Odin Sphere och illamående

Maginfluensan har attackerat. Jag ska bespara er detaljer och nöja mig med att säga att det är rätt illa. Men mellan kaskadspyorna (ok, förlåt. Inget mer sådant nu) så har jag har jag hunnit med ett gammalt dåligt samvete. Ett spel som legat och mognat på min hylla. Det har riskerat att glömmas bort, men nu har det fått snurra lite i min Playstation 2. Odin Sphere. Två-de-de-lux.

Jepp, det är ännu ett fall av spelköpsberoendet. Jag köper spel för att inte "missa" något, sen har jag inte tid att spela dem. Som tur är faller jag oftast inte längre för episka rollspel, utan kortare spelupplevelser. Så de flesta dåliga samveten går att bota genom ett par långa sittningar.

Odin Sphere köpte jag efter att ha hört massor av positivt om det och sett några vackra bilder från spelet. Nu har jag spelat någon timme och här kommer en kort sammanfattning i två punkter.

Odin Sphere är snyggt
Spelet består av tecknad 2D-grafik. Alla karaktärer är väldesignade och miljöerna är riktigt vackra. Det är imponerande. Gulligt. Aj lajk. Samtidigt är det lite "Playstation 2 suddigt" på en stor TV. Odin Sphere är ett spel som jag gärna skulle vilja se högupplöst.

Odin Sphere är svårt
I mitt tillstånd kanske inte reflexerna är i bästa skick, men ändå - Odin Sphere är svårt som tusan. Efter att ha upptäckt att det går att ändra svårighetsgrad mitt i spelet blev det lättare. Men fortfarande svårt, även på easy.

Odin Sphere är ett av de snyggaste spelen till Playstation 2. Lite old school action blandat med rollspelslevlande (tänk Guardian Heroes). Jag rekommenderar varmhjärtat import för er som har möjlighet. Till Europa ser det nämligen inte ut att nå.

Ett actionrollspel som inte smeker dig medhårs. Förutom grafiskt.

Mysigt, gulligt och snyggt. De e nice.