Att varva ett spel

Smaka på meningen " Att varva ett spel" och känn verkligen efter vad det smakar och tänk på vad du tänker samt känner vid eftertexterna. Jag har smakat snart 2år, på dem 2a åren har jag kommit på att jag tänker och känner sorg, glädje och lättnad. Alla 3 känslorna får jag när det är ett spel som jag verkligen tyckte var bra; som Final Fantasy serien bland annat och andra spel som jag tycker har varit speciella. Jag har växt upp med spel; NES, SNES, Zelda Game & Watch, Radiofin samt Game Boy hade jag som liten, köpte även PS2 när dem släpptes. Men det var inte för en 2008 (då räknar jag inte med CS tiden 2005-2007) jag satte mig i denna värld på riktigt, jag menar typ som läsa tidningar, utöka intresset för andra genrer (innan var det mest FIFA, Tony Hawk, NHL, ja sport genren och spel som såg bra ut på fodralet) på 2 år har jag hunnit med massor av klassiker från 70-2010. När jag spelar dem äldre spelen så respekterar jag den sorts grafik och betyg sätter efter vad som fans på den tiden ("spelet" är bland det snyggaste "något år") .

Jag berättar detta för att ni ska ha något att göra medans ni smakar och tänker på meningen

"Att varva ett spel"

Att se eftertexterna i en bra film är inte samma sak som ett bra spel. Ett spel är allt från 4-100 timmar långt beroende på genre, en film är 1-2 timmar. Du lägger alltså mer timmar på ett och samma spel, än vad du gör på en film. Ett spel blir som en nära vän; du känner spelet och spelet känner dig, du har byggt upp din karaktär, du gör mer saker med denna vän än att sitta ned i soffan och glo på en film där du bara kan använda dina ögon. Du kan inte påverka något i en film, i ett spel kan man påverka mer eller mindre beroende på genre. Varje gång jag varvar ett speciellt spel som har varit något helt annorlunda som typ som jag sa Final Fantasy, så tänker jag "jaha vad ska jag göra nu" och jag tänker även på spelet bästa delar och tänker då " jävlar vilken rolig/bra del det där var"

Nu har ni säkert smakat färdigt på meningen. Vad säger ni? Motivera Tack!