Returning to intro screen

I helgen var jag hemma hos en vän på spelkväll. Och upplägget var redan färdigt: god middag, spelkväll och sen ett blogginlägg om världens absolut bästa multiplayerspel. Nu blir det inte så, det blir ingen kärlek, bara hat. För det finns en fruktansvärt stor miss i Zelda: Four Swords Adventure och efter helgens katastrof kan jag inte längre ignorera den.

Jag har aldrig haft så roligt med vänner framför en tv-apparat som jag har haft med mina tre Zeldaspelande kompanjoner. Det blir alltid hetsigt, dålig stämning, pajkastning, skrikande och alla-mot-en-mobbing. Det är grymt kul.

För er som inte spelat gamecubeversionen kan jag berätta att det krävs en del grejer för att sätta igång. I alla fall om man vill spela fyra spelare. Och det vill man. Ett gamecube och en skiva med Four Swords på krävs, naturligtvis. Men dessutom behöver man inte mindre än fyra Gameboy Advance och fyra sladdar som går mellan spelpojkarna och spelkuben. En rätt stor investering alltså. Men värt det, helt klart. Om det inte vore för den idiotiska missen....

För det händer att ett gameboy får slut på batterier. Och det händer att en sladd i stridens hetta halkar ut. Det kan också hända att något glappar eller att någon går framför tv:n och drar ut sladdarna med benen. Det är många saker som kan hända. Alla med samma konsekvenser:

"Please reconnect controller!" Nej, men det hade ju varit bra.

"Controller disconnected, returning to intro screen!" Ja, precis så.

Varenda gång en sladd halkar ur, så kastas man ur banan man spelar och blir tvungen att spela om från början. Det är så sanslöst korkat att man blir alldeles matt. Fullständigt idiotiskt.
Så när jag satte mig ned med tre av mina äldsta (och mest tävlingsinriktade) vänner i lördags för att njuta av världens bästa flerspelarspel gick det så klart åt helvete.

Just som röda Link (undertecknad) samlat på sig flest hjärtan och flest poäng åkte en av kontrollerna ut. Efter en sur och arg paus satte vi oss ned för att spela om banan. Det var nog sladden som var kass, tänkte vi, och bytte den.

Vi hade trots allt bara spelat en halvtimme på banan, och nu när vi kunde den skulle det nog gå att ta oss igenom den förlorade speltiden snabbt. Det gjorde vi, och Röde Link briljerade ännu en gång.

Vid slutbossen stod vi samlade. Den blåa Link, känd för sitt övermod och för sin förmåga att hugga kamrater i ryggen så fort tillfälle ges, kastade ur sig ett "han är nog lätt!". Det var det sista som sades. En Gameboy åkte ur igen.

Controller disconnected, returning to intro screen.

Zeldakvällen slutade flera timmar för tidigt. I passivt vredesmod gick alla parter hem till sitt. Efter nästa spelkväll med Four Swords kanske jag gör en hyllningsblogg över världens bästa flerspelarspel. Men bara om alla sladdar håller sig på plats.