Telia! Ta FRA-lagen till domstol!

Först och främst vill jag bara poängtera att bloggen inte alls är död, jag har bara tagit en paus nu då jag har mycket annat för mig (det finns en hel del mobilblogginlägg från DHW2009 på min blogspot-blogg)

Okej, från och med idag, den 1 december 2009, övervakas all trafik av allas vår statliga inrättning FRA. För er som inte tycker att det låter så illa så ber jag er bara att smaka på meningen! Det som vi för inte alls så längesedan förknippades med diktaturer, fascism och censur existerar helt plötsligt i vårat eget land. Hur som helst råkar det pågå ett upprop bland bloggare häromkring att sprida ordet och göra folk lite uppmärksamma på detta, därför uppmanar även jag er att sprida följande textstycke på era respektive bloggar (jag VET att ni har en):

Från och med den första december 2009 är Sverige en övervakad nation - det är då som FRA får tillgång till en stor del av vår Internet- och mobiltrafik.

Detta kommer att få ett antal konsekvenser. De mest påtagliga är att flera grundläggande rättigheter i praktiken kommer att sättas ur spel. En självklarhet som brevhemligheten kommer efter den första december 2009 inte att existera på internet. Även andra grundlagsskyddade rättigheter som källskyddet är starkt hotat. Många organisationer har skarpt protesterat mot FRA-lagen, däribland Journalistförbundet och Advokatsamfundet. En majoritet av det svenska folket är emot FRA:s avlyssning.

Flera juridiska experter uttrycker dessutom stor tveksamhet till om FRA-lagen är förenlig med Europakonventionen, d.v.s. den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna. Sverige har förbundit sig att följa den konventionen och rimligtvis bör lagen alltså prövas i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Telia ansvarar idag för en majoritet av den trafik som FRA kommer att vilja avlyssna. Därför uppmanar vi Telia: Ta FRA-lagen till domstol.

33% of Japanese Men Now Urinate Sitting

Just denna rubrik är bland det första jag möts utav när jag öppnar upp min RSS-läsare för att få reda på allt nytt som hänt runtom i världen sedan igår kväll. Ibland blir man verkligen tagen på sängen av dessa otroligt förbluffande nyheter!

Det kan i och för sig vara så att jag inte direkt prenumererar på några sajter som skriver om så mycket mer intressanta saker... men...

Hjälp oss stoppa PTS domänförbud nu!

Följande text är från ett mail från Binero

Gör din röst hörd - Namnbank.se

För fem år sedan misslyckades Handelsbanken att få .SE att avregistrera en domän. Därefter började de lobba, både hos media och myndigheter.

För tre veckor sedan lyckades de. PTS underrättade .SE-domänen om att nu ska alla se-domännamn innehållande B-A-N-K förprövas så att de inte kan sammanblandas med bankverksamhet.

.SE-domänen, ombudsföreningen och många andra har invänt att detta saknar lagstöd, att det är ineffektivt, att det drabbar tusentals domänägare, hundratals platser och individer med bank i namnet. Men det är inte det viktigaste.

Det viktigaste är att om ett företag tillåts få igenom detta så kommer fler förbud snart. Diskriminerande ord, varumärken, andra professioner, oönskade ord såsom warez, fildelning etc. Snart krävs en advokat för att registrera en domän.

Denna regel skulle bli den första i sitt slag i Västeuropa - men inte den sista.

1 oktober måste .SE-domänen svara PTS. Hjälp oss att få dem och politikerna att svara rätt.

Skriv under protestlistan: http://www.namnbank.se

- det tar någon sekund, kan ha effekt i decennier

Vänliga hälsningar,
Anders Aleborg

Jag skrev en text om detta för en liten stund sedan, men jag tycker att mailen var mycket bättre, rakare och mer koncist. Läs det inlägget här.

Socialtjänsten vill åsiktsregistrera

"Socialtjänstdatautredningen föreslår bland annat att möjligheten för socialtjänster, hälso- och sjukvård och socialstyrelsen att utbyta information och samköra register ska utvidgas och att socialtjänsten ska kunna söka på personers politiska åsikter och etniska ursprung i sitt arbete." -- SR Ekot

Jag fick nyss reda på att Socialtjänsten visar stort intresse för att registrera politiska åsikter och etnicitet för att vidare kunna föra sitt arbete. Det är några saker som förbluffar mig... dels hur lite respekt man har för NÅGONTING ÖVERHUVUDTAGET och dels även på vilket sätt det skall vara till nytta! En kommenterare hos HAX publicerade ett utdrag från rapporten som skickats iväg till regeringen här bland annat följande rad står:

[...] det framhölls att behandlingen kan gälla ungdomar som bl.a. på grund av sina politiska åsikter ägnar sig åt kriminalitet [...]

Av den anledningen vill man på något vis registrera politiska åsikter, jag har personligen inte läst klart allting nu men jag har inte märkt av vart de vill att gränserna går, skall de "bara" registrera "socialfall" eller gäller det alla? I vilket fall är det alldeles absurt! Dessutom, hur hade de tänkt få reda på den här informationen till att börja med? Utseende är inte mycket att gå på nu för tiden, nätet fungerar, men långt ifrån alla väljer att vara helt öppen om varken vem man är eller vad man tycker. Ett annat sätt är helt enkelt att fråga, men jag tvivlar att speciellt många frivilligt går med i ett politiskt åsiktsregister. Är man konspiratoriskt lagd så skulle man nästan tro att de vill ha informationen från annat håll... låt oss säga, kanske en annan myndighet... kanske några som vet vad alla tycker och tänker... hmmmm...

Jag är själv inte sådan utan hoppas att regering och riksdag tar sitt förnuft till fånga och smäller ner socialtjänsten för sitt otroligt dumma förslag. Men, om sanningen skall fram är det inte helt otroligt, det jag skrev innan... jag menar, integritet är någonting som idag innehar samma värde som gårdagens sopor så att gå de extra stegen att föra upp och spara register på politiska åsikter i hemlighet är väl inte speciellt långt in i framtiden.

Vet ni dock vad det är som är mest förbluffande? Det verkar vara väldigt få utav våra förtroendevalda och myndighetsarbetare som insåg att 1984 var ett fiktivt skräckscenario, inte en instruktionsbok!

EU kritiserar svensk TV: För mycket a...

EU kritiserar svensk TV: För mycket amerikanskt!

Jag hittade nyss den här intressanta artikeln på Journalisten.se. EU kritiserar svensk TV, för att vi visar alldeles för mycket material som producerats utanför Europa. Detta är intressant ur flera aspekter, dels finns det uppenbarligen ett EU-direktiv som reglerar hur mycket material som producerats utanför EU som får sändas på TV i medlemmarnas länder... hur många kände till det?! Jag personligen hade ingen som helst aning om att så var fallet.

Anledningen till detta är alltså för att främja film- & tv-produktion inom EUs gränser, och i de flesta länder har ju detta fungerat... eller ja... kanske inte just av det här direktivet, men ändå. I Sverige har vi inte så många produktionsbolag som är villiga att ta risken att göra någon stor svensk produktion, åtminstone inte inom någonting annat än kanske dokusåpor och spelprogram. Svenska draman och tv-serier brukar SVT, och i några enstaka fall, TV4 stå för. Och detta är ändå väldigt sällan och dessa program blir i 99 fall av hundra mer sågade än en blivande stol av kritiker och tittare!

Det är alltså ingen hemlighet att inköpta program från andra länder, och då främst USA vilket råkar vara där ungefär 90% av detta inköpta material producerats, oftast är mer populära än svenskproducerade draman och dylikt... lite kul också att jag inte kan komma på någonting annat än just såpor och draman som producerats i Sverige, jag menar, vad har vi för motsvarigheter till det amerikanska vi sett på våra tv-apparaturer? Bortsett från några enstaka komiska serier är det inte så mycket mer än det och drama vi gjort.

Amerikanska sitcoms
- 2 1/2 men (TV3, TV6)
- How I met your Mother (TV3, TV6)
- Alla älskar Raymond (TV3)
- Våra värsta år (TV3, TV6)
- Spin City (TV3, TV6)
- The Drew Carey Show (TV3, TV6)
- Greetings from Tucson (TV4)
- That '70s Show (TV4)
- Fresh Prince of Bel Air (Kanal5)
- Nikki (Kanal5)
- Friends (Kanal5)
- Seinfeld (Kanal5, TV6)
- Jesse (TV6)
- Cheers (TV6)

Lokalproducerade sitcoms
- Green wing [England] (Kanal 5)

Amerikanska underhållning/drama/action/etc
- Studio 60 on the Sunset Strip (SVT)
- America's funniest home videos (Kanal5)
- Grey's Anatomy (Kanal5)
- House MD. (TV4)
- Ellen (TV3)
- Christine (Kanal5)
- MacGyver (Kanal5)
- Simpsons (TV6)
- Family Guy (TV6)
- Scrubs (TV6)
- My name is Earl (TV6)
- Advokaterna (TV4)
- Commander in chief (TV4)
- Bones (TV3)
- Gossip Girl (Kanal5)
- Navy CIS (TV3)
- Law and Order (TV3)
- Ghost Whisperer (TV4)
- Jordan Rättsläkare (TV4)
- Heroes (TV4)
- Arkiv X (TV4)
- Criminal minds (Kanal5)
- CSI (Kanal5)
- Invasion (Kanal5)
- V (TV6)
- Knight rider (TV6)
- Smallville (TV6)
- Xena - krigarprinsessan (TV6)
- Stargate SG-1 (TV6)
- Stargate Atlantis (TV6)
- Dexter (TV6)

Lokalproducerad underhållning/drama/action/etc
- Little Britain USA [England... ironiskt, eller hur?] (SVT)
- Hem till gården [England] (TV4)
- Överlevarna [England] (TV4)
- Andra avenyn [Schweeeeden] (SVT)
- Anna Pihl [Dänsk] (TV4)

Amerikanska pratprogram
- Ellen DeGeneres show (Kanal5)
- Oprah Winfrey show (TV3)
- Montel Williams show (TV3)

Lokalproducerade pratprogram
- Robins [Skåne] (SVT) - Fortfarande aktuellt?
- Videokväll hos Luuk [Sverige] (SVT)
- Vakna med The Voice [Sverige] (Kanal5) - Med god vilja så...
- Nyhetsmorgon [Sverige] (TV4)
- Efter tio [Sverige] (TV4)
- Gomorron Sverige [Sverige] (SVT)
- Go'kväll [Sverige (SVT) - Dunno...
- Hype [Sverige (SVT) - Tror jag...

Amerikanska spel-/lekprogram
- Inga :o

Lokalproducerade spel-/lekprogram
- Quizzo* [Sverige?] (Kanal5)
- Nöjespokalen [Sverige] (Kanal5)
- Doobidoo [Sverige] (SVT)
- Så ska det låta [Sverige] (SVT)
- Vem vet mest [Sverige] (SVT)
- Postkodmiljonären [GÖTEBORG] (TV4)

Amerikanska dokumentär/realityserier/dokusåpor)
- Förlossningskliniken (TV4)
- Små i stora världen (TV4)
- Ice Road Truckers (TV4)
- Extreme home makeover (TV3)
- Top Model (TV3)
- Project runway (TV3)
- Cops (TV6)

Lokalproducerade dokumentär/realityserier/dokusåpor)
- Den stora resan [Sverige] (SVT)
- Idol* [Sverige] (TV4)
- Äktenskapsakuten [England] (TV4)
- En orangutangs dagbok [England] (TV4)
- Lyxfällan [Sverige] (TV3)
- Grannfejden [Sverige] (TV3)
- Du är vad du äter [Sverige] (TV3)
- Unga mödrar [Dääänsk] (Kanal5)
- Teenage wives [England] (Kanal5)
- Älskade, hatade förort [Sverige] (SVT)
- Veteran-tv [Sverige] (SVT)
- Basar [England] (SVT)
- Ett annat sätt att leva [England] (SVT)
- Skräckministeriet [England] (SVT)
- Svenska dialektmysterier [Sverige] (SVT)
- Skolfront special [Sverige] (SVT/UR)
- Med andra ögon [DHÄÄÄÄÄÄÄEEENSK] (SVT)
- Ljudlabbet [Sverige?] (SVT)

Amerikanskt övrigt
- Hittade inget speciellt

Lokalt övrigt
- Räddad av djur [England] (SVT) - Är inte säker på vad detta är...
- Fråga doktorn (SVT) - Hälsoprogram
- Dr Åsa (SVT) - Hälsomagasin
- Plus (SVT) - Samhällsprogram
- Desperados [Engelsk] (SVT) - Barnprogram
- Odens rike - meänkieli (SVT)
- Babel (SVT)
- Uppdrag granskning (SVT)

Kika på listan (som tog mig en timme eller två att göra) ovanför lite snabbt, detta är de TV-program som jag hittade i dagens TV-tablå (och några som jag minns och tror är lite aktuella) sorterade efter genre. Utan att gå in närmare så kan man ganska lugnt säga att de typer av lokalproducerade program som vi inte verkar tycka om här i Sverige är just de som inte har någon som helst förankring i verkligheten.

Alltså, de program som vi köper in är ofta fiktion, medan det vi själva producerar är dokumentärliknande- och samhällsprogram.

Jag skall nog i ärlighetens namn säga att jag inte kommer ihåg vad det var jag ville skriva eftersom listan tog lite längre tid än väntat att skriva ^^;

Något jag däremot är säker på är att ha lagar och bestämmelser över vad som får visas på TV är rent utsagt fullkomligt korkat, inte minst beroende på vilket land de är producerade i! Jag kanske skall tillägga att den undersökning man utgår ifrån (som säger att Sverige har för mycket utanför-europa-material) INTE inkluderar TV3, Kanal5 eller TV6 (som är de kanaler som sänder mest inköpt material) då dessa sänder från London. Utan de kanaler som ligger till grund är SVT, TV4 och än stor mängd lokala småkanaler som finns runtom i landet... vilket är lustigt, vi har väl inte så många lokalkanaler som sänder inköpt material?

Nej! Ta bort slemmiga gränser på kanalerna och låt dem sända vad de vill! Faktum är att det inte verkar vara några (utom kanske några få europeiska tv-produktionsbolag) som gillar direktivet! Och för vår egen del visar vi ju ändå bara inköpta program från England och Danmark (utöver USA), någonting säger mig att detta direktiv bara främjar lokalproduktion i ens eget land (jag tror inte att tyskarna köper mängder av spanska program, och fransmännen kikar på italienskt) samt programköp från England.

Om du har en lokalkanal där du bor (alltså något annat än SVT, TV4, TV6 och Axess) så skriv det bland kommentarerna så vi får reda på vilka andra kanaler som gömmer sig i skogarna, lämna gärna ett par exempel på program de sänder!

Another Code: R (2/2)

Detta är en fortsättning på den här bloggposten. GR tillåter inte bloggposter längre än 12000 tecken så det fick bli två delar ^^;

Läs del 1 innan denna, kommentera sedan i den här bloggposten!

Jag kan också flika in och berätta att speltiden har utökats nämnvärt! Jag tror att jag tog på mig omkring 9 timmar när jag först lirade igenom Another Code, vilket många tycker är lite, speciellt för ett äventyrsspel. Another Code R klarade jag först efter hela 19 timmar vilket är ett stort godkänt från min sida. Visst, några utav dessa timmarna är kanske gånger jag råkat lämna spelet på när jag gått iväg eller så, men man kan säga att min första gång, då jag undersökte i princip allt som går att undersöka, gick på 19+-2 timmar.

Eftersom jag inte tror att det är någon alls som kommer att läsa igenom hela den här enorma mängd text som jag på något oförklarligt sätt lyckats framproducera på fastande mage är uppmanar jag DIG! Just precis, du där som läst hit ner! Du är förmodligen den enda och jag ber dig att kommentera och inkludera namnet "August Strindberg" i din kommentar på något vis, så vet du, jag och alla vi andra i läst-till-nästan-slutet-klubben vilka vi är ^^; Dessutom ser vi vilka som kommenterar utan att läsa allt.

Precis som vi alla småfnittrade lite när vi såg Ashleys DAS första gången kommer en liknande känsla infinna sig även nu då Cings lilla fix-idé av att avbilda den spelkontroll man använder som en viktig del utav spelet fortsätter! För er outbildade kan jag upplysa er om att Ashley i början av Another Code fick en pryl som till utseendet var en avbild utav Nintendo DS, men som användes för att läsa av minneskort (som av en ren händelse(?) ser ut som de spelkort man har till DS), ta kort, spara spelet och lite annat. Nu DASen fått sig en uppgradering och Ashley strotar nu omkring med något som skulle kunna kallas för DASi, då den är en exakt avbild av Nintendo DSi. Funktionerna är utökade till att kunna ta emot meddelanden från Ashleys pappa Richard, hålla koll på alla karaktärer samt även en ny funktion som heter "Connect" som man får tillgång till en bit in i serien, samt finns naturligtvis funktionerna från förra DASet kvar!

Men årets skräll och pris i fullkomlig ballhet går inte till någon annan än den nya mojängen man får leka med: TAS! Är det någon som vågar sig på att gissa vad den är designad efter? ...? Exakt! Nu Ashley en trogen Wiimote i sin hand varthän hon går! Ingen vet riktigt vilken dess ursprungliga funktion är, men man kommer huvudsakligen använda TAS till att låsa upp alla de elektriska låsen som finns runtom på anläggningen. Och det är här de roliga pusslen kommer in! För att låsa upp en dörr med TAS riktar man kontrollen mot låset och efter någon sekund har kontrollen scannat in koden som behövs för att öppna dörren, och det är din uppgift att slå in den! Koden består i huvudsak av de olika knapparna hos en Wiimote (A,B,+,-,1,2 och styrkorset). Men allt eftersom spelet går och du börjar låsa upp mer och mer avancerade lås så kommer du snart att märka av hur otroligt lustiga idéer man haft när man kom på de här låskombinationerna!

Ja, med risk för att bli långrandig tror jag nog att det börjar bli dags att avsluta den här textväggen. Även om du mot all förmodan läst igenom alltsammans tilldelas du härmed medalj! Ännu en om du lyckats sammanställa vad jag tycker om spelet! Another Code var det första riktigt bra spelet som jag spelat till DS, innan både Phoenix Wright-serien och Hotel Dusk, och förblir bland de bästa spelen har spelat någonsin just på av det intryck det gjorde med sin unika stämning och superba story. För Another Code R att leva upp till sin föregångare är svårt, jag skulle snarare kalla det omöjligt. Åtminstone för mig.

Men utan att snöra mig in alldeles för mycket i detta där. Efter att ha klarat Another Code R efter ungefär 19 timmar, varav uppskattningsvis 14 av dem spelades i streck fram till klockan halv sju nu i morse, och vilket jag därefter sätter mig ner i dryga två timmar och skriver denna enorma textmassa som jag starkt betvivlar att någon kommer att läsa igenom. Tycker ni inte att det säger en hel del om vad jag tycker om spelet?

Another Code: R (1/2)

För lite drygt en månad sedan släpptes äntligen den andra installationen i Another Code-serien! En spelserie som jag av okänd anledning har gillat sedan jag spelade det första spelet till DS för lite ungefär fyra år sedan. Något som faktiskt är lite lustigt för när jag inhandlade spelet kunde jag inte minnas att jag någonsin tyckt om peka-och-klicka-äventyr. Efter att ha inhandlat detta lilla plastfodral innehållande denna pyttelilla kassett data och spenderat ungefär åtta timmars tid framför DSet kände jag spontant att jag dels förälskat mig i en ny spelgenre (inte peka-och-klicka-spelen, utan främst smarta spel) och att jag dels nyss hade spelat det absolut bästa spelet till en bärbar spelkonsoll!

Ja, Another Code till DS är ett riktigt bra spel på alla sätt och vis, det enda som de flesta gnällde över var att de antal speltimmar man fick för sina utpyntade silvermynt inte riktigt mätte sig mot de större spelen. Var man riktigt snabb (och även en idiot i mitt tycke) och bokstavligen talat sprang igenom hela spelet och inte utforskade mer än nödvändigt ont utav Blood Edward Island kunde man stanna klockan på en bit över fem-timmarstrecket om jag inte minns helt fel. Jag personligen hade ingenting emot detta då jag föredrar kvalitet över kvantitet. Hellre ett kort och oförglömligt spel än ett långt som man aldrig orkar nå slutet på. Har du ett DS så föreslår jag att du letar rätt på Another Code, det görs inte längre så du får ta och kika bland begagnat-lådorna eller leta bland lagren. Men det är värt slitet, inte minst för den kompakta spelglädje i sitt ursprungligt suveräna Cing-levererade DS-format!

Another Code R, till Wii, är inte helt förvånande en uppföljare till DS-spelet. Nu två år senare är vår halvjapan Ashley Mizuki Robins 16 år gammal och blivit inbjuden till Lake Juliet av pappan hennes för att vara med på en liten camping-tripp. Ashley har inte direkt några som helst förväntningar då hon i princip inte träffat sin far sedan händelserna i första spelet. Väl framme går ingenting som planerat och Ashley blir bara på sämre och sämre humör. Jag personligen var rädd över att spelet skulle bli något slags fulländat familjedrama mellan en hormonpumpad tonåring och en stereotypisk socialinkompetent förlorar-pappa. Från den stund jag sätter igång spelet till någon timme in i det sitter jag stel som en pinne och hoppas tyst för mig själv att utvecklarna varit mer begåvade än så, och se! Det har de! För ganska snart in i spelet blir Ashleys pappa tvungen att springa iväg och jobba vilket glädjer mig otroligt då risken för tråkiga familjegräl närmar sin en behaglig nivå.

Trots mina farhågor för gnäll och gny mellan fadern och dottern så måste man ändå bita sig i läppen och inse att hela spelserien är uppbyggd på just detta. Inte grälen, utan Ashley och hennes familj, eller närmare bestämt hennes pappa. Så Another Code R har även sin dos, men frukta inte då mängden är överraskande liten och den värsta salva som avlossas är inom en helt annan familj.

Sättet man spelar på är också det väldigt knasigt, och ganska ironiskt när man väl tänker på det. Det finns två spel i Another Code-serien och ingen av dem har varit i riktig 3D, man har aldrig riktigt kunnat bestämma vart man vill gå i alla tre dimensioner. I DS-spelet var det ju top-to-toe-kamera, och nu i Another Code R är det klassisk 2D som gäller! Med spelets alla vägar och stigar till förfogande rör man sig nu antingen till höger eller vänster, delar sig vägen kan man välja att gå upp eller ner, men tro inte att vi skall röra oss i x-axelns onda riktningar mer än nödvändigt dock, icke! Snabbare än blixten slår ner kommer spelkameran att utföra en avancerad akrobatisk rörelse och inom loppet av några tiondelar kommer vi åter att röra oss åt höger och vänster! Som sagt känns detta väldigt konstigt till en början, och hela tiden känns det som att man går runt med fotboja, att man inte kan röra sig vart man vill.

Detta är i och för sig väldigt sant, antalet platser man kan besöka är begränsat till hur stigarna går, man kan exempelvis inte promenera ett par meter in vid en jättelik flyghangar (som man möter senare i spelet) och kika runt på det som finns där då detta byggnadsverk inte fyller någon viktig funktion i spelet. Men, detta är någonting som man börjar bry sig om först efteråt, för det finns en hel del annat att syssla med under spelets gång att man inte riktigt bryr sig.

Rent grafiskt har jag två avsikter, dels är grafiken som sådan ganska dålig gentemot andra spel på Wii med ett, för ögonen, lågt polygonantal. Samtidigt är grafiken riktigt bra ur andra sätt att se på det speciellt med fokus på små detaljer och helhetsbild. Först och främst är bakgrundsgrafiken inte förrenderad liksom föregångaren, något som för mig kändes ganska konstigt då allting helt plötsligt blev mycket kantigt och grötigare. I helhelt är det dock en annan femma, med tanke på den stilistiska vinkel man satt på spelet (tänker främst på spelkameran) så fungerar grafiken alldeles utmärkt, faktum är att spelet stundvis känns väldigt snyggt i de fina miljöerna kring sjön. Vissa tillfällen då man springer längre sträckor förekommer också någonting ganska ballt. Mellan vissa delar av spelkartan är det ganska långa avstånd mellan de intressanta sakerna, så dessa springer Ashley automatiskt. Just vi dessa tillfällen spolas tempot upp, ljuden av vinden blåser i högtalarna och en blygsam mängd rörelseoskärma tillämpas. Det som dock gör dessa scenerna speciella är den lite roliga effekten att allting man springer mot studsar upp på skärmen som om de vore gjorda av gummi. Träden viks upp mot marken, liksom gatlyktor som flyger upp och vajar i sommarsolen. Vägskyltar kommer flygande från alla världens väg, broar fälls upp från fästen... det är helfestligt att kolla på!

Men det som verkligen sätter prägel på världen i Another Code R är hur dynamisk världen är. Jag skall dock i förväg erkänna att jag spelar inte så mycket TV-spel längre, åtminstone inte så mycket nytt, så jag vet inte riktigt var standarden ligger idag. Först och främst så rör sig allting av intresse. Alla spelets karaktärer har en mängd olika animationer varav flera verkligen ser ut att vara skapade just för den karaktären. Dessutom står karaktärerna aldrig still, inte så att de springer runt och fånar sig utan de rör sig alltid, hela tiden, om än subtilt. Jag tycker dock att det är lite över genomsnittet. Inte minst på det sätt som rörelserna smälter in och gränserna mellan standardanimationerna och triggade animationer är för mig osynliga. Vilket gör upplevelser som sådan väldigt mjuk och snygg.

Just karaktärerna tycker jag ännu en gång att de har lyckats med alldeles superbt, då speciellt karaktärsdesignen som inte bara är snygg och tilltalande utan väldigt kompakt och solid. Alla karaktärer känns som att de är levererade i ett stycke, animationerna övertalande och... ja... snyggt framfört!

När vi dessutom är inne på karaktärerna så har vi här hela spelets kärnpunkt. Antalet karaktärer som man får höra om är ganska stort, något som bidrar till en helt annorlunda stämning som är mer lik den i Hotel Dusk (där man befinner sig på ett slummigt motell), än i det första Another Code (där man är i princip helt ensam på en mer eller mindre öde ö). Detta betyder alltså mycket mera prat med personer och mycket mindre läsa-böcker och leta ledtrådar.

Another Code R har minst 12 karaktärer fler än DS-spelet som man kommer socialisera sig med, och utöver detta minst lika många som man kommer att lära känna genom att läsa böcker, texter, nyhetsartiklar och höra historier om. Alltsammans binds sedan ihop och blir klart mot slutet, precis som väntat. Eftersom man nu har fler karaktärer än tidigare blir det också i mitt tycke mycket sämre karaktärsutveckling, detaljer utelämnas och personerna man träffar känns inte lika genomtänkta som tidigare. Jag syftar då främst får vår huvudperson som inte utvecklas lika mycket som i DS-spelet, vilket jag enligt egen teori beror på att det är lite för många människor inblandade. I DS-spelet, som vi alla förhoppningsvis känner till, är det i princip bara Ashley och hennes sidekick D genom större delen av spelet, en duo som utvecklade varandra historier riktigt bra! Ashleys nya sidekick är tyvärr inte lika skön som D, men han är ändå ganska acceptabel.

Vilket påminner mig, likt DS-spelet har Another Code två stycken historier som skall lösas, vilka båda tar plats vid två olika tillfällen. Dels handlar det om Ashley och hennes mamma som besökte Lake Juliet i hemlighet från Richard (Ashleys pappa, om jag inte nämnt det innan), 13 år tidigare. Ashley försöker då minnas så mycket som möjligt om sitt första besök vid sjön. Jag måste också erkänna att just den delen inte riktigt är lika intressant som att leta upp sin försvunna pappa, men nu är det Cing vi snackar om, de skulle kunna få något så trivialt som att hugga vet till ett äventyr värt sitt eget spel! Den andra storyn lägger vikt vid ett kursat resebolag som anklagats för att ha förorenat sjön, och dess ägare som mystiskt försvann spårlöst fem år tidigare och vars son nu letar efter honom. Tyvärr får man inte reda på allt som går att få reda på i just den här storyn, hur mycket mer interssant den än må vara. Utöver de där två historierna finns en mängd små sidohistorier. Tro dock inte att det tar stopp där! Icke! Allt eftersom spelet fortlöper kommer man att få ännu mer kunskaper om Another-systemet (minnesmanipulering), Ashleys familj och historia, JC Village, MJ Labs och allt annat som serien egentligen handlar om. Nämligen Ashleys båda föräldrars forskning inom människors minne och hur man kan hantera det.

Någonting annat som också kännetecknat hela spelserien från sekund ett i DS-spelet är innovation och smarthet. Another Code utmärkte sig för sina kluriga och smarta pussel som kanske inte alltid var av bland de svåraste, men de krävde kreativt och out-of-the-box tänk. Another Code använde bokstavligen talat hela spelkonsollen för sina pussel! Jag måste också poängtera att DS var är en riktigt bra maskin för just detta här. Två skärmar, tryckkänslighet och mikrofon, så mycket mer behövs egentligen inte. för att göra riktigt innovativa pussel. Men, nu valde Cing att göra uppföljaren till Wii, och jag måste nog tycka att det var ett ganska tråkigt beslut. Varför? Tja... låt oss säga som så att Wiiet inte riktigt har lika många sätt att påverka spelet... ingen tryckkänslighet, ingen mikrofon. Och skall sanningen fram så är det ganska svårt att göra riktigt kluriga pussel med rörelsekänslighet. Med det sagt består ungefär 80% av alla pusselmoment i Another Code R utav oerhört enkla saker som att ta tag i något på skärmen, kanske vrida lite som en nyckel med kontrollen. Det är ingenting som kräver någon större tankekraft.

Dock skall jag inte kasta för mycket skit i den här avledningen! Även om själva utförandet av ett pussel må vara ganska simpelt så är just vägen till lösningen ganska lik föregångaren. Nämligen att man fortfarande ibland måste tänka en bit för att kunna få fram lösningen.

Ni trodde väl inte att texten var slut här, eller? Läs vidare OCH KOMMENTERA här!

Kommentera INTE i den här bloggposten, läs vidare (länken ovan) och kommentera i den bloggposten!

Världens säkraste hemsida (och annat)

I mitt senaste blogginlägg jag postade häromdagen ställde jag en liten gåta, vilken hemsida är den säkraste i världen? Jag gillar den frågan eftersom svaret egentligen är så förbannat enkelt att man ställer sig själv inför två scenarion när man får reda på det. Antingen känner man sig riktigt dum över att man inte kom på det med en gång, eller så vill man bara strypa jäveln som ställde den förbannat urbotat dumma och överlag sjukt omogna gåtjäveln.

Av er som svarade i tråden var det ju ett ganska tydligt mönster man ser ändå... Först ut var NASA (gissad av Fought och Odane), Google nämndes också... CIA fick sig femton minuter i rampljuset och även lillebror FBI. Precis när någon ställde den här lilla gåtan för mig och mina små krabater till bihang var det ganska liknande svar som vi luskade fram, jag menar... de är sjukt stora företag! De måste lägga miljoner på säkerhet, minst!

Svaret är enkelt och tänker man på frågan en liten stund (och om man sysslar med hemsidor) så är svaret givet. Faktum är att man med en gnutta logiskt tänkande kan komma på det.

Världens säkraste hemsida är den som tillhör en person som nyss lärt sig göra hemsidor!

Med det sagt syftar man naturligtvis på små hemsidor (som ofta ser ut som något från -97) som på sin höjd består av grundläggande statisk HTML och ingenting mer. Varför? Logiken talar sitt tydliga språk att om en hemsida inte innehåller någonting som går att bryta sig in i, så är det också omöjligt att göra det.

Ju mer avancerad en hemsida blir, med administrationssystem, anti-inbrytningsfunktioner, brandväggar och alltsammans. Ju större en hemsida är desto mer kod finns det och per automatik fler ställen att bryta sig in genom. En sida som endast består av statiska filer utan möjlighet för en utomstående att ladda in någonting dynamiskt på sidan kan sidan inte heller ändras någon utomstående (såvida denne inte försöker ta sig in i datorn på annat vis, men då är vi helt plötsligt inte begränsade till hemsidan, eller hur?)

Så där har ni svaret! NASA, Google, CIA, Microsoft... ingen utav dessa har världens säkraste hemsida! Om ni skall leta efter det säkraste är det ett bra kort att leta upp närmsta bästa lilla lokala affärsrörelse med en IT-budget på under tusenlappen.

En liten gåta :)

Sedan webben drog igång har mängden hemsidor på nätet explosionökat och det händer påfallande ofta att hemsidor blir "hackade", lösenord knäckta, databaser tömda, sidor raderade etcetera.

Min lilla gåta till er, vilken hemsida tror ni är den absolut säkraste i världen?

Var kreativa i era svar, för det finns ett korrekt =D

Orelaterat: Om ni gillar manga eller anime, samt kanske även råkar känna till Genshiken, då föreslår jag att du läser min förra bloggpost!

Genshiken

Det är inte ofta, men idag har jag bara ett enda ord i titeln på min bloggpost. Varför, undrar ni? För er som läst på min blogg under veckan som gått är det kanske inte direkt någon hemlighet, men jag fick för mig att läsa om hela Genshiken-mangan i samband med att jag såg den andra säsongen utav animen. Natten till idag läste jag igenom de fyra sista böckerna och kan ännu en gång konstatera att Genshiken blir bara bättre, och bättre!

Genshiken, som vi alla förhoppningsvis redan känner till, är en klubb (eller cirkel, om du så vill) som finns på ett universitet i Japan. Klubben grundades för att sudda ut de gränser som fanns i de vanligt förekommande "animeklubben" och "mangaklubben", något som ledde till att man således kan ägna sin tid åt att fördjupa sig i båda ämnena, samt även dator- & tv-spel, grundidé fungerade det inte så bra i praktiken när anime- och mangaklubbarna i sig bröt gränserna och Genshiken förblev en enda liten klubb som max har 10 medlemmar och består bara av riktigt hardcore otaku. Klubben ses också ner på av alla andra klubbar då Genshiken inte deltar något nämnvärt i några aktiviteter eller gör så mycket annat än att spela spel, läsa manga, titta på anime och bara prata.

Kort om den lilla introduktionen, i början av serien början två stycken nya elever i klubben, Sasahara och Kousaka! Med Kousaka följer också hans flickvän Kasukabe (som i sig inte vill ha med otakus att göra) som i protest besöker Genshiken då och då för att spendera mer tid med sin pojkvän. Därefter följer en lång och underbart bra historia om Genshikens, och dess medlemmars utveckling under seriens gång.

Jag såg först animen för länge, längesedan och naturligtvis fastnade jag med en gång, varför? För att animen gjordes med stil och klass! Glöm allt vad sockersött betyder, verklighetstrogen karaktärsdesign, animering, och handling gjorde i princip allt! Att sedan animens OP är bland de absolut bästa som någonsin tillverkats är en bonus! Någonting som Genshiken också lyckades bra med är att göra riktigt bra underhållning av en smått fiktiv verklighet. Nämligen någonting så enkelt som att följa en liten drös nördar i deras vardagliga aktiviteter. Det utlovas också ett enormt djup och många utav karaktärerna genomgår en enorm resa för att kunna acceptera sig själv för var de är.

Men för att komma till det jag planerat att lägga ner min tid på. Har du sett Genshikens anime så är det ett tvång för dig att läsa mangan! Jag skulle nog gå så långt att mangan är som ett måste hos alla som läser manga till att börja med! Varför skall man då läsa mangan om man kan se animen? En enkel anledning... animen är bra, men mangan är så mycket bättre! Där animen slutar (med sin andra säsong) går mangan vidare, och vidare, och vidare! Utan att spoila för mycket kan man säga att animen slutar när Sasahara är klar med att söka jobb, vilket i mangan är ett år innan han tar examen. I mangan fortsätter historien i sisådär två böcker till och berättar hela vägen fram till seriens andra examensdag!

Nu börjar jag röra till det känner jag, men faktum kvarstår! Genshiken är bra, mangan är underbart bra! Framför allt för att den är längre (jag gillar serier som sträcker sig över lång tid), man får inte bara ta del utav två relationer mellan två parter i Genshiken som i animen, utan fyra, och inte minst för de tre sista kapitlen!

De tre sista kapitlen tar nämligen tag i någonting som är ganska viktigt för seriens ganska sentimentala slut. I det näst-näst sista kapitlet är det helt enkelt en person som har problem att vara uppriktig mot en person denne har gillat under hela de fyra år som serien sträcker sig, någonting som får läsaren att tillsammans med karaktärerna (hur kliché det än låter) att tänka tillbaka på de fyra år man haft med alla personer i Genshiken, eller snarare 5-10 timmarna du spenderat till att läsa om dem. Detta kapitlen bevisar även en oerhörd mognad bland många utav karaktärerna och man ser verkligen hur karaktärsutvecklingen fortgått under de nio böckerna.

Det näst sista kapitlet är egentligen inget speciellt mer än att det innehåller en massa cosplay och refererar till ett löfte Kasukabe gav en annan medlem ett par böcker tidigare. Detta kapitlet fungerar dock alldeles utmärkt som den del utav boken där man sitter med en alldeles lustig känsla inom sig att nu är allting över, nu är serien slut, efter det här kommer alla personer splittras och knappt ses mer, men de har ändå roligt nu, de sista dagarna de har kvar tillsammans. Någonting annat som är väldigt, väldigt speciellt med det här kapitlet är att det innehåller ett "montage". Alltså en lång serie sidor som är utformade precis som vanliga delen utav mangan fast helt utan pratbubblor och annat, ungefär som ett montage i en tv-serie som spelar musik i bakgrunden medan man ser på klipp på personer som gör lite allt möjligt. Detta montage ger också en stor effekt till det slut som vi alla vet skall komma.

Och naturligtvis det sista kapitlet! Genshiken som serie hade inte någon speciell handling och man visste inte direkt om det var någonting man skulle följa (något som man dock får reda på under seriens gång), men allt eftersom tiden gick insåg man att serien slutar där den huvudperson som man har lagt mest vikt på tar examen, vilket är fyra år från det att serien startar. Det är en mängd saker som gör sista kapitlet till ett förbannat bra sådant! Det är det för att det påminner en om de gånger flera utav karaktärerna nämnt för varandra hur mycket Genshiken betyder för dem. Vår huvudperson Sasahara som exempel poängterar att när han väl började på universitet var han bland de mest socialt inkompetenta och skygga personer som fanns, något som också märktes i första volymen. Han accepterade inte sina egna intressen, han pratade aldrig högt om japansk populärkultur och han var alltid otroligt rädd om sitt eget anseende. Allt detta hade genom Genshiken gjort en total omvändning om han reflekterar således över vilka förändringar som Genshiken gjort för honom.

Någonting som alltså är ganska intressant i de sista kapitlen är man för en mycket klarare blir utav Genshiken som klubb, och inte Genshiken som "gäng". Ofta tänker man sig att Det är människorna som gör själva klubben, men mot seriens slut tycker åtminstone jag att det börjar krypa fram att klubben Genshiken i sig medför en sådan stämning som ger just den utveckling som den gav de medlemmar som deltog under seriens gång.

Detta bekräftas även av en utav de allra bästa scenerna jag någonsin läst i en manga, nämligen de sju sista sidorna i mangan. Om du är rädd för eventuella storspoiler så hoppa två stycken ner! När alla, utom tre personer, i Genshiken nu när serien slutar tar examen väljer den sittande presidenten att lämna över till en betydelsefull medlem som varit med i Genshiken sedan år nummer två (om jag inte minns helt fel). Efter lite om och med går hon med på det. Det är inte detta som jag tycker är mest fascinerande utan efter att hon gått med på att bli ny klubbledare (eller president som det kallas), skrattar medlemmarna och har lite roligt, sedan de kommande sidorna visas detaljerade bilder på omgivningarna, sedan en bild från korridoren i den byggnad där Genshiken och många andra klubbar håller till, sedan en bild på Genshikens klubbrum där vi ser några radikala förändringar från tidigare. Därefter lite fler omgivningsbilder för att sedan visa klubbrummet igen, fast nu med lite pratbubblor där man svagt hör någon prata om någonting som påminner om en diskussion vi hörde i första volymen angående datorer och pornografiska spel. I nästa panel ser vi tre killar från midjan upp till halsen som pratar om datorer med varandra, en utav dem ropar på klubbpresidenten att de har fått en ny medlem. Därefter följer bara en bild på Genshikens dörr, precis så om serien inleddes, fast nu med en extra bild.

Varför gillar jag den här scenen så oerhört mycket? Jo, i nio böcker har vi sett Genshikens klubbrum, vi vet hur det ser ut innan och utan, vad som finns där och vart det är. Bara två sidor bort från det glada Genshiken-gäng vi spenderat fyra år med (i seriens tidsuppfattning) ser vi ett tidshopp till Genshiken en oklar bit in i framtiden där vi ser att trots att det "Genshiken" som vi känner till inte är kvar, så lever Genshiken vidare på samma sätt som innan. Man ser även hur tiden påverkar klubben och att Genshiken trots sin ringa storlek (på max tio pers) ändå håller sig kvar som en viktig spelare bland universitets klubbar med hjälp av sin unika stämning och enorma möjligheter. Men framför allt tycker jag ändå att denna avslutande touch gör serien till ett mästerverk. Dels för att jag själv gillar "vad hände sen"-grejer, men trots att vi bara får se midjorna på tre killar och lite, lite pratbubblor kan man ändå dra så många slutsatser om vad som händer sen. Notera dock den unika skillnaden mellan andra serier, vi får inte veta vad som hände sen med karaktärerna vi följde under fyra år, utan vi får veta vad som händer sen men Genshiken, den klubb vi spenderat våra lusläsande timmar framför.

Som ni kanske förstår älskar jag Genshiken åt alla håll och kanter! Det är inte direkt en slump att jag efter att ha sett första säsongen av animen bestämde mig för att döpa mitt största projekt hittils efter serien, inte heller en slump att Genshiken var den första mangaserie jag köpte komplett och placerade i bokhyllan. Trots att jag väntade ett drygt år med att se animens andra säsong är det inte en slump att jag efter att ha sett denna läste igenom hela mangan igen, varav en majoritet utav böckerna denna sömnlösa natt till idag.

Genshiken är ett mästerverk i mina ögon, en fantastisk skildring av en potentiell verklighet för en liten grupp människor någonstans. Den är unik i sitt slag och så perfekt utformad att det inte går att beskriva med ord. Därför kan jag inte göra annat än att föreslå för er att läsa den!

"Riksdagistiska Föreningen"

Då och då dyker det upp insändare och artiklar i diverse tidningar runtom i vårat avlånga land. "Avskaffa kungen" skriver den ena, "inför president" hojtar en annan. Vissa andra tycker att "kungen är en viktig tradition" och att denne är värd att bevara som alltid förr. Jag kan förstå båda sidornas argument, om att vissa tycker att folket skall kunna påverka vem som representerar landet med folkval var fjärde år eller så. I grova ordalag sagt finns det två grupper, de som vill avskaffa kungen och införa president, samt de som vill ha kvar kungen och monarkin. Det finns till och med två stycken sammanslutningar för detta: Republikanska föreningen och Rojalistiska föreningen.

Jag är inte nöjd med något utav dem. Kungens nuvarande jobb i stora slängar gör ut på att resa land och rike runt och representera både det ena och det andra. Något som naturligtvis kostar en hel del pengar. En insändare jag läste i Metro för ett par månader sedan hade detta som huvudargument för att införa republik i Sverige, men jag är ändå säker på att en president förmodligen skulle kosta minst lika mycket.

Om man vill införa republik i Sverige liksom man har i exempelvis USA skulle det innebära att mer makt lades på en och samma person. Jag menar, hur många ställer sig upp mot USAs president? Det är klart att alla länders presidenter inte har samma pondus (ta Finlands till exempel...) men om Sverige har USA som förebild så anar jag det värsta. Dessutom kostar en president också en massa pengar. Denne skall ju utföra kungens arbete och förmodligen ha samma levnadsstandard!

Nej, jag är inte speciellt nöjd med något utav de två. En sak gör mig dessutom lite konfunderad. Varför har ingen kommit med förslaget att avskaffa monarkin och helt enkelt INTE ersätta den med någonting... alls. Varken president eller kung helt enkelt! Då sparar man in alla utgifter som läggs på kungahuset (eller eventuellt president) och de arbeten som kungen och hans familjs tidigare utförde kan antingen göras av lokala kändisar, kommunpolitiker, eller riksdagspolitiker. Speciellt utomlands är det väl inget problem att kungens representativa arbete läggs på exempelvis statsministern, eller kanske någon annan ministerpost. Någon borde ta till sig detta och starta upp Riksdagistiska Föreningen för att främja användandet av det beslutsorgan vi redan har!

Statlig övervakningskamera i hemmet!

Ja, man har börjat med övervakning i personliga hem, läs mer under den inledande stycket (hoppa över det om du tröttnar)

Detta är verklighet, inte något kul skämt. Det är klart att det låter för otroligt för att vara sant, att det inte skulle kunna hända i ett civiliserat samhälle som det vi lever i. Men tänk efter. Genom att gradvis öka toleransen för den övervakning som stat och myndigheter bedriver, och genom att ge dessa allt mer befogenheter, så kommer det bara bli värre och värre. Gällande övervakning finns inget "lagom" att stanna vid. Videoövervakning är ingenting nytt, det finns på allmänna platser runtom i hela världen. Det finns i affärer, gallerior och förmodligen även i din skola eller arbetsplats. Med hot om terrorism och nationell säkerhet ökar man nivån, nu kopierar man och genomsöker alla mail, telefonsamtal, sms och allting som förs över Internet. Detta inkluderar bankuppgifter, internetaktivitet och något så trivialt som dina resor med kollektivtrafik. I USA har man speglat allting som förs genom de transatlantiska fiberkablarna sedan länge, men detta sprider sig över världen. Alla är nu rädda för en fiende som inte finns. "Terroristen". Man är rädd för ett samlingsbegrepp över illdåd. Ingen är officiellt terrorist förrän efter man gjort en så kallad "terroristaktion", och då är det redan för sent. En terrorist tillhör inte någon speciell nation, religion eller folkslag utan kan vara precis vem som helst. Därför ger inte traditionell övervakning någon positiv respons. Därför riktar man istället mikrofonerna, som tidigare bara insiktades på misstänkta brottslingar, på vanliga människor i hopp om att hindra terrorism.

Faktum är att när man för några år sedan började diskutera övervakning och integritet på allvar så andades många ändå ut och tänkte att "det är ju ändå inte som så att de skruvar upp en kamera i mitt sovrum". Nu, bara några år senare har allas vår omtänksamme storebror även tänk på den lilla detaljen. För vissa är i och för sig denna lilla nyhet inte någonting nytt.

I Storbritannien har man tänkt ut så kallade "sin bins", eller "syndalådor" som jag så fritt översatt det. Problemfamiljer kommer att sättas under övervakning i deras egna hem. Vissa källor påstår att familjerna till och med kommer flyttas till speciella hyreshus som är färdigutrustade med all övervakning. Men problemet kvarstår: problemfamiljer skall övervakas dygnet runt alla dagar i veckan. Varför då?

Syftet är inte att jaga brottslingar, utan att bekämpa vad man valt att kalla antisocialt beteende. Just vad det innebär är det förmodligen inte någon som vet, men eftersom termen är öppen för definitioner lägger jag mina pengar på allt som inte passar in i samhällsnormen. Begreppet problemfamiljer är också luddigt, en person spekulerar i detta:

Till skamlösa familjer räknas sådana med utländsk härkomst, särskilt muslimer, sådana som bara har en föräldrar, samt sådana som är lågpresterande och inte tillhör den femprocentiga storstadseliten. Begreppet är ytterst flexibelt, vilket kan ge oss en möjlighet att inkludera alla som befinner sig i utanförskap (är arbetslösa, lagar dålig mat hemma, är uppe sent o.s.v.).

Så vad har vi nu? Övervakning dygnet runt i ens eget hem hos de som avviker från samhällsnormen (En mamma, en pappa, minst medelinkomst och VVV).

STOPP! Jag vet att vissa av er tänker att "det där är ju Storbritannien! Synd för dem!"... ja... det var ju just det där... Storbritannien är stora när det kommer till integritetskränkning. Nästan världselit! Men övervakning sprider sig. Som jag inledde den här bloggposten med så ökar nivån och allvarligheten på övervakningen, även här i Sverige.

STOPP! Jag vet även att vissa av er tänker att "jag är inte en problemfamilj eller speciellt avvikande".... bra, även om du är en perfekt lagom person så drabbar detta även dig... ORDENTLIGT! I Storbritannien sitter redan nu 2000 familjer under denna övervakning (den har alltså pågått ett tag) och hur tror ni man har råd med detta? Det är klart att det skattefinansieras! Att övervaka ett hus kostar mellan £5 000 och £20 000. Engelsmännen vill dessutom utöka antalet övervakade familjer från 2000 till 20 000 och notan för detta planeras landa på £400 000 000, jajjamän. 400 miljoner pund eller nästan FEM MILJARDER (4 902 000 000) kronor. Detta på ett projekt som bevisligen misslyckats tidigare.

En inte helt irrelevant punkt är dessutom definitioner på vad som anses avvikande och normalt. Detta är helt upp till övervakarna själva att avgöra. För i de 2000 problemfamiljer som övervakas nu är det inte längre föräldrarna som uppfostrar barnen, utan den myndighet som övervakar som nu fått på sig ansvaret.

Intressant är dock är att bland de saker som man lägger vikt på vid övervakningen är att se till att barnen går och lägger sig i tid, gör sina läxor (och går till skolan i tid) samt äter ordentliga måltider... för det har ju myndigheter verkligen att göra med.

Jag tänker inte mala in på det områden för mycket nu, utan jag lämnar det öppet för diskussion till ett eventuellt senare blogginlägg.

Det som jag vill fokusera på nu är att familjer sätts under kameraövervakning dygnet runt i sina egna hem, med start hos avvikande familjer. Bevisligen tar upptrappningen av övervakning inte stopp någonstans.

Youtube - Världens bästa kundtjänst!

Detta är en helt underbar liten historia, och dessutom fullkomligt sann! Musikern Dave Carroll skulle flyga till Nebraska med flygbolaget United Airlines. Om jag inte minns helt fel så skulle han och hanns band ut och turnera och lastade således med ett gäng instrument på planet. När Dave satt sig till rätta hör han ett par passagerare bredvid honom säga att "de kastar gitarrer där utanför" vid vilket Dave och hans band ser ut genom flygplansfönstret och ser sina instrument, och förmodligen också annan packning, kastas mellan lastningspersonalen.

Daves gitarr gick, som väntat, sönder och när han kontaktade United Airlines och ville ha ersättning för gitarren hans kopplades han vidare i ett telefoniskt ärovarv runt kontor och avdelningar hos United innan det kröp fram att de inte tänkte ge honom någon ersättning alls.

Vad gör man då? Allmänna reklamationsnämnden? domstol? Fortsätta tjata på kundservice? Nej, Dave gjorde det han var bäst på: Skrev en låt, filmade en musikvideo och vips upp på YouTube! I skrivande stund har filmen 3,2 miljoner visningar och den har dessutom uppmärksammats i en handfull olika nyhetssändningar i nordamerika. Enligt CNN kontaktade United honom redan vid 50 000 visningar för att "ställa allt tillrätta" och bara fyra dagar efter att musikvideon publicerats berättar Dave att United erbjudit honom ersättning, som ha dock valde att inte godta, men han uppmanar United att skänka hans pengar till välgörenhet.

Sensmoralen? Det klassiska att gå och gråta hos media när någonting inte går sin väg börjar få konkurrens hos att helt enkelt gråta för sig själv en stund och sedan slänga upp en video på nätet! På bara några dagar har Internet dragit igång hans lilla musikvideo och gjort den så populär att United inte kan ignorera den. Hade man gjort det så skulle det inte alls förvåna mig om en enorm bojkott hade organiserats, eller helt enkelt något annat jäkelskap.

Min visst är det en underbar liten historia? =D

Månlandningen, fejk eller inte?

Det är idag 40 år sedan internationell TV sände ut bilderna på Neil Armstrong när han så glatt skuttade ner från månlandaren och satte de första skorna på månmark. Detta uppmärksammas på en mängd olika ställen, men det mest intressanta är nog ändå Aftonbladets Webb-TV där kommentarerna är helt ense om att månlandningen var fejk, den enda källa som anges är en gammal dokumentärfilm.

haha, expert my ass. Alla dessa "äkthets-grejer" har redan tagits upp för länge sedan och motbevisats. (Anmäl) pubisboy, 25 år

Expert??? är detta ett skämt? (Anmäl) dpstudio, 28 år

Experten är köpt! (Anmäl) Sanningenskallfram

Ljuset skall vara precis som på jorden antinge natt eller dag inte en blandning! (Anmäl) Sanningenskallfram

Youtube: Moon Landing A Fake or Fact part 5 (Anmäl) Sanningenskallfram

Så, eftersom jag är alldeles för snål för att gå med i Aftonbladet Plus bloggar jag istället, det är ju trots allt gratis! Först och främst, konspirationsteorier är spännande. Därför dras många till dem, som en levande bok och historia. Inte minst inges man lite utav en känsla om att man är "en utav få utvalda" som lyckats ta sig ut ur konspirationen och vet sanningen... sedan skall man inte heller missa att det finns en verklighet utanför. Jag har ingenting emot konspirationsteorier, jag tycker det är kul och sätter press på de som är "utsatta" att bevisa sin sida.

Det viktiga är dock att man inte skall avfärda någonting, har man rätt i sin sak skall man inte ha några problem i att bevisa detta, sedan att folk inte lyssnar är en annan sak. Ignorerar man ger det signaler att konspiratorerna har rätt. Det är det som jag tror varit problemet med månlandningen.

Dock! Månlandningen tror jag har skett. Varför? Konspirationsteoretikerna utgår helt ifrån att förutsättningarna på månen är densamma som på jorden. Att månytan reflekterar lika ljus mycket som vanlig mark på vår egen planet. Att det material som månytan är gjort av är samma, eller ett snarlikt som marken här på jorden. Framför allt i flaggviftandet märks ju detta av då man tycker att flaggan viftar "hej vilt" i vinden, vilket inte bör hända eftersom det inte finns någon atmosfär. Detta är helt sant, men det man missar är att det är just bristen på atmosfär som får flaggan att vifta så mycket som den gör. Viftar man en flagga på jorden så avtar själva viftningen ganska snabbt, detta på grund av luftmotståndet som bromsar det lätta tyg som flaggan är gjort utav. På månen finns inget luftmotstånd som man bromsa flaggan vilket gör att den svänger så mycket som möjligt. Detta är ett perfekt exempel där man inte tagit hänsyn till de förutsättningar som finns på månen.

Varför ställer jag mig så starkt till detta? Dels för att "experten" i Aftonbladets Webb-TV utelämnar så oerhört mycket i sina uttalanden, det är så mycket han kunnat säga men lät bli.

Mitt bästa tips på månkonspirationsbevisning är MythBusters lilla månspecial där man bevisligen på bästa vetenskapliga sätt testar en mängd olika konspirationer och ser ifall de är möjliga eller ej. Det är klart att MB är snäppet partiska, men har du bara kritikerglasögonen på dig när du kikar igenom avsnittet (vilket jag länkar till här nedanför) bör du inte har några problem att se att de experiment de genomför går att rekonstruera tämligen enkelt. Och det viktigaste, vetenskapliga experiment ljuger inte. MB beskriver i detalj hur de testar (så att du kan, om du har kunskaperna och rätt material, kan testa själv) och framför allt varför det fungerar.

Mitt tips, se på klippen och reflektera. Jag är alltid tillgänglig för diskussion. Kommentera fritt!

Del 1: http://www.youtube.com/watch?v=mefEKqzq8cg
Del 2: http://www.youtube.com/watch?v=RfKItI-cHPM
Del 3: http://www.youtube.com/watch?v=NOv_zvM-oJQ
Del 4: http://www.youtube.com/watch?v=oCNV1hiKpLI
Del 5: http://www.youtube.com/watch?v=0dTATMEJSuQ

Guldkommentar på YouTube!

Satt och slösurfade tidigare idag och råkade av en händelse hamna på Bahnhofs hemsida där jag vidare gick till ett gäng filmer om Pionen som ledde mig till ett klipp som upphovsrätt från SVT, som ledde mig till ett klipp från Magnus Betnérs standup på femman om yttrandefrihet, som ledde mig till ett engelskt klipp om intelligent design vs. evolutionsteorin.

Vid mitt sista stopp läste jag någonting som fick mig att ramla av stolen av skratt! Klippet i fråga var en kort intervju mellan en som trodde på Gud och en som höll med evolutionsteorin. Bland kommentarerna var det mest arga personer som undrade varför "Magnus Betnér" med i titel, men vissa vände sin filosofiska sida till och undrade lite om meningen med livet och vad som händer efter döden.

Och så fanns det ju en klass för sig... en stor salut till minipick som inte ansåg sig speciellt religiös, men ändå hoppades på något... kanske inte något stort, men i alla fall något. Här är hans kommentar:

Klicka på bilden för att förstora den

Detta är verkligen guld som inte bara vaskas fram ur vatten! Ge killen nobelpriset i filosofi, om inte det finns så bör det instiftas just för honom!

Tillökning i domänfamiljen!

Häromdagarna inhandlade jag ett nytt domännamn, förmodligen bland de sista jag köper nu i år då jag lider av akut pengabrist. Vilket är det undrar ni? Jo, för er som inte håller er uppdaterade på vissa av mina andra sajter kan jag berätta att det domännamn som jag nyss inhandlat tyvärr inte är något spexigt och lustigt sådant, utan detta är en gravallvarligt tillökning.

Domänen massmail.se har nu blivit medlem till familjen och tillsammans med de oönskade grannarna bildar de nu allihopa en skara på totalt 12 domännamn! På kartan hamnar massmail.se till vänster om formmail.se då dessa två är som syskon!

För er som vill se hela kartan kan ni kika här nedanför, jag har försökt fixa allting så korrekt som möjligt, men jag kommer förmodligen flytta om den senare i år <.<

Men som sagt, nytt domännamn till nya tjänster! Hurra för MASSMAIL! =D

Jag har moddat min megafon lite!

Klicka på den enorma bilden för att läsa inlägget på den "riktiga" bloggen! Där går det för övrigt att förstora bilderna!

IPRED sänkte uppenbarligen inte trafiken

Nämen prosit! Vad var det många av oss sa när man röstade igenom IPRED-lagen, vissa trodde att skillnad stod framför dörren och andra, liksom jag, trodde inte att någon större skillnad skulle äga rum. Som vi alla minns så skrevs det i varenda tidning som fanns att få tag på att internettrafiken sänktes med 50% eller någonting i den stilen, detta dagarna efter att lagen införts. Nu, drygt två månader efter 1 april dyker denna lilla artikel upp i DN där man pratar internetutveckling. Mobilt bredband fokuserar det på, men samtidigt kommer även följande citat:

- Vi såg en kraftig dipp natten då Ipred-lagen trädde i kraft, säger Henrik Bergqvist. Men nu är trafiken tillbaka på samma nivå som den var i september förra året.

Man kan säga vad man vill, men just nu verkar det bara som att trafiken verkar gå mot ett enda håll, nämligen samma håll som det gjort sedan Internet slog igenom.

Nämligen uppåt.

Uberman: Dag 2 - Där tog det stopp

Andra dagen avklarad och jag kan nu konstatera att värre har det blivit och jag har under dagen haft den mindre förnäma känslan av att sakta blivit överkörd av en gaffeltruck. Riktig plåga alltså! Satt och längtade till DH under början av natten, har haft igång en livestream från eventet hela natten och chattat på IRC många, många timmar! Sovstunden 02:00 var sömnlös även denna, jag har kommit fram till att försover man sig under "omställningsperioden" så kommer man hamna så pass ur rytm att man i princip måste börja om från start igen.

Efter första nattvilan blir det åter till datorn, de spelar twister på scenen vilket inte är fullt så underhållande när man kollar genom en väldigt lågupplöst webcam, på IRC pratas det fortfarande mycket om allting, dock så verkar många somna in i sin vardagliga nattsömn istället för att socialisera sig med mig så jag ploppar in filmen Hot Rod som jag planerat att se en längre stund. Förbannat bra film för övrigt! Då det inte rullade något filmljud ur högtalarna har ett The Lonely Island-medley rullat på repeat, något som också kan beskriva stora delar av min morgon idag.

Efter att varit farligt nära försoning klockan 06:00 blev det filmdags igen, dockfilmen Team America: World Police visades på skärmen och när jag sedan insåg att jag knappt kunde sitta vaken i min stol så traskade jag ut och tog en promenad ett tag lagom till 10:00-vilan.

Under min promenad hade dock familjen här hemma fått nog av mitt experiment och krävde att jag slutade upp med det. Missuppfattningar yr från alla håll och tja... jag skall i ärlighetens namn nog säga att mitt experiment på polyfasisk sömn får läggas på hyllan ett tag tills jag får ett bättre tillfälle att öva upp det.

Med det sagt avbryter jag mitt sovschema helt och hållet och återgår till den klassiska monofasiska sömn, eller ja... nästan. Monofasisk blir den, men jag skall försöka träna mig själv till att ändra en liten enkel detalj, mer info om detta om några dagar! :)

För er som är nytillkomna, livsstilsbloggen fortsätter även om ämnet polyfasisk sömn skjuts upp, så försvinn inte =D

Uberman: Dag 1

Wow... första dagen var en kombination av helvete och en "det här var ju inte så svårt ändå"-känsla. Jag kan ju lätt säga att dåsig, det blir man riktigt mycket och risken att jag skulle försova mig fans, även om den visade sig vara lite mindre än jag först trodde. Visst, det kan vara så enkelt att jag helt enkelt inte blivit slagen av den sömn-vägg som komma skall, jag har ju trots allt bara varit vaken lite ungefär 36 timmar (jag räknar från och med klockan 10:00 igår då jag gick upp) och jag förväntar mig att det blir hårdare senare.

Jag har varit så fiffig att jag faktiskt antecknat ner i ett litet dokument hur varje sovpass har gått till, och av de sex jag hade idag blev resultaten följande. De två första passen låg jag sömnlös i sängen, det tredje tror jag att jag sov då passet verkade vara över på ett kick. Fjärde passet är jag gravt besviken över då min självdisciplin svek mig och jag försov mig en längre stund, vilket jag tror resulterat till min klarvakenhet på det femte passet och även min sömnlöshet det sjätte och sista passet.

Jag har kommit fram till att det som hittills har varit det största problemet är inte direkt att aktivt försöka hålla kroppen vid liv. Utan snarare att hitta på någonting relativt aktivt att lägga sin tid på för att inte bli uttråkad, det är ju inte helt sällan jag finner mig själv sitta och glo in i en klocka i väntan på nästa sovstund.

Visst, att vara igång en hel natt är kanske inte världens svåraste uppdrag, även om jag tycker att jag har stora problem med gentemot när jag var i lan-åldern. Det är därför två nätter i rad nu blir det intressanta! Visst, skall jag vara ärlig så tjuvstartade jag (som jag skrivit tidigare) igår redan och sov taskigt med timmar innan jag ens började föra loggar över det här lilla experimentet.

Mina bästa tips så här långt för att hålla ögonlocken öppna är att dricka förbannat mycket juice och äta frukt! Inte nog med att det är nyttigt, på något sätt verkar det pigga upp en för ett tag. Jag är inte helt haj på kostvanor och sånt, men jag gissar på att C-vitamin har ett finger med i spelet.

En till negativ effekt av det hela har blivit att man mer eller mindre är fången i sitt eget schema. Jag måste finna någonstans att sova var fjärde timme, och bor man en bit ifrån stan så blir det lite som ett koppel på en. Jag kan exempelvis inte följa med någon om denne skall åka in till Göteborg (det tar ~40 minuter en väg) och göra något såvida denne inte planerat in det exakt när jag vaknar efter en sovstund och vi är tillbaka (eller jag har hittat någonstans att sova) innan nästa sovstund), är man dessutom inne i stan så finns det inte så mycket ställen där man kan sova ordentligt, såvida man inte har en lägenhet i området, vilket jag saknar.

Det positiva å andra sidan med detta stränga 4-timmarsschema är att jag har hamnat lite i ett pass-tänk. Jag kan tänka ut en aktivitet jag kan syssla med per pass och man har en lite bättre struktur på sin vardag än innan, åtminstone har jag det. Skall man utnyttja detta har jag märkt att man borde planera sina pass en bit i förväg så man inte står där som en halvdöd zombie och undrar vad man skall göra.

Men! Det har bara gått en dag och det är minst 29 dagar kvar på experimentet! Nu är det bara att hoppas att jag inte råkar ha ihjäl mig själv i processen!

Uberman: Dag 0 - Lite inledande

För er som läst på min blogg de senaste två dagarna känner kanske till det lilla experiment jag kommer utsätta mig själv för nästkommande veckor, nämligen Ubermans sovschema! En konvertering till polyfasisk sömn helt enkelt! Känner du inte alls till vad jag snackar om så läs på i mitt tidigare inlägg!

Just nu sitter jag inne på mitt första dygn och har hittills haft en sömnlös vilostund och hoppas nu på 20 minuters sömn under nästa period. Dygnet är inte riktigt till ända ännu (klockan är ju i princip bara sex på morgonen) så jag skulle inte direkt kalla detta för första loggen, utan jag skriver detta inlägg bara för att klargöra lite saker innan!

Jag har bestämt vilka tider jag skall sova! Sex gånger ála ~20 minuter placerade med ett jämt mellanrum på fyra timmar på dygnet. Efter noga planerande (redan i förrgår, om jag inte minns helt fel) valde jag att lägga mina sovpass klockan 02:00, 06:00, 10:00, 14:00, 18:00 och 22:00. Jag har faktiskt tjuvstartat lite och började redan igår med att försöka vänja mig själv vid dessa hållpunkter, dock kan jag avslöja att från det att jag gick upp klockan 11:00 igår och försökt sova på de punkter jag satt ut däremellan så har jag inte direkt fått någon vila alls, jag har legat vaken helt enkelt. Nu börjar jag dock bli lite dåsig och hoppas på att somna, men jag är lite orolig inför ett annat problem, nämligen att vakna.

Jag har snart inte sovit på 18 timmar, och jag börjar bli lite grötig. Det jag är lite rädd för är att jag somnar vid sex och sedan inte vaknar av den timer jag satt att ringa tjugo minuter senare. Mitt väckningsartilleri består av mobiltelefon och normal väckarklocka. Ni som dessutom känner mig privat vet förmodligen också att jag har värdelös självdisciplin på morgonen (vilket jag kanske kan jobba med i något framtida projekt... hmm...) och risken finns att jag är dum nog och ninjar alla klockor redan innan jag kommer till medvetande. Vi får hålla tummarna på att detta inte händer. Skulle jag försova mig får jag helt enkelt hitta andra och mer extrema metoder för att vakna och försöka igen. Önska mig lycka till på den fronten!

Det värsta dessutom. Det sägs att helvetet inte börjar förrän vid dag 3 och jag sitter redan och oroar mig inför mitt första dygn.

Lycka till önskar jag mitt framtida jag!

Polyfasisk sömn

Sömn är något som många ser som ett nödvändigt ont. Vissa gillar att sova, andra tycker att det är slöseri med tid. Oberoende vilken av dessa två kategorier man platsar i så kan jag gissa att 99% av oss allihopa är rörande överrens om att man helt enkelt är tvungen till att sova, det är inte så mycket man kan göra åt det.

I slutet av 90-talet började folk runtom i världen på allvar testa polyfasisk sömn, alltså flerfasig sömn, för att kunna få så mycket vaken tid som möjligt. Idén med polyfasisk sömn är att istället för att sova 8 timmar i ett enda långt svep så delar man upp sömnen och sprider ut den till kortare sovstunder under 24-timmarsdygnet.

Rätta mig gärna om jag har fel, men vanligtvis är en sömncykel 90 minuter som pågår under de åtta timmar man sover. De första 60 minuterna är djupsömn och fyller inte någon större funktion utan den sömn man vill åt via den polyfasiska metoden är de 30 minuter REM-sömn som infinner sig i slutet av 90-minutersperioden då det är dessa som genererar den vilan som behövs. Genom att dela upp sin sömn i mindre delar och sprida ut den över dygnet i kortare stunder skall man alltså på så sätt minska tiden djupsömn och istället gå direkt till REM och på så sätt bli pigg snabbare! Dessutom är det under REM som man drömmer vilket betyder att om man skulle bemästra den polyfasiska sömnen så blir man helt enkelt bättre på att drömma drömmar och minnas dem.

Det som då hände i slutet av 90-talet var att man började använda polyfasiska metoder för att kunna vinna mer vaken tid, och för detta har det utvecklats en mängd olika metoder, och den som jag tycker verkar mest lovande är Uberman. Ubermansovschemat säger att man bör sova en 20-30-minutersperiod var fjärde timma, oberoende vilken tid på dygnet det är. Man är alltså vaken tre och en halv timme, sover 30 minuter, är vaken tre och en halv timme, sover 30 minuter, och så vidare.

Av det jag läst till mig av folk som gett sig in att testa det här så resulterar detta till att man tränar kroppen till att somna snabbt, på några minuter, man drömmer i princip med en gång och får starkare och mer intensiva drömmar. När man vaknar så känner man sig dessutom pigg och kry som innan. och sover man 20-minuter per pass så har man kapat sin totala dygnsvila från 8-9 timmar till 2 timmar. Med det sagt är det dock inte bara bra och frid och fröjd. Varje positiva sida har även sitt pris. Jag har inte hittat några dokumenterade bieffekter på att sova polyfasiskt, men jag skulle kunna tro att eftersom man är vaken en längre tid arbetar kroppen mer och slits snabbare. De som testat har även konstaterat att eftersom man är vaken längre förbränner man även mer energi och många påstår även att det äter mer än när man ägnade sig åt monofasisk sömn (alltså att sova 8 timmar i sträck).

Som ett litet sidospår skulle jag kunna nämna att polyfasisk sömn använd av bland annat militärer i fält och annan beredskapspersonal, dock sällan under lika ordnade former som exempelvis Uberman, men ändå. Vill ni veta mer om Polyfasisk sömn, Uberman eller någonting annat relaterat så kan ni dels utgå från den här Wikipediaartikeln eller helt enkelt googla lite!

Allt det där var den lilla introduktion till polyfasisk sömn jag snickrat ihop. Oberoende om det är skadligt eller ej har jag bestämt mig för att åtminstone med alla medel möjliga testa på polyfasisk sömn med hjälp av Uberman. Varför? Dels för att känna känslan att inte sova en hel natt under en längre tid, och samtidigt vara med om någonting som av många anses helt otroligt, nämligen att bara sova 14 timmar på en vecka. Dessutom är jag i skrivande stund arbetslös och har ingenting annat att göra.

Personligen blev jag väldigt förvånad när jag först läste om polyfasisk sömn och personer som provat på det, precis som jag inledde den här texten har jag alltid uppfattat sömn som någonting vi alla gör och måste göra, ingen förhandlingsposition. Att nu bryta denna sömnvana till någonting helt annat känns nästan som att leva sitt liv "outside the box" och gör någonting övermänskligt. Jag har aldrig riktigt tänkt på möjligheten att träna om sina sömncyklar, och om detta nu är möjligt så bör det väl inte heller vara helt omöjligt att träna andra saker av sin kropps funktioner.

För er som är intresserade kommer jag från och med idag adaptera Uberman och hålla sömnvanan i minst 30 dagar (varför just 30 dagar kommer ni förstå senare ^^), sedan får jag se vad jag gör. Jag kommer posta fina sömnloggar varje dag (hoppas jag) här på bloggen för att se hur det blir. Jag har redan läst att det är förbannat svårt att "konvertera" till polyfasisk sömn men vi får se hur det går. Med världens sämsta självdisciplin ska jag nog kanske kunna åstadkomma någonting ganska intressant.

Nu även livsstilsblogg!

Först och främst vill jag ursäkta mig, för er som känner mig så kommer ni märka att det som jag nu ger mig in på inte alls passar in i karaktär så att säga. Istället för de ganska vanliga lätta och för vissa även smått humoristiska texter jag skriver tänker jag ägna en tid framöver till ett utav mina kanske mindre intressen. Nämligen människor!

Människor, kroppen, ens beteende, livet och även hur alltsammans fungerar är förbannat intressant för mig, inte minst vad man kan göra utav det. Faktum är att jag tror att alldeles för många underskattar sin egen förmåga att göra saker och ting. Jag tror att många inte ens är medvetna om att det är fullt möjligt att göra någonting så trivialt som att inleda en konversation med en vilt främmande människa på stan. Detta kan i och för sig vara min helt objektiva uppfattning, och det kan mycket väl vara så att var och varannan människa jag möter dagligen pratar med massvis av främlingar. Men även då ser jag ett behov av texter som dessa då uppenbarligen det inte är så uppmärksammat att jag känner till det!

Varför just en livsstilsblogg? Därför att det finns så mycket man kan göra under ens livstid som man aldrig ens testar på. Visst, jag skall inte sitta här och låtsas vara någon jag-vet-allt-och-är-mäktigast-i-världen-person, jag har förmodligen inte mer kunskap än någon annan på livsstilsområdet. Om sanningen skall fram så är jag nog faktiskt en ganska tråkig människa och anledningen till att jag ens börjar skriva om det här är nog för att jag själv skall ha det mer intressant. Visst, jag har redan gett ett litet smakprov av min livsfilosofi... wow, det känns lite ovant att använda ord som livsfilosofi... det känns inte mig på något sätt. Jo, som sagt. Jag har nog redan gett smakprov av min livsfilosofi i tidigare texter jag skrivit och saker jag gjort. Vissa av de som känner mig vet om att jag gärna hittar på olika projekt och testar nya saker, några ynka få känner dessutom till att jag gärna hittar på saker för att roa både mig själv och alla andra per automatik, något som jag kommer gå in på mer senare, och inte minst finns det kanske en eller två personer totalt som känner till att jag allt som oftast försökt framkalla smilgropar hos andra människor på min egen bekostnad.

Det där kanske inte direkt beskrev min livsfolosofi men jag tycker ändå att det hintade lite vart jag är på väg. För er som föredrar klarspråk framför kryptik kan jag glädja er med att jag kommer gå in mer på det ämnet senare!

Så som sagt, mer inlägg kring människor, liv och annat. Förvänta er dock inte så mycket filosofi dock utan snarare konkreta texter om vad man kan göra, hur man gör saker och varför. Jag är inte så mycket av en filosofisk textskrivare så hur mycket någon än skulle vilja att jag i ren filosofisk andra reflekterade över livets gåtor, tankar och bekymmer så föredrar jag att helt enkelt kunna bidra med någonting vettigt som även ni skulle kunna ha nytta av. Skulle en framtida jag kika över allt det jag kommer skriva så skulle denne helt klart säga att stor vikt kommer läggas vid ämnet tid och vad man kan göra med den. För vissa av er, som kanske någon gång besökt min primära hemsida, kan ni kanske ha sett en gammal text där jag försökt ge ett perspektiv på ens egen tid. Frukta dock inte... något liknande kommer nog dyka upp här med =D

Med detta sagt! Från och med idag dubbar jag en sektion på min blogg till livsstilsbloggen! Jag kommer rivstarta ganska snart med ett ämne som jag fascinerats av sedan minst fyra år tillbaka.

Nämligen sömn.

Jag har lekt i Photoshop igen!

Jag tog som bekant studenten i fredags och redan någon månad innan kom jag att tänka på världens dummaste ordvits, nu har den blivit en kort seriestrip! I brist på annat satte jag mig ner och tecknade detta skräp till mästerverk!

Om ni är sugna på att se första strippen i detta gripande drama kan ni kika in här!

Internet har talat för Antipiratbyrån!

Eftersom Piratpartiet så bekant stal showen igår så kände jag bara att jag var tvungen att kika in på Antipiratbyråns hemsida för att se ifall de hade skrivit någonting om valet. Innan jag dock fick en chans att se efter bland nyheterna ploppar en trevlig skylt upp över skärmen och varnar mig:

"Varning! Den här webbplatsen har dåligt rykte!"

Tillsammans med information om vad folk då ansett om hemsidan. Den här skylten är en del av WOTs firefoxplugin som helt enkelt används för att visa en webbplats tillförlitlighet i kategorierna pålitlighet, transaktionssäkerhet, sekretess och barnsäkerhet - Antipiratbyrån har bottenbetyg i samtliga! Se själva på bilden nedan!

Klicka på bilden för att förstora!

Det intressanta i detta är att WOT är helt användarbaserat. Vilket betyder att alla betyg sätts av användare som använder WOT! Dessutom tar WOT in i beräkningarna hur ofta sidan används i sociala medier och lite varstans på nätet för att räkna ut om det är skojarsajter eller seriösa ting som de används till.

I vilket fall som helst tycker jag ändå att det är ganska lustigt, ni kan se sidans betygssida här, lägg gärna märke till den suddade bilden över sajten =D