Svenska
Blog

Det största, och ständiga, problemet med Elder Scrolls!

Skrivet av jonte91n den 3 oktober 2014 kl 00:08

Morrowind, Oblivion och Skyrim. Tre spel som ligger mig extremt varmt om hjärtat. Strålande världar, intressant lore och tonvis med grejer att göra. Men trots allt detta finns det en sak som de aldrig lyckats få till riktigt ordentligt. Och något som få andra RPG-spel skulle kunna komma undan med. Det talar förvisso för seriens kvalité, att man kan förlåta det. Det är som när man knappt märker hur usel Edward Furlong är som John Connor i Terminator 2- allt annat är så awesome så man inte bryr sig. Men nu har jag börjat tröttna.

Jag vill ha en bra story i Elder Scrolls.

Även om samtliga huvudstories i serien har varit ganska intetsägande så slår Skyrim alla rekord. Att en gigantisk drake tänker förinta världen kan låta som ett rätt awesome koncept, och det är det, men faller platt på berättandet och hur den appliceras på världen. Under mina 100-tals timmar i Skyrim kändes det inte som om en enda kotte överhuvudtaget brydde sig om att hela deras existens stod vid gränsen till ragnarök. Jag hade velat se att det verkligen spelade roll i världen man lever i. Att det förs mer diskussioner än att någon packad Nord mumlar om att "Legenden är sann, drakar är här- vad tråkigt". I Morrowind var också världen i fara och där framkom faktiskt domedagskulter som spatsera runt på stan med facklor i näven och skrämselpropaganda i strupen. Det hade jag gärna sett i Skyrim . Alduin-kulter eller något. Anything! Att någon galning springer runt i rädsla i staden och vrålar "We are alla going to die!!!". Små detaljer som verkligen betyder någonting. Kanske olika grupper hjärndöda krigare kunde sadla om till drakjägare som man träffar på ute i världen? Vakterna i städerna brukar ju vara bra på att nacka drakar- så det är ju uppenbarligen inget som är exklusivt för Dragonborn. Få världen att anpassa sig efter storyn!.

Men för att bry sig om vart storyn tar vägen så måste det finnas konsekvenser (mening) och välskrivna karaktärer som man bryr sig om. Båda existerar knappt överhuvudtaget i serien. Att teama upp med antingen Stormcloaks eller Imperiet i Skyrim har NOLL konsekvenser. Trots att det borde spela en gigantisk roll. Världen påverkas i princip inte alls. Det känn som om världen och de som lever i den är helt bortkopplade från varandra vilket stör mig rejält. Istället för att allting har en dynamisk relation. Tror det mest extrema exemplet på just temat konsekvens är Bethesdas andra spel: Fallout 3. Tänker givetvis på när man får möjligheten att spränga småorten Megaton till konfetti med en atombomb. Man får ju trots allt en plats mindre att besöka och en schysst lägenhet. Moira får en sjuhelvets radioaktiv solbärnna- men hon bryr sig inte. I detta fall passar det hennes karaktär. Farsgubben ger en kort föreläsning (på 30 sekunder) om att "det är fel att mörda mängder av människor med en atombomb bara för att få en lägenhet med bra utsikt. I det fallet är det mest weird, oambiitiöst och lat. Men det får mig att utmärkt tänka på det största problemet med både TES och Fallout 3- det finns inga karaktärer att bry sig om. Oblivion var dock bäst på det. Sean Bean var lätt att tycka om och likaså munken med ninjasvärd. Gillar också alven med punkarfrilla som man hjälper i smyg för att bräcka ett korrupt mercenary-gille. Det känns som om de karaktärerna hade något de ville göra, en point of view. Det finns så gott som noll av det i Skyrim vilket antagligen är en av huvudorsakerna till varför jag föredrar föregångaren.

Det är bisarrt enligt mig att en serie RPGs kan vara så legendariska trots att storyn är medioker som bäst. Jag vill verkligen bry mig mer om vad som händer i spelet. Och jag tror att karaktärer är det första steget. Att träffa djupa karaktärer världen över som man gör quest med, som man blir companions med. Varför inte en hel grupp av dem som har muntra diskussioner sinsemellan? Så gott som alla followers i Skyrim är ansiktslösa mercenarties som hänger runt på krogar och som sedan är extremt tysta när man är på äventyr. Några enstaka anmärkningar eller generiska glåpord här å där- inte mer. Dessa karaktärer brukar hänga runt i många RPGs- och de är alltid de man aldrig har med. Tvärtom väljer man alltid de som man byggt upp en relation med när man är ute på äventyr och bankar ihjäl oknytt.

Så kort sagt tror jag att i nästa Elder Scrolls så måste man börja ta storyn på allvar. Loren finns där- världen är genomtänkt- man är bara dåliga på att berätta om den i quests. Karaktärer måste bli en prioritet. Ge dem djup, personlighet, en agenda.Få händelser att spela roll både för dig, dina kompanjoner och världen. Det är något som nästan alla bra RPGs har listat ut vid det här laget. Bethesda är låååångt efter på den punkten. Men nailar de det så kan vi se fram några äckligt bra titlar i framtiden.

Vad tycker ni?

Det största, och ständiga, problemet med Elder Scrolls!

Es... Esb... Esbjörn? Esbern? Hey försök själv att uppge namnet på 10 karaktärer i Skyrim, på rak arm, utan att kolla upp det! Det är inga problem i Witcher, Dragon Age eller Mass Effect!

HQ