Ostlördag- Dredd (2012)

Ostlördag igen! Tänkte fira helgens ankomst med att se en actionfilm jag för en gångs skull inte sett tidigare. baserad på en serietidning jag aldrig läst. Och en ganska ny en som vad jag förstod floppade ganska rejält trots att den skulle vara en något oldschool actionrökare å inte alls så pjåkig. Kort sagt bör det vara den typen av film jag gillar. Här är lite tankar!.

Dredd är en ganska intressant film. Den blandar vad som var bra med gamla actionfilmer samtidigt som den tyvärr belyser mycket som är fel. Men först storyn:

Det är framtiden. Världen har blivit ett sorts globalt Detroit. Ett deprimerande postapokalyptiskt ödelandskap. Men till skillnad från många filmer med den settingen är mänskligheten långt ifrån väck- tvärtom. Berättelsen tar plats i staden med det fantasirika namnet Mega City One- en helvetiskt stor plats som sträcker sig från Boston till DC. 800 miljoner invånare. Arbetslöshet, droger och misär styr staden vilket gjort att det i genomsnitt sker 17000 brott där- per dag. Den lokala polismyndigheten hade säkerligen ett rafflande idémöte/fylleslag för att komma på en metod för att effektivisera sin verksamhet så den kan hålla jämnt skägg med den accelererande brottsligheten. Kort å gott gjorde man så att polisen, domaren och bödeln är samma person.

En av dessa personen råkar vara våran protagonist (hoppsan-sammanträffande!) Judge Dredd (Karl Urban). En hårdnackad humorlös jävel som går helt efter lagens alla regler. Jag tror inte att han är en robot även om det kan kännas så ibland. Han har en bakgrund som.... Han har faktiskt ingen bakgrundsstory alls, ingen direkt personlighet. Ansiktet är genom hela filmen täckt med en fräck hjälm. Han talar som Christian Bale men med lite Nezeril i kranen samt uttrycker all annan kommunikation med käken som ser ur att hoppa från den ena obekväma positionen till den andra. Filmens budskap är tydlig- det här är inget djupt karaktärsporträtt. Han är polis och ska den närmsta tiden slakta busslaster med skurkar. Med sig har han Cassandra Anderson (Olivia Thirlby), en rookie som ska utvärderas av Dredd för att se om hon har det rätta virket för att bli snut. Just ja- hon är mutant och kan läsa folks tankar också. Kort å gott är protagonisterna packade och klara för filmen nu- så var är dräggen?

Turligt nog för tittaren (och inte fullt så tur Mega City One) är staden överröst av en ny cool drog som får folk att se saker i slowmotion (kallad just "Slowmo"). Själva tillredningen och distrbutionen av denna drog sköts av filmens skurk Ma-Ma spelad av Lena Headey. Det är på tok för ovanligt att se en kvinna som antagonist. Även om det är långt ifrån hennes bästa roll så har hon något tidlöst "coolt" över sig tycker jag. Tillräckligt cool så jag kunde se igenom Sarah Connor Chronichles utan större lidande (Summer Glau hjälpte väl en del med). Ma-Ma började sina karriär som prostituerad till hennes hallick förstörde hennes ansikte vilket hon återbetalade med att bita av honom familjelyckan samt starta ett drogimperium som brutalt slog ned alla konkurrenter. Nu regerar hon från ett höghus hon har fullständig kontroll över, ser till att folk håller hennes verksamhet hemlig. Vilket den kunde ha förblivit om hon inte skinnflått några knarklangare och dumpat dem från x antal våningar ner på öppen gata. Ett brott som såklart våra hjältar tar sig an. Medan de undersöker byggnaden lyckas de haffa en person som kan avslöja hela Ma-Ma's verksamhet vilket hon såklart inte kan tillåta. Därefter låser hon in dem i byggnaden. Ensamma mot omöjliga odds.

Först till det filmen gör rätt då. Först å främst håller de storyn simpel. Ensam i ett höghus som är ockuperat av skurkar- deal with it. Bra! Liknande upplägg fungerade i Die Hard å det fungerar här. FIlmen tar plats på väldigt få platser vilket är ett plus om det inte är Indiana Jones/ James Bond vi talar om. Filmen är barnförbjuden vilket är ett måste i bra action (utom överraskande nog Last Action Hero)- om du inte vet varför så läs varenda inlägg i bloggserien som jag gjort här. Det är en trött gammal käpphäst vid det här laget. Det bjuds på hinkvis med blod, folk blir till smulor och exploderar överallt. Lägg sedan dit ett bra tempo och fokus. Det finns nästan ingenting som står i vägen för filmens fokus och därmed tempo- ingen pådyvlad kärlekshistoria, ytterst lite bakgrundsinfo, inga onödiga subplots och så vidare. Jag gillar också estetiken som påminner lite om 80-talsfilmers vision om framtiden.Detta gör Dredd till en bra film, men det finns saker som hindrar den från att bli bättre än bra.

Olyckligtvis kan inte Dredd ge sjutton i att lägga tassarna i den syltburk av dåliga idéer som överöser filmvärlden idag. Dels är det allt för tydligt att det här är en film som ska ses i 3D (Fuck you Cameron!) i och med en del slowmotion-scener med många små saker som flyger mot skärmen. Medan de positiva grejerna ovan får mig att tänka på Die Hard och Robocop så leder detta snarare tankarna till Resident Evil-filmerna. Vilket är filmer man nog helst inte vill bli sammankopplad med. Även om det till viss del knyter an till storyn via drogen Slowmo så är det oerhört störande. Sen kommer vi till CGI igen (käpphästvarning igen)- var fan är Paul Verhoeven när man behöver honom? Kan inte han hoppa in som konsult i alla filmer om hur man gör blodeffekter. Han har säkert hela garaget fullt med såna där små blodpåsar. Han använder dem säkert som ketchupförpackningar med. Att staden å alla långa vyer är datagjort är självfallet, men man behövde inte göra det när det kommer till actionen i sig. Quentin Tarantino demonstrerade dessutom samma år med Django Unchained hur jävla mycket bättre det blir utan datagjort blod. Nu ska den käpphästen få vila till nästa lördag.

Men överlag hade jag en trevlig tid med Dredd. Jag tycker den cementerar att oldschool actiongrejer är effektiva än idag och kan göras rätt, samtidigt som den utmärkt demonstrerar vad som inte fungerar. Det är en udda mix men ändå en bra småostig rulle för lördagkvällen.

Vad tyckte du om Dredd? Trevlig Helg!

Trailern:
https://www.youtube.com/watch?v=DLmnJvK0DjI