Kärleken till plast

Igår hände två saker, som föranleder detta blogginlägg. Det första var att jag rensade och städade min spelhylla. Jag plockade undan lite gammalt skräp som jag vet att jag aldrig kommer att spela mer, jag frontade de snyggaste spelen och jag ställde allt på vackra raka rader. Sen kände jag mig allmänt nöjd med mig själv.

Det andra som hände var att jag tog varenda musik-CD och LP jag har, lade i stora flyttkartonger och bar upp på vinden. Under mellanstadiet till gymnasiet gick nästan alla mina pengar åt att köpa CD-skivor. Jag var en passionerad musikälskare och köpte massor. När jag var hemma hos någon för första gången gick jag igenom deras samling och dömde dem utifrån deras smak och antal hyllmeter.

Idag är det annorlunda. Av två anledningar. Den första är att jag tycker det är fult, rent inredningsmässigt med rader av CD-ryggar i en bokhylla. Rent estetiskt är det katastrof. Det andra är naturligtvis att det är jobbigt med CD-skivor. Jag köper hellre MP3.

Inga CD-skivor i lägenheten alltså, men en hel hylla fullpackad med spel. Är spelryggar en vacker inredningsdetalj i hemmet då? Knappast. Ett bra samtalsämne när man får besök av någon som aldrig varit här innan, men inte vackert direkt. Och jag gillar min plast, mina spelryggar.

Så kommer den nya generationens hårdvara och allt ställs på ända. Nedladdningsbara retrospel åt alla. Jag köper Punch Out, fastän jag har det i original. Det är ju smidigare än att koppla in mitt NES. Precis som jag gör när jag är sugen på en viss låt och inte orkar leta upp skivan. Köper den. Igen. För att det är smidigt.

Kommer det i framtiden att finnas en gigantisk databas där man kan hitta alla spel för nedladdning? Ja kanske, även om det säkert dröjer väldigt länge. Kommer jag då att orka leta efter mitt Xbox 360, koppla in den surrande besten och damma av spelet jag är sugen på. Nej, jag kommer troligen att ladda ned Halo 3 för en billig peng.

Och i den stunden kommer jag att inse att min kärlek till plast är ännu lite avmattad. Och med en tår i ögat kommer jag troligen att bära upp hela min spelsamling på vinden.

Min kamera är på semester, så det blir ingen bild på min spelsamling. Håll till godo med en gammal bild på lite filmryggar och en filmkritiker som uppenbarligen inte gillar Lost Boys.