Träningsblogg 3

Jag kör med rubrik nu, så att de som inte är intresserade av att höra hur det går för mig i kampen om kilon slipper klicka på mina bloggar.

Jag har suttit tre dagar i Paris och spelat tv-spel och ätit mat. Det har alltså inte varit speciellt hälsosamt alls. Mitt mål att gå ned i vikt på kort sikt verkar svårnått. Men jag ska köra hårt varje dag nu på upploppet. Det är egentligen inte därför jag skriver det här blogginlägget. Det är egentligen främst en reaktion på diskussionerna som förs kring Wii Fit här på sajten. Det verkar vara heta känslor.

Det finns ett läger som är sjukt provocerade av Wii Fit. Det är precis som om ett lättsamt träningsspel skulle hota framtiden för alla andra genrer. Gears of War 2 kommer inte att läggas ned bara för att en balansbräda säljer lysande, jag lovar. Det finns plats för både casual och hardcore. Olika målgrupper, liksom.

En annan grupp spelare tycker att Nintendo lurar sina konsumenter med onödiga tillbehör. Det går att träna ändå, anser de. Jag inser att Wii Fit inte är till för alla. Men jag personligen ställer inte in några gymbesök eller rundor i elljusspåren till förmån för tv-träning. Jag kommer överhuvudtaget aldrig ut och tränar. Det är Wii Fit eller ingenting! En inbiten kroppsbyggare kommer ingen vart med Wii Fit. Men för mig gör den skillnad.

Det handlar mycket om snabba kickar. Wii Fit ger mig instant feedback på hur jag utvecklas. För mig är det fantastiskt motiverande och en sporre att utvecklas.

Det här projektet är långsiktigt och jag kommer att fortsätta uppdatera er om hur det går, även om intensiteten kommer att minska efter hand. Nästa gång tar jag upp fenomenet kroppsålder.

Att snurra en virtuell rockring ger mer träning än att ligga i soffan, men mindre träning än ett pass på gymmet. Inga överraskningar där.