Historiablogg 20- Digerdöden, bakgrund

Jag hade nu tänkt att publicera en rad texter om ämnet Digerdöden, en av de viktigaste och hemskaste händelserna i mänsklighetens historia. Kommer i denna måla upp en bild före och efter pesten, vad sjukdomen var och dess utveckling. Det intressantaste är enligt mig hur detta förändrade Europa (som jag valt att fokusa på trots att det var många flera drabbade områden). Detta är ett gammalt skolarbete så drf kan det vara många missar, fick bara VG trots allt. En brasklapp, helt enkelt. Klarar du av att läsa det så förtjänar du en tapperhetsmedalj. För det kommer inte vara kortfattat. Först å främst ska jag fokusera på hur Europa var innan. Viktigt för att se kontrasten sen.

Ett Europa i ständig förändring till följd av Roms fall.

År 395 före Kristus så delades romarriket, Europas hittills största imperium, i två delar. En följd av flera olika faktorer. Vad som fick detta att inträffa råder det delade meningar om fortfarande. Experten på romersk historia, Alexander Demandt, har till exempel publicerat en text med 210 olika teorier kring varför det hände. Vad den aktuella orsaken till delningen är annars beror till stor del på vad som är problem under just den tiden då delningen beskrivs. Man ser dåtiden genom samtiden helt enkelt. Man sållar historian genom samtidens kaffefilter. Till exempel under 1930-talet så trodde man att separationen berodde på ekonomiska problem. Samtidigt under den tiden så härjade den stora depressionen i världen som följd av börs-kraschen på Wall Street i New York den 24 oktober 1929. Jag tror det har med varandra och göra, åter igen, man ser historian genom nuet. Det är förvånande att man idag inte anser att det var på grund av klimatförändringar, folk från mellanöstern eller fågelinfluensa.

I vilket fall så delades den tidigare enorma stormakten Rom i två delar. Kejsar Theodosius två söner Honorius och Arcadius fick varsin del att styra över. Den västra delen av Rom som innefattar allt från Italien, Frankrike, Spanien till Storbritannien varade inte länge till utan gick under år 476 då germanerna avsatte den sista västromerske kejsaren. Germanerna, hunnerna och andra icke-romerska folkslag (eller "barbarer" som romarna tidsbesparande kallade dem) hade under lång tid bit för bit minskat romarnas makt men sista västromerske kejsarens fall anses gärna vara dödsstöten. Hela västra Europa föll då till mindre stater som styrdes av olika stammar. En allmän missuppfattning är att hela Rom skulle ha gått under år 476 men det är helt fel. Östrom, eller det Bysantinska riket som sträckte sig över våra dagars Grekland, Turkiet och andra stora landområden österut, var kvar i nästan tusen år till.

Så i västra områdena av Europa så ligger ett upplöst Rom som delas mellan olika germanska stammar och i öst ett stort rike. Före detta Västrom fick snart ytterliggare problem på slutet av 700-talet när vikingarna började invadera områdena. I östra områdena dock så fanns det gamla stabila försvaret kvar och de vikingarna som reste dit ägnande sig mer åt handel snarare än militära aktioner. I vilket fall som helst så hade tidsepoken antiken definitivt tagit slut i största delen av Europa. Istället så hade allt blivit ersatt med en tid som kallas medeltiden.

Det är svårt att säga ett speciellt årtal när antiken blivit medeltid. Mest antagligen för att det inte finns någon exakt gräns mellan de olika tiderna alls. Det är inte så att folk bestämmer sig för ett speciellt datum när de ska byta tidsepok. Dåtidens människor resonerade nog inte såhär:

Fiktiv german nummer 1: "Hörni grabbar! Det här med Antik var visserligen kul och så men känns det inte som vi behöver något fräscht, förnya oss? Jag vet, Medeltiden? Vad sägs om det?"

Fiktiv german nummer 2:"Jaa! Vilken kul idé. Jag fattar inte varför vi ska kalla det "medel", men jag går gärna över till en ny tidsepok. Men i öst finns ju det välmående Bysantinska riket, de är ju fortfarande Rom och antiken? Vad ska vi göra med dem?"

Fiktiv german nummer 1:"Äh, de behöver inte vara med!"

Så gick det som sagt inte till. När ett område övergår till en ny tid så är det via förändringar som sträcker sig över en lång tid. Jag antar att folk gör det lätt för sig och letar efter ett speciellt år när allting hände. År 476, i och med avsättningen av västroms sista kejsare ses gärna som gränsen mellan antik och medeltid. Men om man nu ser Roms fall som gränsen så borde man ju se Östroms fall på 1400-talet som antikens död. Var medeltiden börjar beror på vilket område det är man pratar om. Utöver det så måste man definiera vad som är antiken och vad som är medeltiden, så man har något att jämföra med. Vilket inte alltid är lätt.

Eftersom den så kallade Medeltiden är den epok som min historiablogg kommer utspela sig i så är det bäst jag definierar den. Det första jag tänker på är såklart riddare, men det är associationer jag har tack vare mitt intresse för dem när jag var liten. Men en lite mer seriös och relevant sak är kanske jordbruks och -feodalsamhället. Förenklat, det vill säga via pyramidmetaforen i det här fallet, så fungerar det ungefär så här:
Allra högst har du en kung som är det mäktigaste i pyramiden. Han ger mark till storvassaler som är klassen under honom. Under storvassalerna fanns undervassaler och bönder. Storvassalarerna låter bönderna bruka marken som de fick av kungen. Sedan driver de in mat och skatt från bönderna till sig själva, undervassalerna och kungen. Som tack för maten så skyddar övervassalerna bönderna militärt via undervassaler som är riddare och soldater. Alla var beroende av alla här för att få det att fungera. Klasserna är inte så tydliga som de låter, då det finns en skala även inom dem. Men det är en generalisering.

Att alla här var beroende av de andra kan låta som en harmonisk symbios men de olika klasserna var väldigt olika. Kungen och övervassalerna (eller adeln som man också kan kalla dem) hade oerhört mycket makt och pengar. Bönderna, eller proletärerna som skrålande vänsteranhängare tycks uppskatta att kalla dem, hade det verkligen inte lätt på 1200-talet och första halvan av 1300-talet. Under den tiden hade en enorm befolkningsökning ägt rum i Europa. I England till exempel hade befolkningen ökat med 300 procent mellan slutet av 1000-talet till 1300-talet. När befolkningen ökar för snabbt så försörjningen inte hänger med så är det ett problem.

Förutom det uppenbara problemet med för lite mat till för stor befolkning så måste också fördelningen nämnas. När en bonde dog så skulle arvet delas upp. Det väsentliga här är att man delade upp rättigheterna till att bruka marken med. Under den här tiden så skaffade man ganska många barn och bodde i större familjer på varje gård. Men bonden som sagt, vi kan kalla honom "Bob", har nyss avlidit. Bob har fem barn som ska dela på gårdarna. Dessa fem barn (Bob junior 1,2,3,4,5) ska i sin tur försörja sina familjer. Om Bobs änka lever så ska ju även hon försörjas med. Sen fler alternativa släktingar. Utöver det ska mat ges till övervassalerna. Övervassalerna kan i sin tur även vara ganska smågiriga. På grund av att det fanns gott om folk så kunde man avsätta bönder som klagade och samtidigt vara försäkrad om att det fanns gott om ersättare. Tänk den här processen under flera generationer med. Det blir väldigt utspätt kan man väl lugnt säga. Är det då någon som är förvånad över att det kan ha varit en knivig fråga?

Det här var två saker som definierade medeltiden, i vilket fall den tiden som är strax innan Digerdöden. Feodalismen och problem på grund av överbefolkning. En halv sak till är att det är mycket fokus på jordbruket, men det kunde man läsa lite mellan raderna tycker jag på ovanstående text. Det lite mer tyngre exemplet är kristendomens makt och framgångar.

Kyrkan hade haft en cementerad plats i största delen av Europa sen 300-talet efter Kristus. Det var nämligen då som den romerska kejsaren Konstantin "den store" gav sin tillåtelse till att utöva kristendomen. Innan dess hade det varit förbjudet vilket lett till många avrättade och förföljda kristna. Det dröjde inte länge tills den blev statsreligion. När någonting blir statsreligion över ett rike som sträcker sig mellan norra Afrika till Turkiet och Brittiska öarna så får det fäste helt enkelt. Även under Medeltiden så fanns kristendomen kvar över i stort sett hela världsdelen. Antingen i katolsk eller ortodox form. Sistnämnda var i den östra delen precis som idag, den delen av Europa är dock fortfarande kvar som bysantinska riket under den tiden som vi pratar om nu. Det är helt enkelt den katolska kyrkan jag har i fokus. Själva upplägget mellan de olika klasserna kunde variera beroende på vilket land man talar om, däremot kyrkan hade sin klara roll oavsett vilket katolskt land det hela handlar om. Kyrkan var de som styrde över det moraliska och hade monopol på det med. De hade järnkoll på att folk tänkte som varje god kristen borde göra. Med tanke på att folk oftast saknade utbildning så var det inte så många som sade emot alls. Bibeln var inte översatt till något annat språk än latin, ett språk som nästan enbart kyrkans män kunde läsa. Saker som källkritik eller egna slutsatser från den stora majoriteten, som inte var till exempel präster, existerade inte. Det prästerna sade var Guds ord var det som gällde. I det antika Rom så hade just kristna varit de förföljda länge men nu så var det ombytta roller. Andra religioner, till och med andra tolkningar av kristendomen gjorde dess utövare till kättare. Kättare i sin tur brukade sedan i sin tur torteras och avrättas. Så för att sprida Guds fredsbudskap så var de ganska krigiska. Korstågen innan pesten och spanska inkvisitionen eller Tudor-drottningarnas fejder efter pesten är utmärkta exempel på det. Men i vilket fall så var de ändå de som hade ensamrätt på det som var rätt. En diamantstark kyrka var alltså med. Men nu har vi tre och ett halvt exempel på vad som definierar Medeltiden. Nämligen ett tydligt klass-system där alla har sina speciella roller, en mycket välorganiserad kyrka och ett överbefolkat jordbrukssamhälle. Det här upplägget hävdar jag bestämt att det börjar knaka i kanterna efter den största pestvågen. Vissa effekter syntes ganska snabbt emedan vissa tog längre tid på sig. Några faller sig ganska självklara även om det kommer förekomma en hel del långskott. De sistnämnda är lite min specialitet.

Härnäst så är det dags för själva huvudämnet nämligen Digerdöden. Till och börja med så skriver jag ner vart det började och tog fart. Nämligen under en mongolisk belägring vid Kaffa. Därefter tar jag med ett stycke angående vad Digerdöden troligtvis var för sjukdom. Det finns flera teorier angående detta så jag tar med den som jag tycker låter rimligast. Men nu börjar jag från början och reser österut. Detta var bara början. I nästa blogg så kommer pestsmittade lik på katapulter, de intressanta grejerna.