Moderna mysterier och olösta gåtor #1

Olyckan vid Dyatlov-passet

Sent i januari 1959 begav sig nio erfarna skidvandrare upp i Uralbergen i dåvarande Sovjetunionen. Gruppen bestod av studenter från ett universitet, vars uppdrag var att undersöka Otorten - ett tidigare outforskat berg som man ville kartlägga. Expeditionen tog sin början den 27 januari då ryssarna gav sig av från den sista bosättningen såhär långt norrut. Ledare för gruppen var Igor Dyatlov.

Under fyra dagar kämpade sig gruppen upp för terrängen och när februarinatten annalkades, blev väderleken drastiskt sämre och gruppens plan att slå läger på den motsatta sidan av bergryggen gick i kras. Gruppen irrade bort sig i snöstormen och drog västerut, upp mot Kholat Syakhl-berget (i äkta Indiana Jones-anda, så betyder Kholat Syakhl De Dödas Berg på Mansi-språket, vilket är en lokal folkstam.) Gruppen insåg misstaget, men slog läger och dokumenterade händelseförloppet och lägret med kameror och anteckningar. Natten föll över Uralbergen och den andra februari, 1959 hade precis börjat.

Expeditionen var upplagd på sådant sätt att gruppen förväntades återvända till den sista utposten från vilken de hade startat ifrån, den 12 februari och därifrån sända ett telegram till anhöriga. Datumet förflöt utan att någon ifrågasatte situationen - en försening var att räkna med. En dryg vecka efter utsatt datum hade de anhöriga fått nog och krävde en räddningsoperation eller i varje fall leta rätt på det som fanns kvar av gruppen. Tillsammans med helikoptrar och frivilliga från universitet, begav man sig upp efter Dyatlovs-grupp.

Den 26:e februari fann man resterna av lägret och det är även här man börjar ifrågasätta vad som hände med Dyatlovs expedition. I bergssluttningen finner man tältet uppskuret från insidan och inga ur gruppen syntes till. Kholat Syakhl hade tillsynes svalt hela expeditionen. Strax därefter fann man dock tydliga fotspår i den köldslagna bergssidan, med en bisarr detalj:

Fotspåren var tydliga till den grad att man kunde urskilja att fotspåren var gjorda av en naken fot. Mitt i den ryska vinternatten, långt upp i norr har expeditionen skurit upp tältet och gett sig iväg barfota längs bergssidan.

Räddningsoperationens alla deltagare är förvirrade av omständigheterna och följer fotspåren till ett närbeläget skogsbryn, där man finner en hastigt ihopsatt lägerplats och två kroppar. Det visar sig vara två av ryssarna som mycket riktigt är barfota. Inte nog med dock, så har de blivit av med sina kläder och ligger nedfrusna i underkläder. Några hundra meter bort finner man tre stycken till ur expeditionen, ihjälfrusna i positioner som tyder på en fruktansvärd kamp för att nå tillbaka till tältet.

En rättsmedicinsk undersökning inleds och det konstateras att gemensamt för alla dessa kroppar är att de är intakta och visar inget tecken på yttre våld. Annat visar det sig vara för resten av expeditionens kroppar som återfinns tre månader senare, i maj. Där finner man brutna ben på två av deltagarna och frakturer i skallen. Återigen blir situationen bisarr när det visar sig att en av de kvinnliga deltagarna saknar sin tunga..

Spekulationer om att det skulle vara det ökända Mansi-folket som har berövat ryssarna på livet tar sin början. Den rättsmedicinske läkaren Boris Vozrozhdenny lyckades övertyga berörda om att fallet omöjligt kunde vara på så sätt, eftersom sådana massiva skador inte skulle kunna ha åsamkats utan att den mjuka vävnaden skulle visa skador. Han menade på att kropparna visar skador som kan liknas vid att de skulle ha utsatts för ett enormt tryck. Detta spädde dock ytterliggare på den dunkla och mystiska stämning som än idag omger olyckan i Dyatlov-passet.

Vidare så finns det ett antal saker som gett fallet den mytomspunna status som den har idag. De kläder som återfanns visade sig innehålla en hög koncentration av radioaktivt avfall och vid begravningen av de återfunna kropparna har journalistiken runt den här tiden bevarat citat från anhöriga som hävdar att liken hade antagit en märklig färgton i huden och läkare som menar att hudtonen inte är naturlig. Flera expeditioner av samma art genomfördes på andra platser vid Uralbergen, och en av dessa som befann sig söder om Dyatlovs grupp, vittnade om orangea fenomen i himlen i norr, det vill säga i riktning mot Kholat Syakhl och Dyatlov.

I samband med letandet efter kroppar fann man stora mängder metallavfall, trots att området var avskiljt och ensligt. Detta har fått intressenter att spekulera om att militären och hemliga organisationer skulle ha varit involverade i Dyatlovsgruppens öde och således spela roll i en konspirationsteori.

Möjliga förklaringar

Det har självfallet cirkulerat antalet teorier om expeditionens öden och vad som hände på Kholat Syakhl för över 50 år sedan och skeptiker hävdar bland annat att en ett fenomen kallat Paradoxal Undressing skulle förklara varför deltagarna var halvnakna. Paradoxal Undressing är precis som namnet antyder den totalt motsatta handlingen i en situation där förfrysning hotar en viss person. När kroppstemperaturen sjunker till hotfulla grader så luras personen att tro att denne håller på att överhettas och slänger således av sig alla kläder. Det finns flera teorier om mekaniken bakom det här psykiska tillståndet, där man bland annat talar om att hypotalamus skickar felsignaler gällande kroppstemperaturen eller att kroppens blodådror skulle upphöra att reglera mängden blod till kroppsdelarna och bara låta blodet flöda vilket skulle lura personen att tro att det i själva verket är för varmt.

- Det nämns om och om att deltagarna är erfarna och tränade i vildmarkslivet. Inför expeditioner av det här slaget tränar man personerna i att förvänta sig och lära sig hantera impulsen att slänga av sig alla kläder vilket ifrågasätter teorin om Paradoxal Undressing. Å andra sidan är det ett psykiskt tillstånd under stor förvirring och jag är osäker på om någon person överhuvudtaget kan klara av att inte ge efter för förtvivlan och panik. Slutsatsen blir således att det inte går att konstatera om deltagarna blev utsatta för någonting som tvingade dem ut i vildmarken i bara underkläder eller om psykisk påfrestan resulterade i att de klädde av sig i ren sinnesförvirring.

Gällande deltagarnas skador hävdar man att bristen på information gör det omöjligt att säga varken det ena eller det andra. Med andra ord menar skeptiker på att det inte finns bevis för att någonting okänt skulle ligga bakom, medan motparten hävdar raka motsatsen. Själv står jag kluven. En lavin? Ett fall från hög höjd? Jag vet inte och kan inte ge en kvalificerad gissning.

En sista fråga är mysteriet med radioaktiviteten och metallavfallet i området. Det man måste ha i åtanke här, är att det är Sovjetunionen vi talar om, och därmed stor sekretess, operationer och försök bakom lyckta dörrar och liten insyn från omvärlden. Privatdetektiver har i efterhand hävdat att området visade tecken på hög radioaktivitet, men kunde inte peka ut källan.

Slutligen bör det sägas att Dyatlov-gruppens dödsfall placerades i arkivet med compelling unknown force som dödsorsak. Vissa journalister och andra intressenter har grävt i arkivet för att hitta material till artiklar, böcker eller filmer. Under 90-talet visade det sig att det saknades flera flera sidor av anteckningar och ett brev, när en kvinnlig journalist undersökte fallet. Vad anteckningarna och brevet innehöll är okänt för allmänheten och försvunnet och vad än Dyatlov-expeditionen erfarade uppe i de ryska Uralbergen står sig som en av 1900-talets största mysterier.

1. En bit av det ifrågasatta metallavfall som fanns i närheten.
2. Gruppens egna bilder från lägret.
3. Resterna av expeditionens trasade tält. Bild tagen från räddningsoperationen.