Klockan 4 på morgonen gick jag upp. Tänkte hinna med några timmar The Witcher 3 innan jag ska iväg på utgrävning. Har spelat igenom några sidouppdrag och måste säga att jag är rysligt imponerad. Älskar hur väl uttänkta alla små uppdrag är- det är långt ifrån alla fetchquests som fyller många RPG idag. Det finns en story bakom och det finns ofta en liten twist med som får en att undra om man gjorde rätt. Jag har hört att effekterna av dem kommer påverka de små byarna efteråt- är väldigt nyfiken på det.

Men det får bli till i eftermiddag, har ett hus från folkvandringstid att gräva upp!

Ny fan av The Witcher? Förvirrad över storyn? Kolla min tidigare blogg!
http://www.gamereactor.se/blog/jonte91n/850534/#comments

The Witcher-spelen är enligt mig lätt de bästa RPGna någonsin. Jag uppgraderade faktiskt min dator enbart för att kunna spela första spelet när det begav sig för länge sedan. The Witcher fick ett litet kultstatus av en liten grupp gamers som älskade den vuxna tonen, den gripande storyn och monsterjakter. The Witcher 2 nådde ut till ännu fler människor och nu på tisdag kommer The Witcher 3 som ser ut att cementera sin plats som bästa RPG-spelserie- vida överlägset allting som Bioware och The Elder Scrolls kommit med hittills. Enligt mig då.

Dock så är det inte alla som har kört de tidigare spelen, inte minst eftersom första Witcher-spelet enbart kom till PC och det andra spelet var konsolexklusivt för Xbox. Men nu kommer 3:an till alla större format vilket kan leda till att en del (inte minst Playstation-ägarna) kan vara lite förvirrade över vad det egentligen är som pågår. Så av den anledningen tänkte jag här skriva en någorlunda överskådlig recap över storyn. Jag tänker inte snöa in mig på alla namn eller alla eventuella val man gjorde i de tidigare spelets story eftersom det bara knölar till det ännu mer. Själva ryggraden för storyn är densamma och det slutar ungefär likadant men vägen dit blir väldigt annorlunda beroende på vilka faktioner man teamar upp med. Därför tänkte jag ignorera de olika faktionerna som Order of the Flaming Rose, Scoiatel, The Blue Stripes etc. Tänkte försöka mig på att skriva lite bakgrundsinfo även om jag på intet sett är någon expert på all lore. Men här är ungefär det jag förstod.
Anyway...

Innan vi går in på storyn så kan vi kanske introducera huvudpersonen?

Spelets huvudperson Geralt of Rivia tillhör en liten grupp monsterjägare kallade "Witchers". Dessa personer börjar i allmänhet som föräldralösa barn som tas upp av ordern för att sedan muteras via en massa livsfarliga genetiska processer för att bli de ultimata monsterjägarna med speciella förmågor och färdigheter. Deras jobb går i stort sett ut på att dra runt och försvara folk mot allsköns vidriga monster, ta bort förbannelser och annat matnyttigt.

Liten extremt kort översikt på sjävla locationen för storyn:

Egentligen behöver man bara hålla koll på två olika delar av världen som spelen utspelar sig i. De norra kungadömena som bland annat består av Temeria, Redonia, Kaedwen och Aedirn. Sen är den andra, mycket viktiga delen, imperiet Nilfgaard som täcker den södra delen av världen. Dessa två områden är bittra fiender vilket kommer ha stor påverkan på storyn senare. Nilfgaard åkte på storstryk av de norra kungadömena, inte minst vid Slaget om Brenna, och är därför lite småbittra.

The Witcher (2007)

Geralts story i första spelet början med att han ligger utslagen i skogen för att sedan hittas av sina kollegor som för honom till säkerhet i Witchernas högborg Kaer Morhen. Geralt lider av minnesförlust vilket gör att hans tidigare bravader är något av ett mysterium. Det är också här vi introduceras för häxan Triss Merigold som är något av ett love interest för Geralt i båda spelen. Hon har dessutom ett långt förflutet med Geralt som han då inte kommer ihåg. Innan någon vet ordet av blir Kaer Morhen invaderade av en grupp gökar som kallas för Salamandra som lyckas sno åt sig en massa genetiska häxbrygder (som antagligen används till själva witcher-skapar-processen). Efter allt rabalder blir det Geralts mission att leta reda på vilka dessa mystiska Salamandra är och vad deras mål är, samt kanske få tillbaka minnet i processen.

Geralt får oväntad assistans av ingen mindre en kung Foltest som basar över kungadömet Temeria med förutsättningen att Geralt använder sina Witcher-skills för att ta bort en förbannelse som vilar över kungens dotter Adda. Det råkar sig så att Adda kan förvandlas till en Striga, ett vedervärdigt och blodtörstigt monster. Geralt gör sitt jobb och får därefter mer information om Salamandra och fortsätter sin utredning. Sen börjar bitarna falla på plats. Det verkar som Salamandra vill använda mutagenerna som de snodde i Kaer Morhen för att skapa en armé med mutanter som ska förinta kung Foltest. Sen slaktar Geralt sig igenom alla salamandrar och räddar dagen. I slutet av första spelet, när Geralt ska hämta ut sin belöning för allt slit från Kung Foltest så hamnar han mitt i ett mordförsök på konungen. Geralt dödar lönnmördaren som visar sig vara en Witcher. Och så slutar det.

The Witcher 2: Assassins of Kings (2011)

Uppföljaren till The Witcher början ungefär som första spelet slutade. Kung Foltest utsätts för ytterligare ett mordförsök av ytterligare en Witcher. Denna gången lyckades lönnmordet dock och Foltest faller som en blöt trasa ner i en pöl av sitt eget blod. Geralt råkar stå i närheten vilket leder till att han omedelbart blir anklagad för mordet. Efter att ha flytt från temerias fängelser börjar Geralts resa för att försöka leta rätt på lönnmördaren och rentvå sitt namn. Samt återfå sitt minne.

Därefter blir han indragen i ett mycket större sammanhang. Jag hoppar över hela mittenpartiet av spelet eftersom det skiljer sig så oerhört mycket beroende på vilka val man gör även om slutet blir ungefär detsamma. Kungamördaren, en witcher vid namn Letho, visar sig ha dödat alla kungar för att skapa kaos (vilket inträffar oavsett vad du gör men på olika sätt) för att försvaga de norra kungarikena inför en invasion av Nilfgaard. Kejsaren i Nilfgaard (spelad av Charles Dance/Tywin Lannister i Wild Hunt) lovade Letho att ett specifikt gille av witchers skulle återskapas om han lyckades med slaktandet. The Witcher 2 slutar med att Nilfgaard invaderar de norra kungarikena.

På det personliga planet börjar Geralt få tillbaka minnena, speciellt rörande någonting som kallas The Wild Hunt. The Wild Hunt är en samling vålnader som rider runt och ställer till ett helvete för alla i deras väg. I samma veva börjar han komma ihåg sin forna kärlek Yennefer som i slutet av Witcher 2 avslöjas vara vid liv, men med minnesförlust. De båda samt en kvinna vid namn Ciri (som vad jag förstått var något av en lärjunge till Geralt innan minnesförlusten) verkar alla ha ett förflutet med The Wild Hunt. Och av någon anledning är spökryttarna väldigt intresserade av att jaga rätt på Ciri. Det gäller då för Geralt och Yennefer i The Witcher 3 att hitta Ciri först.

Så jag vet att det kan vara lite rörigt med texten ovanför, jag är inte helt på det klara med allt själv. Men förhoppningsvis kan detta agera lite bakgrundsfakta för de som hoppar på The Witcher-serien först med The Witcher 3: The Wild Hunt. Nilfgaard invaderar och Geralt ska med Yennefer hitta Ciri som förföljs av The Wild Hunt. Typ så!

För bättre info om the Wild Hunt: läs Delfinstryparens kommentar i kommentatorsfältet nedan. Tackar!

Det blev en lite sen filmblogg idag, men The Witcher 2 har en tendens att sluka timmar obemärkt. Som en liten hyllning till bioaktuella Mad Max: Fury Road så hade jag tänkt att blicka tillbaka lite till året 1981 och den bästa installationen bland Mad Max filmerna.

Filmen utspelar sig i ett post-apokalyptiskt Australien som... påminner väldigt mycket om dagens Australien. Helt plötsligt när oljan håller på att ta slut så följer apokalypsens naturlagar. Mustiga V8-monster tankas trots att olja är en bristvara och världens dyrbaraste resurs. Man glömmer bort hur man rakar sig, trots att de är omgivna av vassa föremål hela tiden. Man drar fram bondage-kläderna, trots att det måste vara något så in i helvete svettframkallande. Helt plötsligt är i stort sett alla psykopater som överlever tack vare sin mobila förmåga och hänsynslöshet. Det är inte direkt logiskt men det är en strålande fond för en redigt underhållande actionrulle.

Bland sand, bilvrak, giftormar och marklöpare har vi Max, spelad av allas vår favorit-antisemit Mel Gibson. En förbannat bra skådespelare, främst i Dödligt Vapen (han till och med lyfte Machete Kills). Dessutom är karln en väldigt begåvad regissör inom ämnet kontrafaktisk historia genom filmer såsom Braveheart och Apocalypto (min favorit). Här spelar han den stoiske "vägkrigaren" som efter första filmens händelser driver runt i Australiens utmarker i jakt på bensin. Turligt nog råkar han över ett helt oljeraffinaderi bevakad av relativt vänliga överlevare (inklusive en liten unge som är löjligt träffsäker med en bumerang), Oturligt nog är de under konstant terror av Bane-cosplayarn The Humungus (The Ayatollah of Rock and Rolla= världens bästa titel- spelad av Kjell Nilsson), hans bäste man Wez och deras glada gäng som liknar en Judas Priest- fanclub. Efter en rad underhållande händelser så slutar det med att Max teamar upp med de trevligare överlevarna och agerar chaffis åt dem när de ska ta en karavan och göra en final break genom horderna av elakingar och åt friheten. Detta resulterar i en del rent helvetiskt coola actionscener ute på motorvägarna.

Vad är det då som gör filmen så bra? Bortsett från att brölande V8-motorer har en lätt upphetsande effekt på mig så är det nog det flitiga och kreativa användandet av praktiska effekter som är så fantastiskt och hur jävla mycket action man får fram via det. Allt action känns på riktigt eftersom det är på riktigt. Det finns inte en enda shaky-cam på mils avstånd, PG13 är väldigt avlägset och världen var lyckligt ovetandes om den annalkande CGI-pesten. Istället är det våghalsiga stunts, riktiga explosioner och smart actionkoreografi som ror hem det hela. Trots att de många konstruktionerna i filmen är helt bonkers så känns det som om allting skulle kunna fungera på riktigt. När man lägger till att filmen dessutom är väldigt skitig och blodig så är realismen hemma. Det är så här man gör bra action! Den andra detaljen jag gillar mest är den skruvade tonen som många antagligen mest känner igen från exempelvis Fallout 2. Det är som sagt väldigt mörkt, samtidigt som det finns en hel del skruvad komedi med alla psykfall i filmen och all kreativ vapen/fordonsdesign. Man kan komma ganska långt med sånt.

Kort och gott är The Road Warrior nästan pornografi för den som gillar postapokalyptisk actionfilm. Den visar definitivt styrkan med praktiska effekter om man vet vad man gör samt agerar lite av en stilikon för en hel genre spel som många av oss älskar idag. Något av en kulturell milstolpe för deprimerande framtidsutsikter. Jag är så glad att regissören George Miller kom tillbaka med Fury Road och att den filmen verkar få strålande recensioner. Måtte den sälja bra också så att den kan andas liv i actiongenren som verkligen inte mår bra idag. Den har nästan varit död sen 90-talet med vissa undantag. Personligen har jag dessvärre inte ett öre över för att se den på bio- men kommer köpa nån specialutgåva på bluray i höst antar jag. Om det inte är nån som har en biljett över?

Vad anser du om The Road Warrior? Har du sett Fury Road och hur var den? Spoilerfritt såklart.

Trailer (komplett med den O så underbart ostiga trailerrösten): https://www.youtube.com/watch?v=Gdv5EtZQ6jg

Ny lördag, ny actionfilm från genrens guldålder- 90-talet. Denna gång John Woo's bästa film: Hard Boiled.

Just ja, jag kom på att jag kanske borde lägga dit en Spoilervarning i de här bloggarna. Här är en: SPOILERS.

Hong Kong verkar vara ett Mekka för vapensmugglare, åtminstone om man får tro Hard Boiled. Det är i synnerhet två olika fraktioner med gangstrar som försöker lägga vantarna på puffrorna i staden. Och mitt i mellan dem finns polisen, eller mer korrekt polisen "Tequila" spelad av Chow Yun-Fat innan han blev en rasistisk stereotyp i Pirates of the Carribean 3. En polisräd mot ett gäng vapensmugglare resulterar i att hans partner blir skjuten till småslamsor vilket inte gör hans liv roligare direkt. Detta gör det dock möjligt för Tequila att teama upp med en ny partner. Jag menar, hur skulle det se ut om de var tre poliser samtidigt? Ludicrous! Hans nya partner (Tony Chiu Wai Leung) är lyckligtvis också mer användbar än den förre då han jobbar undercover inom en av de krigande gangstergängen. Detta gör att Tequila har en utmärkt chans att nysta upp de kriminella nätverken och komma åt de ledande översteskurkarna i vapensmugglingsbranschen- och han tar den.

För min del är det inte storyn som är filmens starkaste sida, men den gör det möjligt för Woo att langa fram actionscen efter actionscen som bara blir mer och mer awesome. Några av de bästa actionscenerna någonsin faktiskt. Här följer några favoritögonblick:

Det börjar lite light med ett polisräd inne i ett tehus. Chow Yun Fat "Max-Paynar" sig igenom horder av skurkar i slowmotion med dubbla pickadoller samtidigt som han ganska oberört tuggar på en tandpetare. Bara för att introducera karaktären liksom. Därpå följer en scen med ett vapenlager som blir skådeplats för ett gängkrig. Här finns en rad redigt ostiga (och fantastiska) ögonblick. Dels har vi de mer spektakulära momenten som när en tokfan åker in i lagret på en moped, sidledes, och skjuter ner x antal fiender. Eller när en annan gängmedlem får en annan moped i skrevet. Jag gillar också när ena gängets Terminator-liknande ledare tänder sin cigarett på ett brinnande bilvrak eller när samma person rycker ut sprintarna på två handgranater samtidigt. Terminator-liknelsen förstärks ytterligare när karaktären gömmer sina vapen i en låda med blommor. Vad sjutton var det med tidigt 90-tal och vapen i lådor med blommor? Hur som haver finns det inte ett enda ögonblick i hela scenen då inte saker exploderar på både möjliga och omöjliga sätt. Man kan nästan höra hur Michael Bay gråter av upphetsning och prestationsångest i bakgrunden. Självfallet kan inte Tequila hålla sig undan heller utan skuttar gladeligen in med ett hagelgevär för att bidra med mer hårdkokt action- samt enda scenen då någon laddar om ett vapen. Vilket säger en del om resten av filmen.

Den utan tvekan bästa delen av Hard Boiled utspelar sig på ett sjukhus. Det finns inte en enda sekund här som inte är ren och skär actionpoesi. En av mina favoritscener är ett långt klipp när de båda huvudpersonerna röjer elakingar i några korridorer. Vad som är så fantastiskt är att scenen inte är klippt alls eller har några digitala effekter ditlagda efteråt. Allt är i en enda, nästan 3 minuter lång, tagning (se länk nedan). Lite som ett visst klipp i True Detective. Jag älskar hur mycket planering det måste ha tagit för att få allt att klaffa, det tyder verkligen på passion från filmskaparnas sida. Sen avslutas allting på absurda nivåer när Chow Yun Fat kastar sig ut från ett fönster, med en maffig explosion bakom sig (som i verkligheten nästan tog livet av honom) samtidigt som han har ett nyfött barn i ena handen. Japp, den här filmen är speciell.

Sammanfattningsvis har ni här en brutalt underhållande actionfilm med en hårdkokt Chow Yun-Fat som avlossar ca en halv miljard skott utan att ladda om. De kreativa och blodiga actionscenerna är en klass för sig och referensmaterial för andra actionfilmsregissörer. Visst kan slowmotionen bli lte mycket ibland, men annars finns det inget att klaga på. Om du är en entusiast av genren och inte har sett denna film så bör du nog göra det. Du lär inte bli besviken.

Trailern:
https://www.youtube.com/watch?v=jAtxZHuJNW4

En fantastisk actionscen utan klippningar:
https://www.youtube.com/watch?v=3bozxgVQ9m0

Ytterligare en trevlig actionscen där huvudkaraktären "Max Paynar" (ja jag gillar det uttrycket) sig igenom en massa elakingar. Det är vackert.
https://www.youtube.com/watch?v=3wYCh5nxyCI

Jag tänkte lägga till några länkar till, men dessvärre var de flesta dubbade till engelska eller spanska. Se filmen istället.

Har ni sett Hard Boiled? Vad tyckte ni om den?

Då så var det dags igen. Jag trodde att jag var klar med 2000-talets actionfilmer i och med Dog Soldiers. Men sedan hade jag ett Robert Rodriguez-maraton och påmindes om hur många fantastiska filmer han gjorde en gång i tiden. Jag vägde mellan Desperado och Planet Terror till denna lördag men valde sistnämnda på grund av att jag anser att den är mycket ostigare.

Personligen är jag lite trött på zombiefilm rent allmänt. Det känns som ett av de mest tråkiga filmmonsterna som finns. Vi människor har inga klor, är inte abnormt starka, har inga vassa tänder, springer inte snabbt som sjutton, vi fryser ganska lätt ihjäl och tacklar inte solen speciellt jättebra heller. Hade vi inte haft våran exceptionella hjärna för att kompensera samtliga andra tillkortakommanden så hade vi varit utrotade för länge sedan. Detta intellekt är vad zombies saknar också ovanpå allt annat vilket gör dem rätt så patetiska och ickeskrämmande i mina ögon. Lägg sedan på att de i vissa fall saknar muskler så blir det ju ännu roligare. Kort och gott har jag svårt att köpa "seriösa" och pretentiösa tv-serier och filmer som the Walking Dead. Nu kan de ha andra kvalitéer såsom att berätta hur människor tacklar en katastrof medan man använder zombies som ett svepskäl för att placera dem i situationen. Det är där Telltales Walking Dead-spel briljerar och tv-serien faller. Men nu är jag inte här för att racka ner på den (får bli en separat blogg) utan tänkte istället skriva om Planet Terror som är så långt ifrån grådassigt seriöst tv-drama som man kan komma. Urflippad, distanserad splatterfest- coming up!

Grundpremissen för Planet Terror är inte direkt ny. En testikelsamlande galning hamnar i luven på några andra galningar anförda av John McClane på en militärbas i Texas vilket i längden resulterar till att en ytterst farlig experimentell nervgas släpps ut som i sin tur förvandlar folk till vad som ser ut som vandrande biped mexikansk mat (mycket ost). Okej det finns vissa unika särdrag på den storyn. Men de grundläggande grejerna finns där= biovapen=zombies=deal with it.

Efter denna lilla scen blir vi introducerade för en rad väldigt färgstarka karaktärer som nu får försöka hantera denna situation och förhoppningsvis överleva. En av dem är Cherry Darling (Rose McGowan) som säger upp sitt jobb som gogo-dansare för att söka en karriär som ståuppkomiker. Hennes ex, El Wray (Freddy Rodriquez), är en mekaniker med mystiska gunslinger-superkrafter i bagaget som hon av en slump träffar på på det lilla haket "The Bone Shack". Restaurangen styrs av J.T. (Jeff Fahley) som har som enda mål och mission i livet att perfekta sina revbensspjäll medan han ständigt duckar för sin brors (spelad av Michael Fuckin' Biehn) försök att sno åt sig recepten. Cherry får lift med Wray in till staden men de råkar ut för en olycka på vägen då även Cherry får ena benet uppkäkat av ett gäng zombies. Detta resulterar i att de snabbt som sjutton får åka in till sjukhuset för att få benet amputerat. Sjukhuset har inte direkt en lugn kväll då fler och fler människor åker in på grund av en mystisk sjukdom de fått genom att bli bitna av "sickos". I samma veva blir vi introducerade för ytterliga två redigt skruvade karaktärer som jobbar där. Karaktärerna i fråga är det gifta paret Block som utöver zombieapokalypsen besväras av ett knakande äktenskap. Frun Dakota (Marley Shelton) har nämligen en, inte direkt, hemlig affär med Fergie (not kidding) vilket hennes lätt psykotiska man (spelad av en briljant Josh Brolin) inte är direkt glad i. Inte långt därefter är apokalypsen ett faktum och den lilla staden i Texas fullständigt överrumplas av monster. Sen laddas gevären, slipas knivarna, tankas muskelbilarna och dåliga puns staplas på varandra i den kopiöst underhållande splatterfesten som är Planet Terror.

Det här är en homage till rullar som B-filmer är för fina för. Bilden är skräpig i hela filmen, ljudet är sådär, dialogen suger, karaktärerna är urfåniga. Jag skrattade också högt över hur filmens sexscen avbryts abrupt eftersom den delen av filmen saknas- en liten nick till att en del människor förr klippte bort just de bitarna för "hemmabruk". Men man är ytterst medveten om hur fånigt allt är och det är själva poängen med hela filmen. Det är en av de mest distanserade filmerna jag någonsin har sett och det märks tydligt att man haft jävligt roligt när man gjorde filmen. Jag älskar den styltiga dialogen i all sin uselhet och alla tarvliga oneliners. Filmen är förbannat bra på att vara usel vilket i sin tur gör den ytterst charmig. Jag älskar hur bisarr den är- allt från Cherrys fantastiska maskingevärsprotes, Dakotas allt allvarligare nervsammanbrott, de sexiga psykotiska tvillingarna, Bruce Willis rent allmänt, Quentin Tarantinos absurt äckliga våldtäktsförsök, paret Blocks creepy ungjävel som leker med spindlar och mycket mer. Actionen är fullständigt skogstokig och trotsar allting vad fysikens lagar heter. Jag älskar också soundtracket som mestadels är olika varianter av Grindhouse-themet. Skräniga elgitatter, sexig blues, saxofon blandat med latinamerikanska toner. Fuck yes! Rodriguez kan musik vilket demonstreras utmärkt i alla hans filmer. Detta kombinerat med ytterst träffsäker, om än usel, humor gör att man har en redigt underhållande filmstund framför sig.

Det mest deprimerande med den här filmen är trailern för Machete som visas innan själva Planet Terror. Vad som kunde blivit liksom. Sen blir man lite irriterad på Robert Rodriguez som uppenbarligen kan göra redigt bra filmer. Vad hände med människan?

Sammanfattningsvis finns här en klockren, kreativ och ûberblodig slafsrulle med urbota idiotisk action som komplimenteras med minnesvärda karaktärer och ostig dialog. Den är inte för alla, men jag kan inte annat än att älska den.

Trailern, med redigt ostig trailerröst:
https://www.youtube.com/watch?v=nBi00ZiqIv4

Cherrys fantastiska maskingevärsprotes:
https://www.youtube.com/watch?v=jmMApNy48Sc

Underbart soundtrack av Chingon!
https://www.youtube.com/watch?v=SCi529YFpTk

Grymt sexig blues från filmen!
https://www.youtube.com/watch?v=Ao1nIrbLA50

"They called him Machete..." Den mycket bättre originaltrailern som hade med bilen som flippar över i ett eldmoln, Machetes Chop Shop och världens bästa smile (när machete blir skjuten).
https://www.youtube.com/watch?v=1Loq9OkHURw

Tillhör ni de som diggar Planet Terror?

Skål och trevlig helg!