Svenska
Blog
Ostlördag- Indiana Jones (1981,1984,1989,2008)

Ostlördag- Indiana Jones (1981,1984,1989,2008)

Skrivet av jonte91n den 26 juli 2015 kl 01:31

Det har varit lite skralt när det kommer actionfilmsbloggar från min sida de senaste två veckorna. Så idag tänkte jag snacka om 3.5 filmer! Filmerna som antagligen är direkta anledningar till att jag nu sitter här med en kandidatexamen i arkeologi. Kanske inte så jätteostigt, men två av dem är enligt mig perfekta action/äventyrsfilmer.

Indiana Jones är Steven Spielbergs svar på James Bond. En världsvan klyftig hjälte som får resa runt i hela världen på äventyr, döda folk utan konsekvenser, ha tillfälliga romanser med en massa snygga tjejer och annat roligt. Vem vill inte vara Indiana Jones liksom? Inte konstigt att han går hem hos publiken. Under 80-talet var han huvudpersonen i vad jag anser vara den mest perfekta triologin av filmer någonsin. Jag tänkte låta de tre första filmerna få representera olika ingridienser som gör Indyfilmerna så bra i sin helhet. Vi tar det från början.

Raiders of the Lost Ark (Sätter upp hela premissen för samtliga bra Indy-filmer)

Typexempel på en film som är perfekt ur alla tänkbara aspekter. En kort introduktionscen som saknar koppling till resten av filmen klargör tonen för densamma. Indy skuttar runt och är en helkass arkeolog. Han fokuserar helt på nafsa åt sig en liten guldstatyett istället för att studera mer intressanta saker. Ta bara till exempel det faktum att en gammal indianstam för hundratals år sedan skapade ljuskänslig teknologi för att utlösa fällor- som fortfarande fungerar. Tro mig- det är en betydligt intressantare än en liten artefakt. Att sedan hela ruinen rasar samman om man plockar bort statyetten på grund av en tryckkänslig plattform gör inte saken sämre. Som arkeolog hade man säkert tagit sig för pannan vid upprepade tillfällen- om inte det vore så jävla underhållande. Denna lilla scen etablerar Indiana Jones som den coolaste actionhjälten någonsin, den visar också att filmen kommer vara ett fartfyllt äventyr som tar plats på exotiska platser i jakten på försvunna skatter. Det kan inte bli en bättre introduktion.

Sen kommer man till den egentliga storyn. Nazisterna är på vippen att hitta förbundsarken nere i Egypten och tänker använda den som ett vapen för att ta över hela världen. För att stoppa detta kallar den goda sidan in världens bästa arkeolog för att hitta den först. En simpel story är alltid den bästa. Lägg sedan dit Marion Ravenwood, en cool självständig kvinna som till vardags hänger runt i Mongoliet och super folk under bordet för pengar, skurken Belloq som använder nazisterna som ett medel för att jaga sina egna ambitioner med förbundsarken och alla andra minnesvärda karaktärer. Det är ett sprintlopp mot ondskan och det ger filmen ett sjuhelvetes driv. Bland dem finns en av de bästa actionscenerna som någonsin gjorts: Indy, ensam, versus en hel konvoj med nazister som fraktar förbundsarken i en lastbil. Han lyckas hoppa på lastbilen från en häst (fantastiskt stunt) och duckar från maskingevärseld samtidigt som han lyckas ta kontrollen på fordonet. Sen vänder allt. Han bli skjuten och en särdeles ondskefull nazist manglar hans arm vidare för att sedan kasta ut honom framför den skenande lastbilen. När allt ser kört ut löser Indy allting på sitt vis och tar sig under lastbilen med hjälp av piskan (ännu bättre stunt), klättrar tillbaka och hämnas brutalt på den som kunde bli hans baneman. Det är så tillfredsställande och effektfullt varje gång. Det är också något väldigt speciellt med Harrison Ford och hur han ser ut när han medverkar i actionscener. Karln har ingen skådespelarutbildning egentligen och det gagnar honom här. För när andra skådespelare är med i actionfilmer så kan det se lite väl koreograferat och intränat ut, men när Ford gör samma sak är det klumpigt, skitigt, slumpmässigt och oglamoröst. Kort och gott, mänskligt och realistiskt. Det känns inte riktigt som att han vill vara där och det finns en viss tyngd i allting- något som ingen annan skådespelare tillför på samma sätt. Ett annat typexempel, från samma film, där Fords våndor gagnar filmen är den klassiska scenen då Indy blir utmanad på en svärdsduell av en svartklädd elaking för att sedan resolut skjuta fanskapet istället. Anledningen att den scenen blev av var eftersom Ford led av kraftig diarré till följd av matförgiftning och därmed inte vill utföra den planerade svärd vs piska-duellen som fanns i originalmanuset. Hans plågade svettiga ansikte skriker verkligen "Nej nu ger jag fan i det här" vilket klingar perfekt till scenen som nu är en odödlig klassiker.

Temple of Doom (Blodigt ska det vara)

Med Temple of Doom tar serien en väldigt drastisk sväng åt den mörka sidan. Lite som Empire Strikes Back. Indy är, efter introduktionsscenen, strandsatt i Indien med två riktigt irriterande karaktärer: Willy Scott och Short Round. De två är anledningen till att jag inte är en lika stor fan av den här filmen. Jag uppskattar dock den nya mörkare tonen eftersom den är något nytt och fräscht- även om jag gillar den ljusa tonen bättre. Raiders hade sina blodiga scener, inte minst när skurkarna smälter till blodiga högar eftersom de öppnar guds hemliga låda- men detta är en helt ny nivå. Folk får sina egna hjärtan utslitna av en skum demondyrkare för att sedan offras i en pool med lava, barnslavar misshandlas brutalt av skäggiga avskum med turban, krokodiler sliter folk i stycken, en person blir krossad av en stenmangel- det är toppen! Indiana Jones-filmerna ska vara skitiga och brutala. Även om jag inte gillar karaktärerna så är det fortfarande en strålande actionfilm. Min favorit är utan tvekan jakten med gruvvagnarna som på ett helt fantastiskt sätt blandar miniatyrer och närbilder på hjältarna- det är ett helt fantastiskt användande av specialeffekter.

The Last Cruade (Charmen, humorn, ridån)

Sen kommer vi till filmen som antagligen är min favorit med en hårsmån. Indy är återigen på äventyr för att förhindra nazisterna från att lägga vantarna på ett nytt heligt supervapen- den heliga graalen. Reliken som ger en evigt liv. Till sin hjälp har han, poetiskt nog, James Bond- sin grälsjuke far. Sean Connerys tveklöst bästa roll någonsin enligt mig. Varenda liten dispyt emellan dem är ren och skär glädje. Allt från faderns fäbless för att kalla sonen för Junior (på ett sätt som bara han kan) samtidigt som han prioriterar äktheten hos en gammal vas före sin sons hälsa. Trots att de har en ganska konstig relation så finns där hela tiden hjärta. Spielberg kan det här med karaktärer och att göra dem sympatiska. Direkta antitesen till George Lucas. Trots den lättsammare tonen så skärs det inte ner på brutal action. Pansarvagnsscenen är fortfarande lika bra nu som för 27 år sedan. Båtjakten i Venedig likaså. Eller när far och son Jones är jagade av flygplan. Eller varför inte de halsbrytande (hah!) scenerna i Petra vid filmens slut? Perfekt strukturerad action från början till slut med världens bästa far&son-story. Skurkarna går inte av för hackor heller. Donovan (spelad av Julian Glover som förr rattade AT-AT-gångare för imperiet för att nu spela Grand Maester Pycelle i Game of Thrones) är kanon som skurk och har en väldigt spektakulär dödsscen som åter är ett under av praktiska specialeffekter. Jag diggar verkligen Alison Doody som Elsa, den österrikiska nazispionen som lurar både Henry Jones Sr och Junior- vilket leder till en väldigt weird scen. Men kul.

Filmen har dessutom det perfekta slutet. Far och son Jones blir odödliga tack vare den heliga graalen efter att ha besegrat ondskan för att sedan rida iväg till solnedgången. Det är det perfekta slutet på en perfekt triologi. Spielberg ville inte göra en film till, packat, klart, ridå, slut,

Kingdom of the Crystal Skull

Tyvärr inte. Personligen vill jag faktiskt att Indiana Jones ska fortsätta på samma sätt som James Bond. Nya äventyr, kanske med andra skådespelare som Indy (tror Chris Pratt skulle passa strålande) och med ett liknande upplägg. Man måste bara ha med en del grundläggande grejer.

-En Indiana Jones som alla vill vara
-En tydlig röd tråd i storyn
-Praktiska effekter och riktiga stunts
-Ond bråd blodig död
-Humor
-Någon som kan säga till George Lucas att han idéer suger

Kingdom of the Crystal Skull fuckade upp samtliga punkter. Det finns dock bra grejer. Till skillnad från många andra tyckte jag faktiskt att kylskåpsscenen i början var väldigt underhållande, jag gillade scenen och interaktionen mellan LaBeouf (som är helt okej som Indys son) och Ford på kaféet, bil/motorcykelsjakten likaså och.... ja det var väl allt. Ryssarna vill hitta en kristalldödskalle i Sydamerika för att genom den styra andra människors hjärnor..För att göra detta måste de ta kristalldödskallen till dess hemvist av nån anledning, för att stoppa det måste Indy göra samma sak.... wait vänta nu. Hur fan går det här ihop? Varför vill han inte ta skallen därifrån och dumpa den någonstans så att ingen kan använda dess krafter? Medans de andra filmerna har en spikrak-logisk- röd tråd så är den helt borttappad här. WTF?. Sen även om jag inte är helt emot far&son-storyn (nummer 2) så spårar allt ur när Marion är tillbaka. En skugga av sitt forna jag. Istället för att vara cool och självständig så är hon genomgående klängig och identitetslös genom hela filmen. Hennes plats i filmen rättfärdigas heller aldrig någonsin, hon saknar funktion, hon är bara där som en påminnelse om att filmerna var bättre förr.

Sen är tonen helt åt helvete fel. Indiana Jones är tänkt att vara lättsam och engagerande äventyrsfilm- men inte familjefilm. En 11års gräns är helt enkelt inte rätt eftersom det plockar bort all tyngd från filmerna. Dödsscenerna är bara löjliga och inte fruktansvärda. Det finns inget blod, ingen punch, ingen gravitation. Indy mördar bara en enda person i hela filmen. Och sen vill jag åter tjata om överanvändandet av CGI. Det känns som det finns ett blurrigt filter över hela filmen, allra tydligast är det vid den vedervärdiga jaktscenen genom regnskogen. Det finns inte en enda filmruta som ens är i närheten av att sälja illusionen av verklighet. Den fjantiga svärdfighten är mest bara parodisk, jämför detta med lastbilscenen från Raiders, eller minecartscenen från Doom, eller pansarvagnen från Last Crusade. DET är kraften av praktiska effekter och riktiga jävla stunt! Å våga inte för en enda sekund påstå att jakten i regnskogen ser bättre ut tack vare nya moderna tekniker. Riktiga effekter lockar fram riktiga känslor. Att se att huvudpersonen tar stryk som en riktig människa skapar spänning. Ögat är så bra på att uppfatta fejkhet. Det är därför jag inte ser en enda superhjältefilm som spännande- de är roliga ja- spännande nej. Ja jag fortsätter med den här käpphästen. Sen kommer den idiotiska Tarzan-scenen som salt i såren. GAH!!!

Efter all den här röran vill man verkligen inte vara Indiana Jones längre vilket fullständigt förstör poängen med filmen. Det är därför jag faktiskt gärna skulle vilja se att vi får en ny skådespelare som Indiana Jones och att det blir en följetong på samma sätt som James Bond. Alla saker som gjorde de första filmerna så bra kommer aldrig att bli tråkiga. Jag hoppas hoppas hoppas verkligen att Star Wars VII återupplivar intresset för praktiska effekter samt tar det bästa från både den gamla å nya världen. Disney har ett bra trackrecord när det gäller att casta bra skådespelare samt få intressanta karaktärer och stabila storys i och med Marvel-filmerna. Kort sagt finns det bra odds för bra filmer. Lucas är borta ur leken med vilket är en bra sak. Kolla bara allt behind the scenes-material från Indyfilmerna och från prequeltriologin. Jag vidhåller bestämt att han inte gjort en enda bra film sen 1977. Det enda orosmolnet som jag ser det är att göra filmerna barntillåtna. Det är en trend som inte ser ut att försvinna än på ett tag. Men bortsett från det finns det faktiskt rätt så goda förutsättningar.

Man lever på hoppet ibland.

Tack för ordet!

HQ