Svenska
Blog
Felet med fantasyfilm

Felet med fantasyfilm

Skrivet av Love den 9 december 2007 kl 21:33

Jag var på bio ikväll. Och istället för att luta mig tillbaka och njuta av filmens magi och mysigheten i att sitta och kura i en biosalong - satt jag och surade. Ett tråkigt karaktärsdrag måhända, men nu är det sådan jag är.

"Den Gyllene Kompassen" är den första delen i en bokserie som jag VERKLIGEN gillar. Det är de enda fantasyböcker som jag haft behållning av i vuxen ålder. Det är ungdomsböcker, men de tar upp intressanta ämnen kring bland annat religion.

Guldkompassen är en ny fantasyfilm som är baserad på "Den Gyllene Kompassen". Den är ganska dålig. Eller, i mina ögon är den ganska dålig. Men det hade den inte behövt vara. Det är bara det att den faller i varenda fälla som de som gör fantasyfilmer gillar att falla i. Och tittar även på dig Peter Jackson. Med arga anklagande ögon.

Först gör man en värld. En vacker intressant värld. Som man blir sugen på att uppleva. Sen börjar man stapla klyschorna på varandra. Det tar inte lång tid innan det står en upp i halsen. Hela tiden är det tydligen viktigt att måla med riktigt breda penseldrag. Sådär tokbreda så att inga nyanser syns och alla i publiken får EXAKT samma upplevelse. Lägg absolut inte in något som helst utrymme för tolkning.

I filmen går det att räkna ut exakt vem som är ond och vem som är god så fort man ser dem. Så ska det väl inte behöva vara? Så var det inte i boken.

Sen är det viktigt att det är STORA känslor och STORA händelser. Kanske att början kan vara lite lågmäld så man får grepp om karaktärerna och världen, men sen gäller det att slå på stora trumman. Och aldrig sluta banka hårt förrän det är slut.

Det ska vara EPISKT. Och det ska vara STRÅKAR. Och det ska vara PAMPIGT. Och det är så tråkigt och tjatigt att man tröttnar direkt.

Och jag menar inte att en fantasyfilm ska handla om ett gräl om vem som ska ta ut soporna. Jag suktar inte efter vardagsrealism. Men ändå något mer jordnära. Sitt och snacka lite med din Daemon. Spänn av, ta det lugnt. Stanna upp och lukta på vad det nu är som är motsvarighet till rosor i din värld. Men det händer aldrig, det är de stora gesterna HELA tiden.

Det är felet med all fantasyfilm. Man bygger upp en annan värld och sen får man inte leva sig in i den. Det kan man inte, eftersom allting är så episkt hela tiden. Man hinner inte njuta av upplevelsen mellan fältslagen och profetiorna som läses upp med krystade röster uppbackade av stämningsmusik.

HQ