Fyra nyanser av blått

Ibland kommer det spel i min brevlåda som jag blir tacksam över att få recensera. Spel som får mig att känna mig lyckligt lottad över att ha spelskriveriet som hobby. Ibland är det tvärtom. Ibland dimper det ned riktiga skitspel. Spel som jag verkligen inte vill ta tag i. Vid sådana tillfällen ser jag alltid framför mig hur mängder av långtråkiga timmar läggs ned för att få ihop tillräckligt med info för att kunna skriva en dräpande text.

Endless Ocean landade i lådan igår. En dyksimulator till Wii. Mina förväntningar var fruktansvärt låga. Döm om min förvåning när jag nu efter en dryg timmes spelande faktiskt har ganska kul. Det är roligt att simma runt och klappa fiskar. Jag gillar det.

Det är rofyllt under ytan. Jag har inte ens behövt börja oroa mig för syrebrist. Inte en haj i sikte heller. Men jag antar att det bara är en tidsfråga innan de dyker upp och förstör. Nåväl. En egen båt och ett tropiskt paradis är precis vad jag behöver såhär i mörkret.

Alltså, vi snackar inte årets spel 2007 här. Men sightseeing under ytan med en Wii-mote är njutbart. Aj lajk. Recension kommer så småningom. Nu ska jag försöka snoka upp den där lekfulla delfinen och se om jag får mata honom/henne.

Förvånande kul, det här med fisk