Ostlördag- Django Unchained (2012)

Det har blivit ett ganska vanligt tema här i den här bloggserien att jag gnäller över hur actionfilmernas era är sedan länge förbi. Att 2000-talets filmer riktas till en yngre publik, fria från våld och bra action. Att pissiga datoreffekter ersatt praktiska effekter, riktiga stunts och verklig tyngd. Och jag har helt rätt i det. Men sedan råkade jag på något sätt glömma att det faktiskt finns en filmskapare som pekar fingret åt mesiga mainstreamfilmer och går sin egen väg. Som gör film till en vuxen publik, som vill göra riktigt underhållande action. Jag talar såklart om världens bästa tokstolle och fotfetischist Quentin Tarantino. Kvällens fokus kommer vara på vad jag anser vara hans allra bästa film: Django Unchained.

Japp jag tycker faktiskt den är bättre än Pulp Fiction som hamnar på en andraplats för mig. Och jag ska här försöka göra ett case för denna något okonventionella åsikt. Tror jag.

Året är 1858, bara några få år innan det amerikanska inbördeskriget. Amerika är splittrat i två delar: en nordlig del som industrialiserats, moderniserats och liberaliserats samt en sydlig del vars hela ekonomi står på tusentals slavars pryglade axlar. Och det är i sistnämnda som vi får lära känna våra två huvudpersoner. Dr. King Schultz (Christoph Waltz) är en föredetta tandläkare som sadlat om till huvudjägare och är på jakt efter ett gäng kriminella slavdrivare (japp i denna sjuka värld är inte det en kontradiktion). På sin jakt träffar han på slaven Django (Jamie Foxx) som sitter på värdefull information om brottslingarna i fråga. Efter en blodig befrielse av Django så teamar de båda ihop och gör en deal: Django hjälper Schultz att identifiera brottslingarna, och Django blir fri samt får 75 dollar och en häst. Enkel premiss. Efter ett ganska kort tag så står det klart att Django är en naturbegåvning när det kommer till huvudjägeriet och Schultz vill förlänga dealen över vintern för att tjäna en massa stålar. Som tack ska han därefter hjälpa Django att befria sin fru Broomhilda (Kerry Washington) som är slav hos ärkesvinet Calvin Candie von Shaft (Leonardo DiCaprio) på hans bomullsplantage Candyland.

Så vad är det då som gör den här filmen till Tarantinos bästa? Han gör som vanligt ett hästjobb med att plocka fram begåvade skådespelare och sätta dem i roller som man inte vanligtvis förknippar dem med (allra tydligast med Travolta i Pulp Fiction). Chistoph Waltz gör en helomvändning från Tarantinos tidigare film Inglorious Basterds- från iskall SS-officer till skojfrisk och godhjärtad gubbe. Schultz är magnetisk med sin klockrena välartikulerade humor och smittande optimism i allvarliga situationer. Jamie Foxx är stabil men inte speciellt utmärkande- det är dock hans bästa film vid sidan av Collateral. Men allra tydligast är förvandlingen är DiCaprio som för en gångs skull inte har huvudrollen samt spelar skurk. Han är kanon när det kommer till gapiga roller men inte fullt så bra i dramatiska (hej Titanic!) vilket lämpar sig fantastiskt väl när han spelar en patetisk och superrasistisk plantageägare. Han har dessutom en bra improviserad scen när han i verkligheten råkar krossa ett glas vilket skär upp hans hand. Han fortsätter att spela sin roll medan blodet flyger omkring och smetar dessutom in det i nyllet på Djangos fru. Jag gillar dessutom Kerry Washington även om hon inte får så mycket utrymme i filmen. En av de största överraskningarna är dock Samuel L Jackson som har en väldigt intressant roll- en fullständigt indoktrinerad slav i Candyland. Hans relation till Candie och de övriga slavarna är helt skruvad. Kanske hans bästa roll faktiskt.

Men det är standard. Vad som gör den här filmen så jäkla bra är balans och kontraster. Filmen behandlar ett extremt mörkt kapitel i mänsklighetens historia samtidigt som den är fruktansvärt rolig. Det är en farlig balans eftersom lättsamheten kan förminska allvaret i det fruktansvärda mänskliga lidandet som fanns för bara 150 år sedan. Men det behandlas oerhört väl här. Slaveri behandlas på fullaste allvar i all dess jävlighet, piskscenerna är direkt obehagliga. Det är rått och realistiskt. Rasismen tas också på fullaste allvar och ingen normalfuntad människa kan säga att det är osmakligt behandlat. Men sen när elakingarna ska skjutas så erbjuds det helt parodiska mängder övervåld. Jag tror inte det finns en enda droppe datagjort blod i den här filmen vilket gör det så mycket bättre- ett stort "fuck you" till dagens actionfilmer. Paul Verhoeven är nog lite avundsjuk. Det är riktig jävla action det. Det är en skön kontrast till all lättsam humor som finns spridd över hela filmen. Mina favorit är nog alla scener som involverar Waltz och Jackson samt det helt klockrena scenen med föregångarna till KKK (som grundas några år senare)- länk finns nedan.

Därefter har vi två andra av Tarantinos trademarks som är bättre balanserade än någonsin. Dialogen och musiken. Tarantino kan som alla vet skriva dialog som ingen annan- men det kan ibland bli i överdrift. Allra tydligast är detta i Death Proof som i stort sett bara är dialog som tack vare mängden mest blir ett virrvarr av ord. Introt, lapdancen och biljakten i slutet räddar den dock. Jag tycker även att Inglorious Basterds hade lite av de problemen- även om den innehåller en av de mest perfekt nerviga scenerna någonsin. Här är det dock helt perfekt. Samma sak kan sägas om musiken som ibland kan ta en ut ur filmen lite- så är dock inte fallet här. Här blandas det friskt mellan ekande akustiska gitarrer, Ennio Morricone, hiphop med Rick Ross och sen lite Verdi på det. Och det fungerar! Har lagt dit mina två favoritlåtar bland länkarna.

Kort och gott är det en symfoni med balans och kontraster. Verkligt våld blandat med grindhouse-gore. Mörkt allvar blandat med underfundig humor. Johnny Cash blandat med Beethoven. Perfekt dialog blandad med oldschool action. Kreativ regi, läckert foto och ett sjuhelvetes driv gör det ännu bättre. Trots att det är en ganska klassisk historia om kärlek, hämnd och frihet så är den aldrig förutsägbar. Sen uppskattar jag faktiskt en spikrak röd tråd vilket kan bidra med att jag föredrar denna framför Pulp Fiction. Men det är bara vad jag tycker.

Så vad tycker ni om Django Unchained och Tarantino i allmänhet?

Länkar!

Trailers:
https://www.youtube.com/watch?v=eUdM9vrCbow (1)
https://www.youtube.com/watch?v=s8CZKbDzP1E (2)

KKK-scenen:
https://www.youtube.com/watch?v=BsaxyraBdQ8

Calvin Candie förklarar lite rasbiologi och skär sig rejält (i verkligheten):
https://www.youtube.com/watch?v=Ifh6xJQyufc

Gammalt hederligt övervåld (OBS STORA SPOILERS):
https://www.youtube.com/watch?v=QbmDpEhAp48

Samuel L Jackson är strålande:
https://www.youtube.com/watch?v=qLup3ye_gIo

Två låtar jag verkligen gillade:
("Freedom" av Anthony Hamilton & Elayna Boynton) https://www.youtube.com/watch?v=_bdOTUocn5w
(Too Old to Die Young av Brother Dege) https://www.youtube.com/watch?v=LeG3mjDXIv4

Gokväll!