Svenska
Blog

Jag spelar Halo: Reach på PC

Eller inte exakt just nu. Men snart. Om några timmar. Världens bästa Halo och ett av mina absoluta favoritspel till Xbox 360. Jag har sett fram emot en PC-version i tio år nu och att få kräma upplösningen till 1440p och bilduppdateringen till +100 kommer få varenda hårstrå på kroppen att resa sig och mungiporna kommer fyllas till bredden med saliv. Jag är aningen orolig för optimeringen (vi minns väl alla katastrofläget som var Master Chief Collection på Xbox One?) men det verkar som att 343 faktiskt har tagit tid på sig den här gången och att släppa ett spel i taget låter smart på förhand. Recension av kalaset dyker upp senast nästa vecka. Remember Reach.

Jag spelar Halo: Reach på PC

Så hår såg Halo: Reach ut på Xbox 360 för nästan tio år sen. (Obs. Skämt.)

HQ

Se The Spy på Netflix

Jag har inte hört nåt bubbel om den här miniserien i sociala medier alls och jag ska erkänna att det kändes lagom märkligt att se Borat spela en seriös roll, åtminstone den första kvarten. Sen sprakade det loss. The Spy på Netflix är riktigt bra. Massiva vibbar till världens bästa serie, The Americans, och fina skådespelarinsatser. Jag älskar spionromaner och verkliga händelser och kollade på alla sex avsnitt i ett enda svep. Det var egentligen allt jag ville säga. Se The Spy på Netflix.

Se The Spy på Netflix

My name-a... Eli.

HQ

Destiny 2: Season of Undying var... okej

Varken mer eller mindre egentligen. Mycket av den här säsongen lutar sig också uppenbarligen på senaste expansionen Shadowkeep och det kan vara lite luddigt att exakt särskilja vad som är vad. Så här skrev jag i recensionen :

"Jag kommer fokusera på Shadowkeep och det som faktiskt är expansionen, det kommer dock rinna över i den nya säsongen, Season of the Undying, för de hör ihop på ett sätt som gör det nästan omöjligt att prata om en enskild del separat."

Det är såklart inte omöjligt. Åtminstone inte nu i efterhand. Season of the Undying känns... lite tom. Den nya aktiviteten Vex Offensive roade i ungefär tre minuter, de nya exotiska krutpåkarna är okej som bäst och den andra grinden känns lite tillbakahållen. Inte så konstigt eftersom själva expansionen kom med eget innehåll och de båda släpptes samtidigt och hör ihop med varandra. Nästa säsong, Season of Dawn, ska avtäckas nästa vecka och starta tidigt i december och då får vi nog se på allvar vad Bungie kan prestera säsongsmässigt utan hjälp av Activisions supportstudios. Allt som allt, en okej säsong. Vad tycker du?

Destiny 2: Season of Undying var... okej

Vex Offensive var inte dåligt egentligen, lite tamt bara.

Shenmue 3 - Trevande nostalgi

Färdig med Shenmue 3. Helt klart. Jag känner mig nöjd och missnöjd på samma gång. Shenmue 3 är smärtsamt gammalt i princip i vartenda avseende. Men också härligt nostalgiskt. Jag importerade min Dreamcast från Japan, endast för Shenmue. Jag köpte all hype på förhand och var helt redo när det var dags. Spelet i sig blåste mig av stolen flera, flera, flera gånger. Jag älskade det långsamma tempot, de haltande röstskådespelarna, variationen i sysslorna och illusionen av en helt levande spelvärld där alla karaktärer existerar av en anledning. Shenmue var ett av mina favoritspel länge och till viss del tvåan också. Sen släppte Rockstar ett visst spel med en trea i titeln och hela open world-genren förändras över en natt. Plötsligt kändes Shenmue märkligt gammalt, segt och omständligt. Exakt så känns Shenmue 3 också.

Och jag vet. Shenmue 3 är skapat för fansen. För de som vill uppleva den gamla magin. Det är okej. Jag tycker dock att det är märkligt att helt bortse från vad som har hänt i vår värld de senaste 20 åren och leverera en rätt slapp uppföljare utan att ens försöka. Här tycker jag faktiskt fansen ska kräva mer, gör Shenmue aktuellt, utveckla det för en ny generation, behåll magin som vi andra minns. Shenmue var speciellt när det kom. Det är inte ett dugg speciellt idag. Mitt betyg? 5/10

Shenmue 3 - Trevande nostalgi

Vi ska parta som om det vore 1987... vänta nu.

Half-Life: Alyx är inte Half-Life 3

Jag känner ganska precis tvärtemot Petter gällande Valves kommande VR-spel Half-Life: Alyx och kan inte alls begripa varför någon skulle kunna vara en gnutta intresserad av vad Valve har tyckt ska spräcka den eviga väntan på Half-Life 3. Jag förstår såklart att folk ivrigt vill fortsätta Half-Life-sagan, det vill jag med, men inte i kompromissad VR-form. Jag har exakt noll sug just nu, och jag vet inte exakt vad som skulle kunna få mig att ändra mig när de ska visa upp spelet nu på torsdag. VR är fortfarande VR. Hur man än vrider och vänder på det. Visst, det finns bra spel, skräddarsydda för konceptet och Caocom visade med Resident Evil 7 att det även går att göra bra upplevelser på mer traditionella spel. Men just "bra" räcker inte för mig, inte när det gäller Half-Life. Jag tvivlar inte en sekund på att Valve har kokat ihop något fiffigt som till vis mån för VR-utvecklingen framåt, det räknar jag med, det kommer däremot knappast vara "det som får VR att lossna". Tekniken är inte här ännu, kompromisserna är för många. Jag tillhör även gruppen som får enorm svindel och blir illamående efter bara ett par minuter med svinful hjälm över hjässan och bara tanken på att spela ett fullgott 10-15 timmars äventyr lockar inte det minsta.

Jag är inte särskilt konservativ av mig när det gäller utveckling. Jag är den som anammar ny teknik, nya funktioner och framtidsvisioner tidigt. Men VR har för många år kvar och det känns som att Valve tar den enkla vägen ut här för jag tror ärligt talat de är livrädda för Half-Life 3 och att behöva möta de extrema förväntningar som fansen har. Med VR sänker man förväntningarna till ingenting och pressen försvinner. Slappt. Fegt. Half-Life: Alyx blir säkert ett bra VR-spel (och jag blir gärna motbevisad), men det är fortfarande VR och framförallt - det är inte Half-Life 3.

Half-Life: Alyx är inte Half-Life 3