Petter ljuger sig ur en knipa

I fredags bjöd jag in Petter Mårtensson till min lägenhet. Det var meningen att vi skulle göra upp i spelet Combat till Atari 2600. Så dök han upp på utsatt tid. Men det blev inte som jag trott.

"Jag har inte Combat med mig", var det första han sa när han steg in genom min dörr. Att vi kommit överens om att viga en hel kväll till att kämpa mot varandra i den ädla sporten Stridsvagn verkade helt ha glömt. Det var som om kvällens fokus för honom var lätt utbytbart, som om vi lika gärna kunde spela fia med knuff. Sen började svamlet.

"Jo det är såhär, alltså Love. Att jo, spelet som vi skulle spela. Det är nedpackat, eller ja inte nedpackat, men det är borta. Eller inte borta snarare hemma, men inte hemma hos mig, utan hemma hos min pappa. Där ligger det... i... en... källare, i hans källare. Där är det, i källaren. Men på ett svårt ställe att hitta i källaren. Så vi hittade inte, fast vi har letat alltså, massor."

Döm själva kära läsare. Så slipper jag göra det.

Att jag fullständigt sänkte honom i Mario fotboll resten av kvällen var en klen tröst. Petter har en stor mun. Men han levererar sällan.