Joystick, dagen efter

Det blev en trevlig kväll igår. Suikoden, Final Fantasy 8 samt Killzone är de stycken jag personligen gillade bäst. Fullsatt i salongen och en rejäl orkester med uppbackande kör framförde musiken. Nu är inte jag tillräckligt bevandrad i symfoniorkestermusik för att egentligen ge några djupare analyser av dessas skicklighet, men det lät jäkligt bra i mina oskolade öron. Och när jag tjuvlyssnade på snacket från den del av publiken som även verkade frekventera konserter utan speltema verkade det som om de också var väldigt nöjda.

Den största chocken infann sig redan i första stycket. Det visar sig att spelet Mad Maestro till Playstation 2 inte kan ge en helhetsbild av hur det egentligen går till i en modern orkester. Dirigenten Charles Hazlewood hade nämligen inte som förväntat en taktpinne att vifta med. Har taktpinne gått ur tiden? Det verkar så.

Det andra som förvånade mig var avsaknaden av visuella projektioner av spel under konserten. Jag tog för givet att allting skulle följa den mall jag tydligen redan vant mig vid att livespelmusik ska följa (utan att någonsin tidigare närvarat på en liknande tillställning). Anledningen till beslutet att skippa det visuella var att man inte ville ta fokus från musiken och musikerna. Jag har full förståelse för beslutet. Klart att människorna som framför musiken ska få vara i blickfånget. Den som försökt kränga mat och samtidigt försökt vara social på en billig krog med tv i bakgrunden vet vad jag menar. Ohh, rörliga bilder - enter ZOMBIEMODE.

Samtidigt känner jag att jag gärna hade haft lite grafik i bakgrunden, speciellt i de två medleyn som framfördes. Det hade varit kul att kunna urskilja vilken musik som hörde till vilket spel i just dessa. Svår balansgång det där.

En spelkonsert blir en blandning mellan igenkännandets glädje och njutningen av att få lyssna på duktiga musiker. En naturlig effekt av att ta in spelmusik i konserthallen blir troligen att några spelfanatiker vill återvända även när inte just spelmusik står i fokus. Det blir lite uppfostrande på något sätt. Som en nallekonsert för vuxna.

Presentatören Orvar och dirigenten Charles går loss på Guitar Hero under minglet efter konserten.