Ostlördag- Rocky IV (1985)

Ny lördag, ny film- och en av de ostigaste någonsin!

Den här filmen suger rent kopiöst faktiskt. Manuset är överallt, replikerna är galet styltiga, storyn störtfånig, fejkryskan vedervärdig etc etc etc... Roboten som en av karaktärerna får i present säger allt. Har ingen aning om hur tankarna gick där. Men av någon anledning älskar jag den.

Kalla kriget har börjat tina upp och Sovjetunionen har via sin överlägsna teknologi (BS!) lyckats träna upp ett riktigt monster till boxare, Ivan Drago (Dolph Lundgren). Även om filmen försöker förklara Dragos sanslösa kraft till modern teknologi så är jag helt säker på att karln jonglerar isbjörnar på fritiden. Anyway, sovjeterna sticker över järnridån till USA och vill demonstrera landets nya stjärnatlet i en boxningsmatch. Apollo Creed (Carl Weathers) har drabbats av åldersnoja och anmäler sitt intresse omedelbart. Till sin hjälp har han filmens huvudperson, Rocky Balboa (Sylvester Stallone). Efter att Creed har förolämpat skiten ur Drago på olika presskonferenser är det äntligen dags för match. Tjusiga damer dansar på scen och James Brown visar att han kan pyssla med annat än knark, hustrumisshandel, våld mot tjänsteman och förmodad våldtäkt. Han kan ju sjunga också! "Living in America" pumpar på högsta volym i denna episka match mellan öst och väst. Creed är kaxig som vanligt med det står snabbt smärtsamt klart att han är rökt. Drago krossar Apollos hjärna som om det vore ett ägg, det är lite som The Mountain vs The Red Viper i Game of Thrones. I sin sista minut i livet ger Apollo sin vän Rocky direkta order om att inte kasta in handduken vad som händer. Rocky gör som han säger och strax därpå är hans gamla vän död. Och det är här, bland all slowmotion, alla skrikande människor, när Drago deklarerar för världen att inget kan besegra honom som jag inte kan hålla skrattmusklerna i styr. Jag vet att det är tänkt att vara dramatiskt, men dess tramsnivå är hysterisk! Det är också typ här som filmen blir episk!

Det kickar igång när Rocky i svårmod ger sig ut i sin Lamborghini Jalpa för att samla tankarna. Kärrans V8 kickar liksom igång musiken -No Easy Way Out av Robert Tepper-. Det här är det första montaget av flera i filmen, nej den nöjer sig inte med ett. Här blandas lite nostalgiska minnen av Apollo och Rocky kramandes på stranden med förstnämndes dödsögonblick. Drago flashar också fram och tillbaka i mörkret. Budskapet är tydligt, Rocky är fast bestämd att krossa Drago. Dessutom på bortaplan, i ett snödränkt Sovjet. På juldagen. Vilket officiellt gör detta till den tredje bästa julfilmen någonsin, efter Dödligt Vapen och Die Hard.. Planet dit hinner knappt nudda marken innan två montage till avlöser varandra. Först till "Workout Song" och sen till "Hearts on Fire". Det är skräniga elgitarrer och synthar och filmen blir nästan en 80-talsparodi i sig. Båda har ett visst tema som målar upp USA som underdogen mot den teknologiskt överlägsna Sovjet (återigen- jo tjenare). Medan Sovjet pysslar med sina sladdar, löpband, datorer och vetenskapsmän i vita rockar så springer Rocky runt i naturen, hugger ved i flisor, klättrar i berg, springer i isfyllda sjöar, bär timmer etc etc etc- gammalt hederligt amerikanskt jävlar anamma antar jag.

Därefter är det dags. Väst vs Öst, Kapitalism vs Kommunism, Coca-Cola vs Vodka, Cowboyhatt vs Björnfi- okej det räcker där.

"I must break you"

Sen är det igång. Drago ser ut att ha övertaget. Rocky ser snart ut som om han blivit överkörd av en pansarvagn och blir kastad runt omkring i ringen som en vante. Men sen blir det desto jämnare. Musiken blir återigen episk och ett litet minimontage kickar igång inuti själva matchen. Den fjärde i filmen. Ronder och tänder fortsätter flyga tills den annars fientliga publiken faktiskt börjar heja på den amerikanske underhunden. Sen ligger helt plötsligt Drago i backen och Rocky vinner till rungande applåder. Sen håller vinnaren ett inspirerande tal som stoppar kalla kriget.

Så kan det gå.

Som sagt det här är en förjävligt ostig film. Jag är ärligt talat ingen större fan av Stallone- men det här är en perfekt roll för honom. Han passar perfekt som boxare, hans ökända sludder kan lätt förklaras av lite för många slag mot skallen genom åren. Dolph Lundgren fungerar också perfekt som en lakonisk och själlös robot. Varför kan inte han spela Terminatorn nån gång? Men i övrigt lever filmen på sin charm. Vad den saknar i logik (vilket är mycket) vägs upp med hjärta. Och montage, väldigt många montage. Fuck it, jag ger mig ut å springer nu- har hela soundtracket på Spotify! Är faktiskt boxare själv vilket gör filmen extra underhållande antar jag.

Adjöken! Vad tycker ni om Rocky IV?

Här är ett montage över några av montagen. Metamontage.

https://www.youtube.com/watch?v=a0KmkrMIQRc