Vad blir framtidens dogmatism?

Jag hade försökt å ta ett mycket litet hopp från historiebloggarna även om det här inlägget blir historiskt plägat i alla fall. "Dåtiden genom samtiden in i framtiden" blir väl den röda tråden här. Det blir väldigt spekulativt och mycket abstrakt vilket är okänd mark för mig. Det var bara en brasklapp.

Först bör jag beskriva terminologin lite. Med dogmatism så menar jag i det här fallet att en grupp har monopol på sanningen. Den får inte ifrågasättas, diskuteras- eller Gud förbjude- nyanseras. Den här uppdelningen i antingen religiösa, ideologiska, nationella eller kulturella delar är det som är huvudämnet. Framförallt när det krockar med andra som har en avvikande uppfattning. Det är en grov uppdelning i att "vi har rätt, ni har fel". Därefter brukar också tankesättet "vi ÄR rätt, ni ÄR fel" komma med och då blir det riktigt farligt.

Det första exemplet på detta drar jag till de greko-persiska krigen. Det finns en klar svartvit uppdelning av grekerna och perserna där. Grekerna som står för demokrati, frihet, kultur och bla bla bla. Perserna är däremot den onda diktaturen. Det är en onyanserad "vi och dem"- tanke bakom. En sorts bisarr förenkling för att rättfärdiga krig. Det är en kulturell distinktion som ligger i fokus. Det är mestadels däri åtskillnaden ligger. Europa mot Österländerna. Väst mot Öst. (Nyanserar man det så tror jag få skulle föredra Sparta framför Persien.) Därefter följer Romarna i liknande fotspår som grekerna och förklarar alla andra civilisationer mindre värda. Att romarna skulle ha monopol på det. Klart "vi och dom".

Den greko-romerska förenklingen får en religiös skrud senare som en förenkling mellan kristendomen och alla andra. Då kristet(katolskt kristet notera) är rätt och allting annat är fel. Därefter har man Guds tillåtelse att göra vad man vill med "de där andra". Historien är ett enda avskräckande exempel på hur farligt det är att inte ifrågasätta en sån tankegång. Att rabbla katolska kyrkans brott mot mänskligheten finns det inte plats för här. Och sen andra religioner såklart- men ingen,vad jag vet, har tagit det till den skalan.

Betydligt senare så kommer rasdistinktionen och den tror jag alla har bra koll på. Men att den vite mannen skulle va överlägsen alla andra. Att svarta, judar, romer, homosexuella, handikappade, infödingar Jehovas vittnen etc skulle vara underlägsna andra. Då såklart i nazityskland. Kolonialiseringen överallt. Slaveriet. Mellan vita och svarta i USA som är ett sår som gärna klias upp igen än idag. En nationalistisk och rasistisk uppdelning.

Därefter så har vi kalla kriget då den ideologiska skillnaden blir allt mer tydligen. Det blir återigen väst mot öst. Däri är det det politiska som avgör vem som är rätt eller inte. Ingen nyansering alls utan samma dogmatiska syn på människan. Sovjets stenhårda oifrågasatta sanning om kommunismen och USAs häxjakter på socialister. Men hur blir det då i framtiden?

Det känns som om det är lite tillbaka till kulturgrejen igen. Väst och Öst ur det grekiska perspektivet. Den tydliga distinktionen mellan Västvärlden och Ryssland, Asien samt Mellanöstern. Man börjar återigen försöka dela på människan igen trots globaliseringen. Man kan se detta som en religiös grej såklart mot Islam, de fobierna ökar fortfarande. Problemet är att långt ifrån alla i mellanöstern är muslimer. De flesta med den religionen bor ju i Östra Asien, konstigt nog så är inte alla hatiska mot asiater. Så kanske är religionen inte det viktigaste i det fallet. Så man verkar dömma varifrån folk kommer och inte vad de tror på. Vilket är en ganska enkelspårig och rätt skrämmande tankegång.

Demokrati och frihet etc är däremot det som gör allting oerhört likt det grekiska perspektivet. Det är en rädsla för det som inte är "vi", en kulturell rädsla.

Enligt mig så finns det inte ett "vi och dem" på det sättet. Det finns bara "vi" och "vi är olika. Men man ska aldrig snöa in sig på sin sanning. Man ska ifrågasätta den och andras. Nyansering uppnås via diskussion och diskussion är grunden för förståelse. Förståelse är grunden för acceptans vilket är grunden för fred och samarbete. Det är min naiva tro som jag ifrågasätter hela tiden.

Kanske så kommer vi i framtiden lugna ner oss och bli mindre hatiska. Kanske blir vi tvungna pga lite pengar som resulterar i att vi inte har råd med krig. Kanske går allting ner på individnivå som allt annat (oroväckande likt New Age). Alternativt så blir det krig igen- för som vi vet:

"War never changes"