Ett diaboliskt pandemonium

Det finns alltid spel som hänger över en som dåliga samveten. Spel som man vet att man kommer att gilla men inte orkar ta tag i. De finns redan i hyllan, de är betalda - men orörda. Oftast på grund av tidsbrist. Eller för att det finns tillgängliga mer lättsamma spelalternativ. Ett av mina dåliga samveten är Call of Cthulhu: Dark Corners of the Earth.

Jag hade två söndagsslöa vänner över igår och det var nästan helt omöjligt att bestämma vilket spel vi skulle köra. Den ena hade den dåliga smaken att inte uppskatta Mario fotboll. Ingen ville spela Bomberman eller Odin Sphere. Vi övervägde våra val. Så plötsligt drog jag fram Call of Cthulhu. Det började ändå mörkna ute.

Call of Cthulhu: Dark Corners of the Earth är ett spel baserat på rasisten och skräckförfattaren H.P Lovecrafts böcker. Det är mycket onämnbara fasor, kulter som dyrkar varelser som levde innan människan och liknande. Lovecrafts kontroversiella människosyn märks som tur är inte av i spelet.

Hursomhelst. Splet börjar bra. Inte snyggt direkt, det har ju några år på nacken. Men det går snabbt för oss att komma i stämning. Det går några timmar och vi blir rätt uppslukade. Det är en långsam spelupplevelse, men det var precis vad vi ville ha. Så plötslig förvandlas spelet till ett actionspel. Bara sådär. Tidigare har det mest varit utforskande av hus och läsande av dagböcker. Så plötsligt: action och stress.

Omställningen gick inte att göra. Från söndagstillbakalutad i soffan med ena handen i snacksskålen (pestodipp - don't believe the hype) till svettig och koncentrerad. Frustration, helt klart. Och bättre blev det inte av att det var riktigt svårt, jobbig trial and error hela vägen.

Usch. Antingen får de skruva ned svårighetsgraden eller så får de se till att ge mig ett vapen. De här byborna är mordiska. Tur att de har skrattkrampsframkallande röster att väga upp sin burdusa framtoning med.

Snart är det Mario Galaxy-premiär. Då slipper jag fylla mina slöa söndagar med gammal skåpmat. Men en chans till ska nog Call of Cthulhu: Dark Corners of the Earth få.

"That is not dead which can eternal lie,
And with strange aeons even death may die."

Jomän.