hela vägen. Dels hade inte många med sig så mycket pengar vilket ledde till plundringar i Europa. Sen blev det bråk mellan korsfararna över resurserna som fanns. I exempelvis nuvarande Serbien så bråkade man om ett par skor vilket ledde till en strid som resulterade i 4000 döda. Fortfarande innan de ens nått Konstantinopel.

Kejsare Alexios av Bysans blev nog förvånad när han såg 60.000 soldater utanför Konstantinopels murar. Dessa väntade på att de professionella arméerna, främst från olika delar av Frankrike skulle anlända. De fick vänta utanför eftersom de inte släpptes in av bysantinerna. Det verkar som om de blev rastlösa där, säkert samtidigt som resurserna krympte med. Det uppstod bråk mellan de olika korsfarargrupperna med vilket ledde till en blodig tävling mellan fransoserna och tyskarna. Fransoserna ville visa fram fötterna och tog därför sina arméer mot den turkiska huvudstaden Nicaea som var under muslimskt styre. De lyckades dock inte ta sig in vilket ledde till att de plundrade de närbelägna byarna istället. Vad man missade här var att knappt någon där var muslim alls, utan kristna. Trots att det var turkiskt styre så hade man låtit folket behålla sin religion. Fransmännen slaktade och plundrade då alltså kristna som första etapp av korståget. De tyska folken lyckades invadera Nicaea efteråt och döda mängder av kristna. Utan att inse det, eller så struntade de helt enkelt i det. När de riktiga arméerna ankom så satte det riktiga korståget igång hösten 1096.

Antiochia och Edessa

Första anhalten var Antiochia. Viktig plats både religiöst och ekonomiskt. Det var här själva ordet "kristendom" etablerades- så viktigt var det. På den ekonomiska sidan så var det en perfekt handelstad vid medelhavet. Två anledningar att kriga. Barbarerna, dvs korsfararna, började belägra staden. Den skulle dra ut på tiden rejält då man saknade krigsmaskiner starka nog att bräcka muren. Så man försökte svälta ut invånarna. Flera gav faktiskt upp och överlämnade sig till korsfararna då de blivit lovade att behålla livet om de lade ner sina vapen. En grupp lämnade staden och mötte barbarerna som omedelbart halshögg dem för att sedan kasta tillbaka huvudena över murarna (det funka katapulterna till) i hopp om att de skulle sprida sjukdom. Det gjorde de med. Svält och sjukdom började ta ut sin rätt men de förblev likt förbannat kvar. Maten och vattnet tog slut för korsfararna med, logi var likt logik inte deras starka sida. Sjukdom gjorde att belägringen var nära på att avbrytas. Men det gjorde den dock inte. En av korsfararnas ledare hade varit smart nog att få in spioner i Antiochia och man upptäckte att en tornvaktare hade hamnat i kläm med auktoriteterna av privata skäl. Han var bitter nog att på natten öppna fönstret i tornet han styrde över för att släppa in 60 riddare. Dessa smög genom staden och slog upp portarna på vid gavel. Försvararna hade inte en chans utan massakrerades i tusental oavsett ålder eller kön. Eller religion, flera var kristna här med. Nu basade man alltså äntligen över en stad- utan mat och vatten. Grattis!

Den turkiska armén hade skickat förstärkningar som omringade korsfararna i Antiochia. Omvända roller. Korsfararna försökte plundra så många städer som möjligt innan det blev försent för förnödenheter. Även de väntade på hjälp som uteblev på grund av ett rätt saftigt kommunikationsfel. De råkade säga att de hade läget under kontroll ungefär. Ett litet fel. Den mest kända plundringen i sammanhanget är den vid Ma´arra där korsfararna mördade 20.000 civila. Dessvärre fanns det inte mycket mat där vilket ledde till storskalig kannibalism från barbarernas sida. Den stadens största poet, Abul Ala Al-Ma´arri, kom då fram till detta:

"Det finns två typer av människor i den här världen. De med hjärna men ingen religion och de med religion men ingen hjärna!"

Lättförståeligt, tur att han slapp se eländet då han var blind.

De turkiska arméerna stängde in korsriddarna i Antiochia där de ställde ett ultimatum: "Konvertera till Islam eller dö". Två alternativ till skillnad från barbarerna. Man valde det sistnämnda och sprang vrålande fram mot en något större fiende. De hade en enorm tur att det hade uppstått osämja mellan några turkiska generaler som splittrade dem. Korsfararna vann en enorm, om än knapp, seger.

Edessa var en kristen stad så den blev det inget större mördande i. En kunglighet bland korsfararna lyckades få sig adopterad av den åldrade regenten där. Därav blev han arvinge och fick kontrollen (han hjälpte till på traven genom att se till att regenten blev sliten i stycken av en ilsken mob). De första heliga områdena var nu i kyrkans makt. Den sjunde juni 1099 så hade man nått huvudmålet, nämligen..

Jerusalem

Den heligaste staden i världen, enligt medeltidens kartor jordens mittpunkt, var nu under belägring. Jerusalem var indelad i kristna, judiska och muslimska kvarter som levde i symbios. En ömsesidig respekt. Samtliga religioner bidrog med sina specialiteter, i judarnas fall ekonomin och kristna med administrativa saker. Under ett muslimskt styre dock vilket inte kunde accepteras såklart! De måste ju befrias även om de inte visste om det eller bett om det, själva. Tack vare tyngre vapen så lyckades man 14 juli ta sig igenom Jerusalems murar och påbörjade det blodigaste folkmordet under korstågen hittils. Barbarerna stängde in judarna i synagogorna och brände dem levande och mördade folk besinningslöst utan hänsyn till ålder,kön eller religion. 40.000 muslimer (mitt under fredagsbönen) och judar tog skydd i al-Aqsamoskén där de försökte förhandla med korsfararna. Till ingen nytta, dagen därpå var alla mördade. Samtida källor på båda sidorna om staketet berättar att blodet nådde upp till anklarna. Samma plats användes sen till att sjunga kristna psalmer där man firade att man befriat Jerusalem från de otrogna hundarna.

Den bilden av korsfararna som sjöng psalmer med blod upp till anklarna blir en bra sammanfattning av första korståget. Det skulle bli mera. Det blir dock nästa blogg.

Avslutningsvis
Första korståget är typexemplet på vilka hemskheter militant fundamentalism ställer till med. Religion är bra egentligen tycker jag även om jag inte själv tror på det övernaturliga men det finns en gräns då man drar det för långt. Låt detta vara ett exempel.

Al-Aqsamoskén i Jerusalem, 40.000 döda i Kristus, en pacifists, namn. Så jävla onödigt och hemskt.