Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Varför jag slutade gymma och mitt hat mot gymmänniskor.

Skrivet av Kimkitten den 24 juli 2017 kl 13:28

Jag hatar inte individer som gymmar, det är mer gymmänniskor som ett kollektiv. Ni vet typen. Som går runt med ett alldeles för tajt linne på stan och en fräsch undercutfrisyr med för mycket vax i. Värderingarna de står för och hur bra gemene man och kvinna känner sig när de står och poserar framför spegeln på det lokala gymmet. Inte nog med att de ska stå och visa upp sina välsvarvade kroppar framför alla andra i gymsalen, det ska så klart postas bild efter bild på Instagram med tillhörande 30 hashtags för att nå ut till så många som möjligt. Bilder på sexpack, rygg och rumpor vars enda syfte är att visa på hur snygga dem själva är, och hur dåligt "vi" andra ska må över att se dem.

Missförstå mig inte. Jag fattar ju att människan är gjord för att utföra träning av olika slag. Det mår vi bra av. Självklart. Men det är hela hysterin kring det hela som verkligen nått en höjd av dumhet. På Instagram finns det en funktion som heter "upptäck" där man kan se bilder från användare som är baserade på vad ens följare och dem man följer gillar för bilder. 90% av dessa bilder på mitt konto består av just gymbilder, och en hel del "kroppspositiva" konton med tjockisar som poserar i endast trosor och kalsonger och om hur de älskar sin fetma (Men detta är en heeelt annan diskussion). Jag blir tokig varje gång jag går in på Instagram, och trots att jag taggar bilderna som ointressanta dyker de ändå upp. Dag efter dag.

Jag var som dem en gång i tiden. Jag slutade gymma för cirka två år sedan nu, och det är förmodligen ett av de bästa besluten jag tagit. Vanligtvis hängde jag på gymmet fyra dagar i veckan, och löptränade samtliga dagar i veckan. Jag fick en ganska fin kropp, men till vilken nytta? Jag kände mig knappast hälsosammare än vanligt, och all tid som gick åt till gymmet kunde jag ju lägga på så mycket annat. Idag cyklar jag och springer endast, men bara ett par dagar i veckan för att hålla mig hälsosam, det enda målet jag har i dagsläget är att inte få en rund mage. Jag vill vara spinkig och har noll som helst intresse för att återskapa de bicepsmuskler eller det ryggparti jag en gång hade. Jag spyr bara på tanken av det. Idag tränar jag extremt sällan och lägger istället fokus på att äta nyttig mat.

Åter igen. Det är kanon att träna för att hålla sig i form. Men snälla, denna hysteri kring träning och proteintillskott måste verkligen upphöra. Jag vill slippa gå inne på ICA Maxi och se hundratals hyllor fyllda med proteinkakor, proteinpannkakor, proteinglass, proteinmjöl, proteinsocker och proteinfrukt. Jag kommer aldrig mer ställa mig med ett par hantlar på ett gym i framtiden frivilligt i alla fall.

Är ni taggade på säsong sju av Game of Thrones?

Skrivet av Kimkitten den 16 juli 2017 kl 19:22

Game of Thrones har varit lite av en berg och dalbana rent kvalitetsmässigt, där de inledande säsongerna var väldigt starka för att sedan plattas ut en aning kring säsong fyra och fem. Den sjätte säsongen visade dock var skåpet ska stå och avsnitt som "Battle of the bastards" lämnade väl ingen stackare oberörd med fantastiska stridsscener och scenografi.

Den näst sista säsongen kommer att innehålla endast sju avsnitt och jag är oerhört spänd på att se hur David Benioff och D.B Weiss väljer att knyta ihop säcken, och om serien kommer att skilja sig avsevärt mycket från böckerna (om de sista ens kommer att släppas vilket börjar bli mer och mer sannolikt). Egentligen bryr jag mig inte särskilt mycket över vem som tillslut kommer att landa på tronen, utan vill bara svepas med på resan och avnjuta seriens mest episka scener som vi blivit lovade på förhand av skaparna.

Är ni taggade!? Första avsnittet har premiär i natt på HBO Nordic.

Okja - Netflix nya rulle är svinbra.

Skrivet av Kimkitten den 14 juli 2017 kl 12:28

I ärlighetens namn har jag inte varit särskilt imponerad över Netflixs egna produktioner genom åren. Stranger Things är väl i mångt och mycket peaken över deras tv-serier, men även den innehöll element som jag verkligen avskydde. Tafatt manus och en ganska dålig story. Serien vägdes dock upp av fantatiska karaktärer och en charmig nostalgisk skildring som jag verkligen gillade skarpt. House of Cards började starkt men är idag ett stort skämt enligt mig, med en mycket tveksam Spacey i huvudrollen som USA:s president. 13 reasons why var fullständigt värdelös och jag kan inte för mitt liv förstå hyllningskören kring serien. Orange is the New Black har jag inte hunnit se tillräckligt mycket av men det verkar vara helt okej, lika så med skaparnas nya serie Glow som släpptes nu under våren.

Okja är den senaste filmen från Netflix, och det är regissören bakom Snow Piercer, The Host och den bortglömda pärlan Memories of Murderbland annat. Bong Joon-Hos bildspråk känns igen och filmen är en färgsprakande berättelse om en liten tjej och hennes relation till den genetiska "supergrisen" Okja som tagits fram av ett amerikanskt företag för att fungera som framtidens boskap i en värld där klimathotet blir allt mer påtagligt i och med all miljöförstöring som tillkommer med tillhandahållandet av kreatur.

Okja har vuxit upp tillsammans med flickan i en avlägsen plats någonstans i Asien för att sedan vid tio års ålder ska fraktas tillbaka till USA och bli till föda. Den lilla flickan kan självklart inte acceptera detta och ger sig in i en vansinnesfärd för att försöka återfå sin gris från företaget som rövat bort henne.

Filmen är en enda lång och berg och dalbana rent känslomässigt och jag har gråtit, skrattat och skrikit rakt ut av entusiasm åt de fantastiska scenerna som spelas upp. Okja är definitionen av en blockbuster, och Netflix har verkligen inte sparat på krutet när det kommer till produktionsvärde. Skådespelare som Jake Gyllenhaal, Paul Dano och Tilda Swinton gör alla korta men underhållande inhopp. Effekterna är fantastiska och kan liknas vid en valfri modern Hollywood-produktion. Det skadar inte heller att filmen finns att streama i 4K på Netflix om man har det dyra abonnemanget.

Se den för bövelen! 5/5 grisar får den av mig.

Idag släpps den andliga (?) uppföljaren till Super Meat Boy.

Skrivet av Kimkitten den 12 juli 2017 kl 19:48

Jag ser verkligen, verkligen upp till Edmund Mcmillen som gett oss spelen Binding of Isaac och det groteskt svåra Super Meat Boy back in the days. Det är imponernade med människor som har en vision som gör nästan allt arbete på egen hand. Dock så har karln fått lite hjälp denna gång hans nya spel The End is Nigh i form av någon kodare och ett par musiker som knåpat ihop ett svincoolt soundtrack med remakes på gamla "orkesterdängor" som exempelvis Bergakungens sal.

När Super Meat Boy släpptes ville jag slita av mig håret flertalet gånger. Jag svor och spottade på datorskärmen. Grämade mig över den jubelidiot som designat detta helvete till spel. Men jag tog mig igenom det till slut, och det lyckorus jag kände när jag klarade av den sista banan går inte att jämföra med något annat spel, inte ens med Dark Souls.

Så se nu till och stödja Edmund och köp det på Steam för ynka 150kr! Om ni är ett fan av hans tidigare spel det vill säga.

Det var allt!

En summering av vårens bästa tv-serier.

Skrivet av Kimkitten den 7 juli 2017 kl 10:02

Känner bara att jag kort vill skriva av mig angående de tv-serier jag flitigt följt nu under våren som alla gått mot sina respektive slut.

De som känner mig vet om att jag konsumerar en ohälsosam mängd tv-serier dagligen, och jag har svårt att prioritera bort serier då så många av dem håller en så otroligt hög kvalité. Hyllade serier som Legion, Penny Dreadful och Master of None för att nämna några få har jag varit tvungen att skippa helt och hållet på grund av tidsbrist.

Först ut är The Leftovers som gick sin sista säsong nu i maj, och vilken säsong det var. Lindeloff sparade inte på krutet och samtliga i produktionen levererade en makalös säsong fylld med sanslösa skådespelarinsatser från Justin Thearoux, Carrie Coon och Christopher Escleston. Just nu håller jag på och ser igenom Sopranos och The Wire, men än så länge står sig The Leftovers som den bästa tv-serier som har skapats, alla kategorier. Så bra är den. Men det verkar inte spela någon roll att jag konstant tipsar om serien då folk verkar ha noll intresse för den. Synd för dem I guess.

The Handmaid's Tale var en serie jag inte riktigt såg komma. Som en hybrid av Orwells 1984 och Children of Men, fast betydligt mörkare. De första avsnitten framkallade en så pass kraftig obehagskänsla att jag hade svårt att se vidare, men halvvägs in i serien skiftade serien ton en aning och ett par ljusglimtar letade sig fram i mörkret. Sjukt välspelad och obehaglig. Se den!

American Gods hade jag inga förhoppningar på alls. Brian Fuller är en ojämn skapare. Hannibal började helt briljant med trevade rejält den sista säsongen, American Gods gör ungefär samma grej. Otroligt intressant koncept med moderna gudar i ett modernt USA med människor som dyrkar olika religioner, och hur det påverkar gudarnas krafter och så vidare. Ian McShane är suverän som vanligt, och serien är så urbota snygg att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Men ja, flertalet avsnitt känns mer som konstinstallationer och kunde ha kortats ner rejält. Grymt sevärd ändå om man är ett fan av stilen som infann sig i Hannibal tv-serien.

Twin Peaks har jag redan bloggat om innan. Otroligt fånig och långdagen med upprepningshumor som inte fungerar. Intressanta koncept men utförandet är under all kritik. Hoppas verkligen den kommer ta sig framöver.

Många har klagat på att den tredje säsongen av Fargo är innehållslös och långsam, men jag vill gå emot strömmen och hävda att Fargo säsong tre är den bästa av dem alla. Trots den trevande starten. Vi fick en mycket mer jordnära och personlig historia denna gång, och med övernaturliga element som faktiskt inte förstörde helheten. Fargo är snyggare nu än någonsin och David Thewlis som badguy är så fruktansvärt bra casting. Enligt skaparen Hawley kanske detta blir den sista säsongen av Fargo, och om så är fallet tycker jag att den går ut med värdighet.

Sist men inte minst har vi ju Better Call Saul, som i mitt tycke är bättre än vad Breaking Bad någonsin har varit. Det som började med en ganska oskyldig historia i säsong ett med en rad komiska inslag har nu växt till att bli ett seriöst drama med en fantastisk Bob Odenkirk i spetsen som den sluge Jimmy McGill. Michael McKean spelar broden Chuck och har några av seriens bästa repliker. Den tredje säsongen visar verkligen var skåpet ska stå och jag kan inte bärga mig inför nästa säsong.

Detta är bara några av de serier jag följt nu under våren. Nu går jag flitigt och väntar på Game of Throns som kickar igång om någn vecka samtidigt som jag kollar ikapp The Sopranos och The Wire. Vad har du sett i vår? Och vad ser du fram emot?